2348602 GN0954 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:54 Fredagen den 21 januari 1999/2000 54 2000-01-21 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 53) Frågor om trygghet (forts.) allmänpolitisk debatt A984771F-F862-422A-B774-0CB0902D2472 29 NILS FREDRIK AURELIUS (m) m Fru talman! I likhet med dagens första talare väl- jer jag att inleda med att citera en psalm. Men jag väljer "Förfäras ej, du lilla hop", inte för att jag är speciellt stridslysten - det är ju arméns gamla krigspsalm - utan med en liten anspelning på antalet närvarande i kammaren. Fru talman! Ser man tillbaka på det förra seklet kan man konstatera några avgörande skeenden. De- mokratin har segrat, låt vara att detta inte har skett i hela världen ännu. Kollektivismens nederlag som ideologi och praktik är också uppenbar. "1900-talets största politiska händelse är socialismens undergång", säger filosofen Irving Kristol. Marknadsekonomins triumf är också påtaglig. Det är i dag svårt att hitta företrädare för planhushållning. Finns det någon sådan i riksdagen kunde det vara intressant att höra argumenten. Sambandet mellan marknadsekonomi och demokrati är också mycket påtagligt, nämligen på det sättet att demokratin endast kan existera i en marknadsekonomi. Marknadseko- nomi kan visserligen, i varje fall en outvecklad form, förekomma också i auktoritära stater och rentav i diktaturer, åtminstone för en tid. Enligt vad många erfarenheter tyder på kommer dock pluralismen i en marknadsekonomi så småningom att leda till krav också på demokrati. Jag tror att vi under vår livstid förhoppningsvis kommer att se förändringar på det sättet exempelvis i Kina, dvs. den leninistiska principen om ett enda parti som vet allas bästa kommer inte att kunna bestå i en framväxande marknadsekonomi. Nu är det viktigt att understryka att en marknad- sekonomi inte uppstår utan vidare, utan att rättssam- hället och rättssamhällets institutioner är nödvändiga förutsättningar för en fungerande marknad. Jag syftar på oväldiga domstolar, tydliga äganderätter osv. Rättsstaten vilar dock ytterst på medborgarnas mora- liska känsla. Så här skriver ekonomen och samhällsfilosofen Röpke i klassikern Bortom utbud och efterfrågan: Marknaden kan endast trivas som en del av en bor- gerlig samhällsordning. Denna präglas av "individuell strävan och individuellt ansvar, oantastliga normer och värden, en i äganderätten förankrad oavhängig- het, kalkylering och risktagande, räknande och spa- rande, livsplanering på eget ansvar, samhörighet med gemenskapen, sinne för traditionen - - -." I vår egen historia kan vi se hur rättsstaten föregår såväl marknadsekonomin som demokratin. Marknad- sekonomins genombrott med upphävande av skråför- ordningar och annat - viktiga milstolpar är här be- sluten 1846 och 1864 - banar väg för demokratin och välfärdssamhället. Vi måste också vara medvetna om politikens gränser. En grund demokratiuppfattning som säger att demokratin växer i takt med det politiska beslutsfat- tandet måste avvisas. Hans Zetterberg har uttryckt detta väl. Detta blir, fru talman, det sista citatet i mitt anförande. Så här skriver Hans Zetterberg i en av Demokratiutredning- ens skrifter: "1900-talets segrande demokrati missade några enkla sanningar om samhället. Man kan uttrycka dessa självklarheter i fyra punkter: · I allt väsentligt har affärslivets problem ekono- miska lösningar, kunskapsproblemen har veten- skapliga lösningar, konstens och skönlitteraturens problem har estetiska lösningar och moralfrågor har etiska lösningar. · Ibland kan politiken bidra till dessa lösningar, men den ger sällan eller aldrig de väsentliga de- larna av lösningen. · Politiker är däremot oumbärliga i lagstiftningen om den allmänna ordning som kräver polis, fogde, domare, kriminalvård och försvarsmakt. · För dessa kärnområden passar demokratin bäst av alla statsformer och endast här bör den vara helt utslagsgivande." Inställningen att det politiska beslutsfattandet i ett fritt samhälle måste vara begränsat får viktiga kon- sekvenser för exempelvis synen på skatternas omfatt- ning och på frågorna om valfrihet och egenmakt. Dessa frågor har diskuterats en del tidigare i den allmänpolitiska debatten, så jag väljer att inte närmare gå in på dem här. Låt mig i stället nämna något om ett annat ämne som de senaste åren rönt ett allt större intresse, vilket vi har kunnat se på bokutgivning m.m. Vi har i Sveri- ge vad man kan kalla en konstitutionell demokrati, en kombination av folksuveränitet och maktdelning. Maktdelningstraditionen är visserligen relativt svag i Sverige jämfört med i andra länder, men det finns ändå vissa sådana inslag som ett arv från 1809 års regeringsform. Kommunernas brist på självständighet antyder problem som har med gränsdragning och maktbalans att göra. Den otydliga rågången gör att den socialde- mokratiska staten sett sig oförhindrad att ingripa mot kommunernas självständighet, t.ex. beträffande han- teringen av de kommunala bostadsbolagen. Här krävs det en tydligare kommunal självstyrelse, vilket i sin tur kräver judikalisering, dvs. tydligare regler som vid tvist får hänskjutas till juridisk tolkning. Detta leder över till kravet på en bättre rättspröv- ning. En bättre sådan kan utformas på olika sätt. Lag- rådet - jag tänker nu på beslutsfattandet i riksdagen - skulle kunna få en starkare ställning. Man kan tänka sig att vanliga domstolar får detsamma om uppenbar- hetsrekvisitet slopas och man kan tänka sig en för- fattningsdomstol. Vilken teknisk lösning man väljer är dock inte avgörande. Den svaga ställning grundlagen har i Sverige har sin bakgrund i en vänstertradition som säger att den politiska makten ska vara oinskränkt. Att tjänstemän ska kunna stoppa socialistiska projekt med hänvis- ning till grundlagen är en styggelse för detta tänkan- de. Emellertid är föreställningen att politikerna i ett system med t.ex. en författningsdomstol inte får sista ordet felaktig. En sådan domstol har av folkets valda representanter fått i uppgift att tolka om lagar och beslut står i överensstämmelse med grundlagen. Om majoriteten är missnöjd med ett utslag kan man alltid ändra lagen eller ändra grundlagen. Majoritetens styrelse förverkligas alltså genom vissa bestämda procedurer och institutionella ord- ningar. Demokratin bygger på vissa procedurregler som befrämjar det demokratiska systemets stabilitet och kvalitet. Varför skulle det då vara odemokratiskt med ett särskilt organ som prövar om folkets konstitutionellt uttryckta vilja efterlevs i det politiska vardagsarbetet? Fru talman! Frågorna om maktdelning har under förra året aktualiserats bl.a. i samband med bråket kring Riksrevisionsverket. En ny förståelse för värdet av fristående institutioner för revision exempelvis, men även för rättsprövning, tycks ha blivit följden. T.o.m. LO-tidningen skrev i höstas att revisionen bör vara självständig. En insikt att demokratin inte för- svagas utan förstärks av sådana fristående institutio- ner verkar med andra ord sprida sig, vilket bör väl- komnas. 0817433088402 N 2010-01-01 00:00:00 177337 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0954/#anf29