2348601 GN0953 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari 1999/2000 53 2000-01-20 00:00:00 Frågestund frågestund F7E316D9-C322-4F49-BF09-94575B45C688 297 HANS KARLSSON (s) s Herr talman! Trygghet och välfärd är för alla människor det viktigaste i tillvaron. Naturligtvis vari- erar graden av angelägenhet i det korta perspektivet beroende på hur den enskilde, familjen och de när- maste har det just nu. Men sett över tid är det trygghet och välbefinnande som står i centrum för oss alla. Ett självklart konstaterande, kan tyckas. Men inte desto mindre finns det skäl att påminna om detta, eftersom hälsa och välbefinnande inte kommer av sig självt utan genom ansträngningar av olika slag - gemen- samma och enskilda. Med delbetänkandet från kommittén Välfärdsbok- slut har vi fått en utmärkt källa att hämta fakta och kunskap från, även om kommitténs ledamöter kon- staterar att det finns betydande områden som kräver rejält mycket mer forskning för att man med säkerhet ska kunna konstatera orsakssammanhang och påver- kansmekanismer. Men de slutsatser som redovisades i tisdags ger fullt tillräckligt underlag för att med kraft angripa orättvisor och ojämlikhet. Samtidigt bör ock- så kommitténs delbetänkande bidra till att debatten om välfärden blir mera saklig, att debatten fokuserar de individer och grupper som har det svårt och att vi som deltar i denna debatt i dag och andra gånger har inriktningen att angripa det som är verkliga problem och inte hemfaller åt polemiken för dess egen skull. Herr talman! Barnfamiljer i allmänhet och ensam- föräldrar i synnerhet är grupper som fått det mycket svårare under 90-talskrisen. Därför känns det natur- ligtvis bra att vi nu höjer barnbidraget och att också flerbarnstillägget justeras i motsvarande grad. Det är också bra att det i vårpropositionen kommer förslag om ytterligare höjningar av barnbidraget. På samma sätt finns det skäl att heja på arbetet med att sänka avgifterna inom barnomsorgen. Det gynnar den grupp som bäst behöver det. Dessutom minskar det marginaleffekterna för dem som tar jobb, ökar sin arbetstid eller får bättre betalda jobb. Det finns nog ingen som gillar att merparten av en ökad inkomst och en ökad arbetsinsats hamnar utanför den egna plånboken. För merparten av partierna i denna kammare har det hittills verkat vara viktigare att tillfoga regeringen nederlag än att med utgångspunkt från kända omstän- digheter ta itu med ett verkligt problem. Herr talman! Jag fortsätter att hämta underlag från Välfärdsbokslutet. Där framgår med väldigt stor tyd- lighet också att arbete och egen inkomst är centrala delar i att förbättra rättvisan och öka välfärden. Inte heller det är något överraskande, men samtidigt vik- tigt att understryka. Den mycket höga arbetslöshet vi har haft i Sverige har bidragit till ökade klyftor och mer av utanförskap. Det tycker jag är viktigt att vi lägger på minnet. Många talar om rättvisa, men dess- värre är det inte lika många som är beredda att fatta politiska beslut som leder till ökad rättvisa. Ett aktuellt exempel på detta är det spektakel som Miljöpartiet iscensatt genom att gå samman med de borgerliga partierna när det gäller arbetsrätten. Med spektakel menar jag inte att merparten av riksdagens ledamöter bidragit till ett visst beslut - det är demo- kratins självklara förutsättningar - men jag menar att den omständigheten att Miljöpartiet uppenbarligen har behov av att tillfoga socialdemokratin ett nederlag gör att det passar sig att kampera ihop med bl.a. Mo- deraterna när det gäller arbetsrätten. Jag vet inte om miljöpartisterna inte vill förstå el- ler om de bortser från vad som faktiskt händer när man gör ett sådant här ingrepp i lagen om anställ- ningsskydd. För det första rubbar det balansen mellan arbetsgivare och anställda. För det andra ökar det orättvisorna i arbetslivet, eftersom det är de som har den svagaste kopplingen till arbetslivet, den svagaste ställningen på arbetsmarknaden som drabbas i första hand. Med kännedom om hur det har varit tidigare, och när den här regeln tillämpades, vet vi att den grupp som får mest stryk är kvinnor; kvinnor i fertil ålder, som har barn eller kanske kommer att få barn. Det är obegripligt att ett sådant förhållningssätt kan vinna en majoritet i denna kammare. Miljöpartiet medverkar till att försämra jämställdheten i arbetslivet. Det ska läggas till det redan tuffare klimatet och villkoren för kvinnor i arbetslivet som Välfärdsbokslutet redovisar. Dessutom drabbas också de som har mycket sjuk- frånvaro, äldre på arbetsmarknaden, de som kanske är kritiska mot sin arbetsgivare osv. Svenska arbetsgivareföreningen har i en rapport som har tillställts oss dessa dagar också redovisat sin ingång och säger i princip att man maskar, att man inte jobbar därför att man har för generösa villkor. En hel del av oss vet att det är precis tvärtom. Villkoren borde vara bättre för att alla som behöver det ska ha möjlighet att stanna hemma när de är sjuka. Den förändring som Miljöpartiet driver igenom innebär att just de grupper som lagen om anställ- ningsskydd 1974 instiftades för, vill Miljöpartiet medverka till att försämra för. Det är de grupper som av olika skäl har en svag eller bekymmersam ställ- ning på arbetsmarknaden. Herr talman! Det finns också ljusglimtar i bok- slutet. Människor med svåra funktionshinder har gått stärkta ur 90-talet. Jag tycker att det är väldigt gläd- jande. Trots den oerhört djupa ekonomiska krisen har riksdagen kunnat samlas till beslut som har gett mest till dem som behöver mest. Enligt Välfärdsbokslutet har resurserna till denna grupp ökat med 40 % under 90-talet. Det överaskar inte, eftersom den socialde- mokratiska riksdagsgruppen tidigare har låtit utreda förhållandena här och kommit till samma slutsats som Välfärdsbokslutet. Det har vi gjort med hjälp av Riksdagens utredningstjänst. Jag hoppas att detta kan leda till att debatten i fortsättningen handlar om det som är de verkliga problemen för människor med funktionshinder, dvs. tillgänglighet och delaktighet i vid mening. Men då krävs ingrepp i form av lagstiftning och mer pengar till berörda aktörer, helt enkelt politiska prioritering- ar, som kostar för andra grupper. Den enskildes rätt gynnas bäst av gemensamma lösningar, herr talman. Det är min slutsats. 0654974921901 N 2010-01-01 00:00:00 177173 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf297