<anforande>
<dok_hangar_id>2348619</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:71 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Upphovsrätten och offentlighetsprincipen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CDF26778-4F89-41F0-B4F2-F2C352491318</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är givet att vi inte ska ingå inter-
nationella avtal som strider mot våra lagar eller
grundlagar. Men det är klart att när det finns en upp-
enbar konflikt mellan offentlighetsprincipen och
andra lagar måste man väga in detta. Då måste man
undanröja denna princip, för då är det ju en brist i vår
egen lagstiftnings sammanhang. Och det är en brist.
Offentlighetsprincipen avser alltså den enskilde
medborgarens möjlighet att kontrollera myndigheter-
na, grunderna för myndigheternas beslut och hur
myndigheterna svarar och beter sig mot enskilda
medborgare. Men offentlighetsprincipen har aldrig
tillkommit för att en medborgare ska, om fru talman
förlåter uttrycket, jäklas med någon annan enskild
medborgare. Det är inte offentlighetsprincipens syfte,
inte dess mål och inte dess avsikt. Och att täppa till
denna icke avsedda möjlighet med offentlighetsprin-
cipen är icke att inskränka offentlighetsprincipen.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178928</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0971/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
