2348611 GN0963 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:63 Onsdagen den 9 februari 1999/2000 63 2000-02-09 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt B88A092A-A2FD-46A6-A16B-6CAD72D54747 8 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Herr talman! Till att börja med vill jag konstatera att det är positivt att det råder enighet kring så många viktiga frågor här i kammaren. Vi kan se en bred samsyn t.ex. kring frågorna om mänskliga rättigheter; de frågorna blir också allt viktigare. Därför är det kanske lite förvånande att Göran Lennmarker som huvudfråga i sitt anförande just valde en MR-fråga och försvarade den österrikiska regeringen. Låt oss börja med historieskrivningen! Vilka var det som spräckte koalitionen mellan socialdemokra- terna och de konservativa? Det var de konservativa som krävde finansministerposten. Men finansminis- terposten var ändå inte viktigare än att man redan efter ett par dagars förhandlingar med Haider gav finansministerposten till Haiders parti. För oss andra som såg det från sidan förstärkte det onekligen in- trycket av att det hela var ett spel från de konservati- vas sida i Österrike och att de egentligen hela tiden hade spelat under täcket med Haider. Förhandlingar- na med Haider gick väldigt snabbt, trots att de kon- servativa i Österrike fick många varningar. Det var ju inte en blixt från en klar himmel när EU:s andra fjor- ton medlemsländer reagerade. Guterres hade ringt flera gånger till Schüssel. Han hade varnat honom för konsekvenserna, och de konservativa i Österrike valde medvetet isoleringen. Det var viktigare att få makten. Jag tycker inte att politiker ska bli så hungri- ga efter makten. Vilka var då de drivande? Det var faktiskt Göran Lennmarkers och Bo Lundgrens partikamrater. Det var Chirac i Frankrike. Det var Aznar i Spanien till- sammans med den Belgiska regeringen. Varför? Aznar i Spanien har så nyligen själv fått uppleva en diktatur och vad en sådan innebär. Frankrike och Belgien har stora främlingsfientliga partier och var rädda för att en regeringsmedverkan av Haiders parti i Österrike skulle legitimera och sprida främlingsfient- liga partier till fler regeringar i Europa. En av Göran Lennmarkers partivänner i Europaparlamentet, som hårt argumenterade för Europaparlamentets resolu- tion, citerade häromdagen ur partiprogrammet för FPÖ. Där definierar man fosterland som ett territori- um, en kultur, en ras. Observera att vi inte har beslutat om några ge- mensamma EU-åtgärder eller några sanktioner mot Österrike. Österrike får naturligtvis välja vilken rege- ringen man vill. Men vi som tycker att EU inte bara handlar om gemensam handel utan också om gemen- samma värderingar vill inte ha samma politiska kon- takter med politiker från en Haiderregering som vi har med övriga EU-politiker, eftersom vi inte har samma förtroende för en regering som styrs av Hai- der. Har moderaterna ett sådant förtroende? Jag hop- pas inte det. Vi kan se att den svenska regeringen i det här av- seendet har sällskap av regeringar av olika partifärg i alla andra europeiska länder. Det har redan fått ef- fekter. Den nya regeringen har tvingats skriva på en rad försäkringar kring MR-frågorna. Österrike har världens ögon på sig nu. Och man kommer säkerligen att föra en acceptabel politik just därför att man står i strålkastarljuset. De konservativa i EU är drivande. USA kallar hem sin ambassadör. Sedan gör de svens- ka moderaterna stödet till Österrikes regering till huvudfråga i den utrikespolitiska debatten. Jag är förvånad, för att använda diplomatspråk. Vilka kontakter hade Göran Lennmarker med partiet i Österrike? Vilka kontakter hade Bo Lund- gren med partiet i Österrike? Ni tillhör ändå samma international. Jag talade med era partikamrater under förhandlingarna för att försöka övertyga dem om att avstå. Vad gjorde ni? Föreslog ni att de skulle gå vidare? Föreslog ni att de skulle avstå? Eller är ni så utanför den europeiska diskussionen att ni över huvud taget inte hade kontakt med det österrikiska partiet? Sedan tycker jag att det är viktigt att framhålla det som Marianne Andersson också påpekade. När EU agerar mot Turkiet och mot kandidatländer och när vi ställer hårda krav på andra länder när det gäller mänskliga rättigheter är det viktigt att vi kan visa att vi ställer samma krav inom EU som vi ställer på kan- didatländer. Därmed vill jag lämna Österrike och gå över till en annan av våra diskussionsfrågor: säkerhetspoliti- ken. Folkpartiet har ju här tagit något av en särställ- ning med kravet på ett svenskt Natomedlemskap. Jag förstår dock fortfarande inte riktigt varför. Tror ni att det skulle öka säkerheten i Sverige? Det skulle det knappast göra. Tror ni att det skulle öka säkerheten i vår del av Europa? Det skulle det inte göra. Skulle det öka Sveriges möjligheter att agera för nedrustning och kärnvapennedrustning? Nej, tvärtom. Vill Nato att Sverige söker medlemskap? Vill de andra Na- toländerna att Sverige söker medlemskap? Det vill de förmodligen inte. När Lars Leijonborg häromdagen skrev i en artikel att vi borde söka tillsammans med Finland ska man komma ihåg att den finska regering- en och den nyvalda presidenten i Finland, Tarja Ha- lonen, väldigt tydligt har uttalat sig för en fortsatt militär alliansfrihet. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att al- liansfriheten är en styrka och inte en belastning. Det var bl.a. alliansfriheten som gjorde det möjligt för Carl Bildt och Martti Ahtisaari att göra fredsinsatser på Balkan. Den bidrar till säkerheten i Nordeuropa, och den ökar möjligheterna för Sverige att t.ex. agera aktivt när det gäller kärnvapennedrustningen. Sedan har vi då frågan om neutraliteten. Jag vill påminna om att det i utrikesdeklarationen sedan flera år tillbaka står att vårt land ska kunna vara neutralt. Är vi militärt alliansfria finns det ju en möjlighet att vara neutrala. Det är vi själva som väljer. Folkrättsligt spelar det i och för sig ingen roll om det står där, men frågan är om vi kommer att utnyttja möjligheten att vara neutrala om ett grannland, Norge eller Estland, angrips eller om ett EU-land angrips. Det är inte tro- ligt. Politiskt är vi ju inte neutrala. Sverige har aldrig varit värdeneutralt. Olof Palme var väl den siste man kunde beskylla för att vara värdeneutral. Politiskt är vi med i en allians, EU. Men i säkerhetspolitiken måste vi också våga tänka på det otänkbara. Vad händer om vi mot all förmodan skulle få en stor kon- flikt i Europa, om europeiska säkerhetsstrukturer och andra strukturer skulle bryta samman? Då är neutra- liteten den sista försvarslinjen. Vi påminner om det otänkbara genom att också påminna om att vi skulle kunna vara neutrala. Jag kan försäkra Göran Lennmarker och andra om att det inte är någon strid om säkerhetspolitiken i den svenska regeringen. Jag tycker egentligen inte att diskussionen är så dramatisk. Den förändrar inte så mycket i sak. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är en regeringen som med ett pennstreck ska förändra en säkerhetspolitisk doktrin, utan det ska ske genom en bred säkerhetspolitisk debatt i riksdagen, och i sak är den svenska regeringens uppfattning att vi är militärt alliansfria och så ska förbli. Då finns det alltid, om det står i stenskrift eller inte, en möjlighet att också välja neutraliteten. Men den stora och intressanta diskussionen i dag handlar egentligen inte om de gamla f.d. invasions- hoten, om krig i Europa, utan den handlar just om hur vi ska kunna förhindra att kriser, krig och konflikter utvecklas, hur vi ska kunna arbeta med att förebygga kriser och konflikter både i vårt närområde i Europa och i världen i övrigt. Här kan vi också se en fantastisk utveckling i EU. Hela arbetet där med förebyggande åtgärder och krishantering gör att vi förhoppningsvis ska slippa se att kriser och krig liknande dem i Kosovo upprepas. Genom värdegemenskap, genom ett förebyggande arbete och genom ingripanden både med civila po- lisinsatser i civila katastrofer och med fredsstyrkor i militära sammanhang i samarbete med FN kan EU och Europa bidra till att vi får stabilitet, fred och säkerhet i vårt närområde och i övriga Europa. Den diskussion som vi bör fortsätta att föra gäller hur vi ska kunna fortsätta att utveckla Europa till en fredens kontinent. Jag kan här beklaga att inte Miljöpartiet och Vänstern på samma aktiva sätt vill delta i den debat- ten. Jag får återkomma till övriga frågor i nästa re- plik. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 178176 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0963/#anf8