<anforande>
<dok_hangar_id>2348619</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:71 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Upphovsrätten och offentlighetsprincipen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>78C3A9F1-70F6-48C5-9058-6FBA40E38BD1</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag blir lite tveksam. Jag undrar om
Barbro Hietala Nordlund verkligen instämmer i att
det skulle finnas olika grader av minimiregler i dessa
internationella överenskommelser, dvs. om man upp-
träder som duktig i klassen så slipper man undan lite
bättre med lägre villkor, och om man är lite motsträ-
vig och kanske lite uppkäftig och står på sig när det
gäller den egna grundlagen, då kan man åka på en
riktig smäll och få backa flera steg. Är det verkligen
så det går till vid dessa överenskommelser och tvist-
lösningsförfaranden? Det tycker jag i så fall är oer-
hört allvarligt.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178909</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0971/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
