<anforande>
<dok_hangar_id>2348619</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:71 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Upphovsrätten och offentlighetsprincipen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AC00EA30-1C9C-45BE-BC96-E7F76A897B83</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>Barbro Hietala Nordlund (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är det inte. Det är ingen ny prin-
cip. Det är inte heller något särskilt historiskt allvar-
ligt eller märkligt förfarande. Sekretesslagen inne-
håller mycket av den sortens föreskrifter. Det här är
snarare, och det är därför som det har uppmärksam-
mats så mycket, ett exempel på ett undantag i ett
synnerligen allvarligt och prekärt läge.
</anforandetext>
<intressent_id>0914133868703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178914</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0971/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
