2348601 GN0953 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari 1999/2000 53 2000-01-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Miljön - en hållbar utveckling allmänpolitisk debatt 4C32BA72-8F54-4225-B218-07F403FCCAD5 35 HARALD NORDLUND (fp) fp Herr talman! Vi fick kritik av Finanstidningen ef- ter budgetdebatten på miljöområdet före jul. Skri- benten menade att miljödebatten i riksdagen för mycket förs kring det lilla, kring det marginella, och att det behövs visioner och sammanhang. Jag svarade på kritiken och instämde i den. Jag har själv här i talarstolen efterlyst just en så- dan helhetssyn. Jag har efterlyst uttrycken om att natur- och miljöfrågorna är överlevnadsfrågor. Kan- ske har jag framför allt efterlyst mer en helhetssyn än en fokusering på symbolfrågor. Skribenten har dock inte helt rätt i sin kritik, för samtidigt har ju miljöfrågorna den karaktären att insatserna när vi löser problemen måste göras både på individnivå och på lokal, nationell och internationell nivå. En gammal klyscha som det fortfarande ligger mycket i är följande: Tänk globalt - handla lokalt! En liberal miljöpolitik tar sin självklara utgångs- punkt i det personliga engagemanget. Här är Agenda 21-arbetet centralt. Här finns nämligen den starka betoningen på nedifrån-upp-perspektivet, som är så viktigt i en demokratisk process. Här finns idén om att var och en av oss har ett ansvar. Sverige är förmodligen ett av de länder där Agen- da 21 har fått mest gensvar. Arbetet med att formule- ra lokala Agenda 21-dokument kom relativt snabbt i gång i kommunerna men jag ser tyvärr tecken på att det här arbetet har stagnerat på många håll. Statsvetenskapliga institutionen vid Umeå univer- sitet genomförde hösten 1998 en enkätundersökning. Den visar att drygt en fjärdedel av kommunerna har minskat resurserna för Agenda 21-arbetet. Hälften avsätter oförändrade resurser, medan en fjärdedel har ökat. Vi har således en uppdelning där en stor grupp kommuner ser ut att redan ha sänkt aktivitetsnivån. Dessutom hade vid den tidpunkten bara drygt hälften av kommunerna antagit ett lokalt Agenda 21- dokument eller en handlingsplan. Agenda 21 måste väldigt mycket handla om kun- skapsuppbyggnad. Jag är medveten om de delegatio- ner, samordnare och kunskapscentrum som regering- en har tillsatt för att driva arbetet vidare. Det är bra men när det kommer till kritan görs det, enligt vår mening, konstiga prioriteringar. När regeringen ska satsa resurser för ett hållbart samhälle sker det genom förtäckta byggsubventioner i form av statligt stöd till lokala investeringsprogram. Jag ska inte gå in mer på det nu - Folkpartiet var kritiskt redan från början - men jag måste nämna konstaterandet från Riksdagens revisorer, att många av de folkbildnings- och informationsprojekt som kommunerna ansökt om stöd för har fått nobben till förmån för rena investeringsprojekt, något som knap- past gynnar Agenda 21-arbetet. Jag hoppas innerligt att revisorernas önskan om dessa s.k. mjuka satsning- ar gynnas av regeringen vid kommande fördelnings- tillfällen. En annan fråga som har bäring på Agenda 21 - eftersom den handlar om individers och andra aktö- rers ansvar - är den om producentansvaret och av- fallshanteringen. Jag har redan tagit upp den debatten här i kammaren och den debatten är i högsta grad levande - inte minst i min egen lokaltidning, Upsala Nya Tidning. Källsorteringen ifrågasätts, bl.a. från politiskt högerhåll. Det bekymrar mig att centralt placerade politiker är så passiva. Varför har vi inte fått någon tydlig reaktion från miljöministern i den här debatten när det gäller ifrågasättandet av den här utvecklingen? Ännu tystare har det varit från miljöpartihåll. Det tycks mig som om det från det hållet har blivit viktigare att ägna sig åt frågor som ger publicitet än att ägna sig åt opi- nionsbildning. Om vi ska nå ett mer kretsloppsanpassat samhälle är det A och O att både producenter och konsumenter tar miljöansvar. Vi måste därför sträva efter bättre fungerande marknader för material som kan återvin- nas och återanvändas. Erfarenheter visar att upplysta och medvetna kon- sumenter successivt kräver fram exempelvis mil- jövänliga produkter, och därmed anpassar sig produ- centerna till efterfrågan. Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas makt i miljöarbetet. Under det senaste årtiondet har vi sett flera kon- kreta exempel på människors genuina engagemang och ansvarstagande för miljön. Sorteringen är viktig dels för att den medvetandegör människor på vad de konsumerar, dels för att återanvändningen och kom- posteringen ökar. Målet måste ju vara att minska den totala volymen material som flödar runt i kretsloppet. Därför måste opinionsbildning för avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament för en fortsatt källsortering upprättas och skärpas. Om praktiskt miljöarbete på det här sättet blir nå- got naturligt för var och en av oss, har vi vunnit mycket, inte minst i ett Agenda 21-perspektiv. Därför måste vi här och nu tala om vart vi vill. Jag menar vidare, herr talman, att EU är ett oer- hört viktigt instrument för att lösa de gränsöverskri- dande miljöproblemen. Oavsett om Sverige är med i EU eller inte påverkas miljön av våra grannländers miljösituation. Och EU har potential att bli världens bästa miljöorganisation. Men detta kräver en regering som tar uppgiften på allvar. Vi tycker att regeringen för mycket har för- summat miljöarbetet i EU. Att Sverige nu har anmälts i EU-domstolen för regeringens låga ambitioner inom Natura 2000 bekräftar den kritik som Folkpartiet sedan länge har framfört. Jag menar att regeringen Persson konsekvent har nedprioriterat naturvården bl.a. till förmån för tveksam miljardrullning till de lokala investeringsprogrammen. Miljöministern sade sig vara förvånad över EU- kommissionens kritik av att regeringen föreslagit för få skyddsvärda områden till EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Det borde han inte vara. Kritik mot regeringens låga ambitioner i EU:s arbete med Natura 2000 har framförts av såväl Folkpartiet som flera miljöorganisationer. Regeringen har inte bara anmält för få områden till Natura 2000. Den grövsta försummelsen är att regeringen har varit passiv då det gäller att påverka vilka naturtyper som ska ingå i Natura 2000. Därmed kommer svensk natur att vara underrepresenterad i Europas ekologiska nätverk. Det är, herr talman, inte till gagn för den biologiska mångfalden. 0442872782509 N 2010-01-01 00:00:00 176911 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf35