2348611 GN0963 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:63 Onsdagen den 9 februari 1999/2000 63 2000-02-09 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 43BD0D9A-4B6E-4ABB-8FBF-5F6B2C003138 12 MARIANNE ANDERSSON (c) c Herr talman! Utrikesministern kommenterade inte ordförandeskapet i sitt anförande, och jag vill åter- komma till detta. För att avgöra frågor som får någon betydelse under den tid då Sverige sitter som ordfö- rande gäller det att ha förankrat frågorna i EU- samarbetet åratal tidigare. Det är där som vi ser bris- ten. Jag skulle vilja ha en kommentar från utrikesmi- nistern om varför man inte har arbetat på det sättet. Vi tycker att det är ganska sent nu, så att säga. Vad har regeringen egentligen gjort i det avseendet? Sedan ska jag säga någonting om det nordiska samarbetet. Det har ju en lång tradition och har stor betydelse för människor i våra nordiska länder. Vi känner samhörigheten. Norden har legat i framkant i arbetet med att främja den fria rörligheten. Medan EU har ägnat sig åt att i första hand åstadkomma ett fritt utbyte av varor, tjänster och kapital har Norden satsat på individens fria rörlighet sedan lång tid tillbaka. Det handlar om passfrihet, fri arbetsmarknad, bo- stadsmarknad m.m. Men fortfarande återstår en hel del att göra för att förenkla. Det gäller alldeles särskilt kontakterna inom Barentssamarbetet och gentemot Ryssland, där vi vet att krångel och byråkrati från alla sidor sätter käppar i hjulet för våra medborgare att ta sig mellan våra län- der på ett smidigt sätt, oavsett om man reser privat, handlar med varor eller något annat. Vi menar då att det är väldigt viktigt att positionen när det gäller att utveckla EU:s koncept beträffande den nordliga di- mensionen är att vi måste ta ett särskilt ansvar där. Det är viktigt i EU-samarbetet, det är viktigt i det nordiska samarbetet och det är viktigt när det gäller våra nationella relationer till länderna inom Barents- området. En annan viktig utmaning i det nordiska samar- betet är att ta ledningen i satsningen på informations- tekniken. Inte bara Sverige behöver den digitala alle- mansrätten, utan IT måste göras tillgänglig för alla i hela Norden. Här kan ett ökat nordiskt samarbete resultera i en infrastrukturell revolution; det tror vi. I dag har de nordiska länderna en tätposition när det gäller utveckling av IT-tjänster, mobila telekommu- nikationer och den nya generationens datatelefoni. Låt oss inte tappa den positionen! Från det rika Norden ska jag gå ut lite vidare i världen. Det handlar om klyftorna. Även om vi ser ökade klyftor i Norden är klyftorna ute i världen, de globala klyftorna, enorma. Samtidigt som andelen fattiga i världen minskar enligt den statistik vi har ökar antalet fattiga. Klyftorna ökar. Många sjukdomar som var på väg bort sprids återigen, t.ex. tbc. Mer än 1 miljard människor lever på mindre än 1 dollar per dag i en situation som ingen i Sverige kan föreställa sig. Den stora utmaningen är att utrota fattigdomen, minska klyftorna mellan rika och fattiga och att vända trenden. Det är tragiskt att WTO- förhandlingarna som skulle ha startats i Seattle förra året slutade innan de hunnit börja. De som drabbas mest av det är de fattiga länderna. Vi menar att Sverige måste gå i bräschen för nya förhandlingar som öppnar världshandeln för de fattiga människorna i de fattiga länderna. De som i förläng- ningen drabbas värst av den rika världens mur mot omvärlden är kvinnorna och barnen i de länderna. Jag håller väldigt mycket med det vi här hörde från Krist- demokraterna om näringslivets ansvar när det gäller etik och moral i handel, i umgänge och över huvud taget för att minska klyftorna i världen. Det tror jag är oerhört viktigt med tanke på globaliseringen och den snabba utvecklingen av de stora företagen som finns. Biståndet hör till vårt lands viktigaste och mest konkreta utrikespolitiska insatser. Biståndet från världens rika till de fattiga är ett uttryck för solidaritet och rättvisa och dessutom ett sätt att bidra till fred och säkerhet. Sverige är ett rikt land och behöver snabbare visa att det återtar enprocentsmålet. Vi tyck- er att ambitionsnivån från regeringen och stödpartier- na v och mp är alldeles för låg. Ryckigheten i bi- ståndsnivån som skedde förra året får inte upprepas. Nu ska biståndspolitiken utredas. För vår del vill vi fokusera på demokratiutveckling, respekt för mänskliga rättigheter och fungerande institutioner. Vi är konsekventa när det gäller småskalighet framför storskalighet, landsbygds- och jordbruksutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpassad teknik och hjälp till självhjälp. Kvinnornas roll i biståndet bör ytterligare stärkas. Den gamla sanningen att den som hjälper en man hjälper en individ medan den som hjälper en kvinna hjälper en hel familj står sig väl. Att stödja kvinnor är också ett sätt att stödja de mest utsatta - världens barn. Vi tycker att det är oerhört viktigt. Jag har en fråga till utrikesministern. Det handlar om skuldbördan, som det står om i deklarationen. Vad gör egentligen regeringen rent konkret för att minska skuldbördan? Vi har inte sett särskilt många ekonomiska tecken på Sveriges engagemang för det- ta. Vi skulle vilja ha mycket större engagemang för att minska skuldbördan. Det är verkligen ett av de stora världsproblemen i dag. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 178180 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0963/#anf12