<anforande>
<dok_hangar_id>2348611</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:63 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7469E34A-796D-42C9-866E-3FC64B42F1E8</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>LARS OHLY (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag välkomnar Marianne Anderssons
klara uppfattning att det här måste vara ett beklagligt
undantag. Frågan är: Hur förändrar vi det internatio-
nella rättssystemet? Hur förändrar vi Förenta natio-
nerna? Gör vi det genom att starka stater tar sig rätten
att sätta sig över de regler som gäller internationellt?
Eller gör vi det genom ett tålmodigt och svårt för-
handlingsarbete helt i linje med det som Viola Fu-
rubjelke sade i sitt anförande?
Ett förändringsarbete är helt nödvändigt. Det gäl-
ler inte bara vetorätten i säkerhetsrådet utan framför
allt handlar det om att få en internationell rättsordning
som kan hantera konflikter som var oerhört ovanliga
när Förenta nationerna bildades. Det arbetet är jag
beredd att tillsammans med Marianne Andersson
försöka driva på. Men jag kan aldrig acceptera att en
militär allians får tolka när våldsanvändning är riktig
och göra det utifrån sina egna säkerhetspolitiska be-
dömningar.
</anforandetext>
<intressent_id>0371688419616</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178206</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0963/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
