<anforande>
<dok_hangar_id>2348611</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0963</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:63 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>63</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CF60C767-EE9A-4A4C-9BD3-1C7068A8DEF8</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! I stället för att redovisa alternativ går
Lars Ohly till motangrepp och frågar hur vi ska han-
tera frågan om Tjetjenien. Det är naturligtvis i och för
sig en berättigad fråga. Men vad ville Vänsterpartiet
att man skulle ha gjort i Kosovo i det läge som var?
Vi kan räkna upp massor av misstag som skedde på
vägen fram till Natoaktionen; visst kan vi göra det.
Jag stod många gånger på Norrmalmstorg och talade
om Kosovo år innan detta hände. Vi kunde förutse
hur det skulle bli, och världssamfundet gjorde ingen-
ting. Vi kan vara oerhört starkt kritiska mot den pro-
cessen och den utvecklingen, och mot oviljan att med
kraft ta tag i de problem som fanns i Kosovo.
Sedan blev det som det blev. Då kunde, som jag
ser det, världen inte stillasittande titta på när den
etniska rensningen bara ökade och ökade i Kosovo.
Därför måste man göra någonting.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178203</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0963/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
