2348611 GN0963 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:63 Onsdagen den 9 februari 1999/2000 63 2000-02-09 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 656CC281-5A38-4E89-B0D6-3AF9218A46ED 43 SVEN BERGSTRÖM (c) c Herr talman! Vi lever i en omvälvande tid i början av det nya millenniet. Det internationella samarbetet utvecklas, och världen blir alltmer globaliserad. Län- der och världsdelar blir alltmer inflätade i ett globalt samhälle och en global ekonomi. Den här utveckling- en är positiv på många sätt, men den innebär också uppenbara risker. Sveriges roll i Europa har starkt förändrats sedan kommunismens fall för lite mer än ett decennium sedan. Vi har i dag större möjligheter än kanske nå- gonsin tidigare att medverka till att binda samman hela Europa i ett fungerande samarbete. Vår utgångs- punkt och tradition som ett alliansfritt land med starkt internationellt engagemang för frihandel och solida- ritet med tredje världen ger oss särskilda möjligheter att nå framgång i det här arbetet. En annan stark utgångspunkt i detta arbete är den bakgrund vi har i det nordiska samarbetet. Jag note- rade särskilt att också utrikesministern, som nu har gått, betonade det nordiska perspektivet och Östersjö- samarbetet i dagens regeringsdeklaration. Det nordis- ka samarbetet är och förblir enligt Centerpartiets uppfattning en stor tillgång och en viktig del i Sveri- ges internationella arbete. Värderingar och principer som fri rörlighet, decentralisering, öppenhet och of- fentlighet är nyckelord som förtjänar en vidare sprid- ning. En starkare nordlig dimension har också tillförts EU-samarbetet genom Sveriges och Finlands med- lemskap. Ett fördjupat samarbete inom Barentsregio- nen har kunnat påbörjas, och det är mycket viktigt att det kan komma vidare. Herr talman! En stor fråga för framtiden är vilken fortsatt roll vårt land ska ha i det europeiska samar- betet. Jag tänker i mitt fortsatta inlägg koncentrera mig på hur vi nu hanterar den fråga som utgör något av ett vägval i fråga om hur Sveriges samarbete i Europa ska utvecklas. Det handlar om Sverige och EMU. En knapp majoritet av de svenska väljarna röstade 1994 för att Sverige skulle bli medlem i Europeiska unionen. Detta innebar emellertid inget folkligt klar- tecken för att vårt land ska reduceras till något som skulle kunna bli en nordlig delstat i en framväxande federal stat, ett Europas förenta stater. I dag går utvecklingen inom EU i tydlig federalis- tisk riktning. Senaste exemplet är väl agerandet i Österrikefrågan, oavsett vad man tycker om det i sak. Där har Marianne Andersson utvecklat Centerpartiets ståndpunkt. Den här utvecklingen förnekas ofta av de mest pådrivande unionsförespråkarna. Det gör man av taktiska skäl. Man försöker dölja det för folket. De som vill utveckla unionen i federalistisk riktning vet naturligtvis att medborgarna i Sverige är rätt motsträ- viga, för att uttrycka det försiktigt, när det gäller att ge upp den nationella självständigheten. Vi måste sätta in EMU-frågan i det här samman- hanget. För den som arbetar för decentralisering, förstärkt demokrati och lokalt inflytande mot storska- lighet och centralisering finns det naturligtvis väldigt många invändningar mot EMU. Att oåterkalleligt ge upp den egna valutan och centralisera makten över penningpolitiken till ett antal politiskt opåverkbara bankdirektörer i Frankfurt får väldigt långtgående konsekvenser. Kommande steg på den federalistiska vägen blir naturligtvis samordning av skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken, regionalpolitiken och i förlängningen kanske hela den ekonomiska politiken. Det är viktigt att vi försöker se igenom det här; att federalismen ofta utvecklas stegvis enligt salamime- toden - en skiva i taget. Herr talman! Nu står en ny regeringskonferens för dörren, där syftet är att, som det heter, effektivisera samarbetet genom institutionella förändringar. Vi vet redan nu från exempelvis kommissionsordföranden Romano Prodis sida att tanken är att öka de större medlemsländernas inflytande på de mindres bekost- nad, att i hög grad avskaffa de enskilda medlemslän- dernas vetorätt. Ingen som lyssnar på vad den mäkti- ge Prodi säger kan tvivla på att han försöker påskyn- da skapandet av en europeisk motsvarighet till USA. En annan påtaglig tendens i federalistisk riktning är att EU:s gränser mot den övriga omvärlden byggs allt högre när Schengenavtalet nu har inordnats i EU- fördragen. Önskar vi verkligen denna typ av utveck- ling? Vi måste få en bred och ärlig diskussion bland allmänheten om vilket samarbete i Europa vi önskar att Sverige ska delta i. Anser vi att Sverige ska sam- arbeta i Europa och världen som aktiv, självständig och stark stat även i fortsättningen, eller anser vi att det är bättre att vårt land ingår i en alltmer överstatlig union, där medlemsländerna alltmer liknar delstaterna i Amerikas förenta stater? Svaret på denna nyckelfråga är enligt min mening avgörande för hur vi ser på EMU och euron. Men det finns rätt många som vill skymma den grundläggande frågan med teknikaliteter, detaljer och sådant som att det är enklare att växla pengar. För min del är jag som centerpartist och decentra- list motståndare till centralisering och en allt större överstatlighet. Mångfalden i Europa är, som jag ser det, en tillgång. Att pressa på de europeiska folken en enda likartad mall från ovan skapar lätt nya spänning- ar. Samarbetet måste växa underifrån mellan folken och nationerna. Sverige ska självklart ha ett nära samarbete med övriga Europa och världen i övrigt som en självstän- dig stat. Som självständig stat med egen röst på den internationella arenan kan vårt land agera brobyggare och medlare. Jag är exempelvis övertygad om att Sverige kan göra en större insats för att utveckla samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa om vi inte avhänder oss vår egen valuta. Min vision är att Sverige, gärna tillsammans med Norge och Danmark, kan bli ett Europas Kanada, ett land som samarbetar nära med den stora grannen i söder utan att för den skull ge upp sitt eget självbe- stämmande. Trots att Kanada till stora delar har språk och kultur gemensamt med USA och är handelsmässigt långt mer beroende av stormakten i söder än vi är av övriga EU ser inte kanadensarna några fördelar med att ge upp den egna valutan eller att ansöka om inträ- de i USA. I stället utvecklar Kanada och USA hela tiden ett allt närmare mellanstatligt samarbete. Jag vill gärna avsluta med att uppmana alla partier och kolleger här i kammaren att lyfta debatten om Sveriges roll i Europa på ett förutsättningslöst sätt. Låt oss, oberoende av vilken grundläggande syn vi har på hur Sverige bör delta i det europeiska samhäl- let, medverka till att ställa de viktiga frågorna för framtiden. Utvecklingen under de närmaste åren blir avgörande för om vårt land kommer att kunna agera starkt och självständigt i det internationella samarbe- tet eller om vi bara ska fungera som en anpassad röst i EU-kören. 058426570914 N 2010-01-01 00:00:00 178211 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0963/#anf43