2348608 GN0960 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:60 Torsdagen den 3 februari 1999/2000 60 2000-02-03 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:184 om permissionsreglerna för fängelsedömda interpellationsdebatt 43403BD5-2807-44E1-8162-3C65321730E3 16 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Justitieministern sade inledningsvis att permissio- ner "fyller en viktig funktion för att förbereda den intagne för tillvaron utanför anstalten - - -". Det finns emellertid skäl, precis som framgår av Krimi- nalvårdsstyrelsens utredning om permissioner för långtidsdömda, att fundera över grunden och förut- sättningarna för dagens regelsystem. 1974 års kriminalvårdsreform, som fortfarande utgör basen, tillkom i ett läge då merparten av de intagna var socialt utslagna personer med alkohol- missbruk. Den ökade möjligheten till utevistelser som kriminalvårdsreformen innebar syftade till att stödja rehabilitering och frigivningsförberedelser för perso- ner som länge levt utanför samhället och med svik- tande eller helt brutna sociala relationer. I dag finner vi emellertid på många anstalter i stället ett starkt tryck från resursstarka intagna att utnyttja varje tillfälle att komma ut. Anser inte justi- tieministern att denna utveckling borde vara skäl nog för en översyn för att skapa regler anpassade även för de resursstarka? Kriminalvården hävdar att de re- sursstarka sätter personalen under starkt tryck. Det är då skrämmande att notera att 700 vårdare på våra fängelser saknar grundutbildning. Pengar för att ge de anställda nödvändig grundutbildning, och förhopp- ningsvis även återkommande utbildning, finns inte. Vad tänker justitieministern göra åt detta? Som framgår av min interpellation är jag av upp- fattningen att kriminalvården i större utsträckning bör använda sig av farlighetsbedömningar inför permis- sioner. I kriminalvårdens utredning framkommer att behov av en ökning av s.k. kvalificerade riskbedöm- ningar föreligger. Jag uppfattar att justitieministern delar denna uppfattning då hon säger att den riskbe- dömning som görs i samband med intagning av lång- tidsdömda inte är tillräcklig och att kriminalvården måste hitta bättre metoder för bedömningar som kan användas som underlag för beslut om t.ex. permissio- ner. Det kan noteras att kriminalvårdens utredning visar att ett skäl till att nya bedömningar ytterst sällan görs är att de är mycket kostsamma. Slutligen vill jag kommentera justitieministerns svar på min fråga om hur en fullgod kontroll av de dömda ska kunna genomföras under permission. Justitieministern ser positivt på förslaget att frivårds- personal som arbetar med intensivövervakning ska utnyttjas. Det är lätt att tycka så om man bortser från hur denna personal med dagens budget har det. Enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen innebär årets budget att man redan tvingats minska kontrollen av dem som står under elektronisk bevakning. Om nu samma personal ska få ytterligare uppgifter kommer allt att bli halvdant och alla blir förlorare. Fru talman! I kriminalvårdens utredning sägs att dagens problem med för allmänheten oacceptabel hantering av permissionsinstitutet delvis är ett utslag av en - detta är Kriminalvårdsstyrelsens ord - allmän hygglighet och tro på det goda hos människan. Det låter bra, men jag uppfattar detta som självkritik från kriminalvårdens sida. Det är, fru talman, dags att inse att dagens kriminalvårdspolitik präglas av naivitet. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 177939 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0960/#anf16