<anforande>
<dok_hangar_id>2348602</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0954</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:54 Fredagen den 21 januari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>54</dok_nummer>
<dok_datum>2000-01-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 53) Frågor om trygghet (forts.)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4BB4729D-5D6E-4BF5-A23C-E14576BEC974</anforande_id>
<anforande_nummer>37</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! I Tyskland har man, eftersom det är
en federation, en författningsdomstol i Karlsruhe för
hela förbundsrepubliken. Den har bl.a. att ta itu med
tvister mellan staten och kommunerna. Det saknar vi
ett instrument för i Sverige på ett rimligt sätt.
Det är politikerna som ytterst bestämmer vilka la-
gar som ska gälla och politikerna som tillsätter exem-
pelvis dem som ska sitta i en författningsdomstol.
Håller Mats Einarsson med om min beskrivning när
jag säger att den yttersta makten i en demokrati ändå
ligger hos politikerna som stiftar lagar, även grund-
lag, och som utser de personer, kanske för en begrän-
sad mandatperiod, som ska konstituera exempelvis en
författningsdomstol?
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>177345</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0954/#anf37</protokoll_url_www>
</anforande>
