2348602 GN0954 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:54 Fredagen den 21 januari 1999/2000 54 2000-01-21 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 53) Frågor om trygghet (forts.) allmänpolitisk debatt 87352A8A-2D07-4AD6-8C2A-15A825E59886 28 SYLVIA LINDGREN (s) s Fru talman! Begreppet trygghet är mycket stort, och för att uppnå trygghet behöver också en rad olika faktorer uppfyllas. Social trygghet, ro i själen, rätten till jobb och bostad och ett tryggt, ordnat samhälle - listan kan göras lång. Men jag tänker i mitt anförande endast beröra några för mig i hjärtat oerhört viktiga delar. En stor utmaning för att det svenska välfärdssam- hället ska kunna förmedla trygghet är att bryta den växande sociala och etniska segregationen. Den är kanske allra mest framträdande i storstäderna. Segre- gationen hotar att undergräva den grundläggande förutsättningen för varje stadsbildning, medborgarnas känsla av gemensamt ansvar för varandra och för sin stad, sin bygd. I många storstäder runt om i världen existerar inte längre detta grundläggande ansvar. Resultatet av en sådan utveckling är förödande: social utslagning, kriminalitet, miljömässig kollaps och i förlängningen en total likgiltighet inför det demokra- tiska systemet. Fru talman! Rätten till en bra bostad och till boen- dekostnader som är realistiska är också en välfärds- fråga som hänger samman med tryggheten. Bostads- marknaden i huvudstadsregionen är för närvarande "sjuk" och bidrar i hög grad till segregationen och social utslagning. Det är viktigt att de kommunala bostadsbolagen får fortsätta att spela en viktig roll för bostadsförsörjningen. Därmed, fru talman, är inte sagt att man ska förbjuda dem att verka på den s.k. mark- naden. Men det som nu sker är en utförsäljning av bostadsbolagen, och man tvingar fram ombildningar till bostadsrätter, vilket är upprörande. Fru talman! Den bostadspolitik som för närvaran- de bedrivs i Stockholms stad bidrar starkt till ökade klassklyftor i samhället. Lägg därtill det faktum att det byggs för lite bostäder i Stockholmsregionen, och morgondagens bostadssituation blir närmast ohållbar. Fru talman! För att känna trygghet krävs självklart att man ska våga gå ut på gator och torg, att man vid en utsatt situation ska känna att det går att få hjälp när nöden så kräver och när man känner sig utsatt. Stockholmsområdets betydelse som internationell mötesplats ökar. Riksdag och regering står ofta värd för stora konferenser. Dessa kommer att bli fler också under Sveriges ordförandeskap i EU. Huvudstadens attraktionskraft är en viktig del också för landet i övrigt och bidrar till att stora idrottsevenemang med både nationell och internationell prägel anordnas. Och det är bra. Men det innebär också att det behövs resurser för att klara ordningen. Under 1990-talet har den maffialiknande brotts- ligheten, mc-brottsligheten, den ekonomiska brotts- ligheten och annan grov brottslighet som hotar rätts- samhället och som i huvudsak finns i eller styrs från storstäderna blivit alltmer omfattande. Risken för att bli utsatt för brott är stor i storstäderna, och det är onekligen därifrån som mycket av den ekonomiska brottsligheten sprids. Fru talman! Dessa faktorer måste enligt min me- ning finnas med i beräkningen vid fördelning av re- surser för att möta det behov som polismyndigheten i t.ex. Stockholm har. I detta sammanhang, fru talman, är det viktigt också att framhålla att det är nödvändigt att se till att utbildade poliser befrias från uppgifter som rätteligen åligger socialtjänsten eller i övrigt med fördel kan fullgöras av icke polisutbildad personal. Fru talman! Vård, skola och omsorg är frågor som är starkt integrerade i tryggheten. När fungerande och klart utvecklingsbara offentliga sjukhus säljs ut, pri- vatiseras, är det ett klart brott mot den generella rätten till trygghet. I praktiken innebär det på sikt mindre intäkter och kostnadsökningar för den offentliga sjukvården. Lägg därtill att man genomför skatte- sänkningar med 1 miljard i sjukvårdsbudgeten i Stockholms län. Då är det lätt att förstå vad det får för konsekvenser för tryggheten, för varje individ i det svenska samhället, och vad den har rätt att kräva. Men framför allt är den privatdrivna sjukvården oerhört ojämlik. Den som kan betala får en bättre vård som ändå inte är riskfri eftersom den tenderar att bli "överförfriskad". Fru talman! I debatten om trygghet som har förts här är det märkligt hur man slår också mot barnsjuk- vården från den borgerliga sidan. I Stockholm tar man nu betalt för barnsjukvård. Enligt min mening och enligt socialdemokratisk definition får ett barns hälsa inte avgöras av hur mycket pengar föräldrarna har. Till sist, fru talman: För att känna trygghet måste man också känna sig älskad, bli omtyckt, bli trodd och - som det också talades om i den inledande all- mänpolitiska debatten - bli synlig och sedd. Den som känner sig ensam och isolerad kan aldrig känna sig trygg om inte detta finns med i helhetsbilden av trygghet. I detta sammanhang drar storstadsregioner- na det kortaste strået eftersom det i mängden av alla andra är lätt att bli osynlig. Är man dessutom gam- mal, har man mist sitt kontaktnät, har man inte nät- verket kvar, har nätverket tunnats ut, börjar krämpor- na göra sig alltmer påminda, är man ensamstående, är man kanske inflyttad från annan ort - då är det kan- ske inte allra viktigast att utöka servicen om det sak- nas känsla, lyhördhet och medmänsklighet. Antalet ensamma människor ökar alltmer i stor- stadsregionerna, därför är det nödvändigt att också skapa fler mötesplatser och att begreppet livskvalitet integreras på alla nivåer. Man måste kunna koppla samman teknisk utveckling och humaniora på ett betydligt bättre sätt än vad som görs i dag. Fru talman! Jag blir väldigt orolig när jag hör många moderater från talarstolen som uttryckligen vill att klassklyftorna ska öka mer och mer. Bekymret är inte att vi får fler medelklassinkomsttagare. Det kanske vi behöver. Bekymret i dag är att vi får alltfler rika människor och alltfler fattiga människor. Övriga frågor 0977023188809 N 2010-01-01 00:00:00 177336 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0954/#anf28