<anforande>
<dok_hangar_id>2348601</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0953</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>53</dok_nummer>
<dok_datum>2000-01-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>F8D6B5B3-4E1E-4383-8042-2D23BCFFACDD</anforande_id>
<anforande_nummer>255</anforande_nummer>
<talare>CHRIS HEISTER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Man hör ofta, också från den här ta-
larstolen, att det går bra för Sverige. Det går inte alls
bra för alla svenskar eller för alla landsdelar.
Det finns ingen överhettning i glesbygd, inte hel-
ler i landsbygd, inte i små och medelstora städer och
inte heller i de flesta län.
Så många som var sjätte förskolebarn lever i hus-
håll med inkomster under socialbidragsnormen, och
många har fortfarande inte ett jobb att gå till. Det ger
inte trygghet, och det ger inte framtidstro.
Trygghet, vad är det för något? Trygghet handlar
mycket om att ha förutsägbarhet i tillvaron, att man
kan planera, att man vet vad som händer i morgon, i
övermorgon, om en månad och kanske om tre måna-
der. Men när många barnfamiljer är beroende av att
regeringen fattar beslut om att betala ut barnbidragen
några dagar tidigare så att barnfamiljerna kan fira en
normal midsommar, då är det inte mycket till trygg-
het längre.
Fru talman! Det är en idélös socialdemokrati som
sitter vid makten, en regering som klamrar sig fast
utan att man egentligen har någon idé om vad man
ska använda makten till.
Om socialministern vore här i dag så skulle jag
fråga honom vad han egentligen vill med sin politik.
Men det kanske inte bara är idéer som saknas hos
socialdemokraterna utan också en vilja att tala om sin
politik.
Jag hoppas att det inte är så. Jag hoppas i stället
att socialministern nu använder den här tiden när han
inte är i kammaren och debatterar med svenska folket
som vi representerar till att sitta och plita på den han-
dikapproposition som regeringen lovade skulle över-
lämnas till riksdagen redan i december men som ännu
inte har kommit.
Den nuvarande regeringen har ju konsekvent fört
en politik som särskilt drabbat de handikappade. De
förslag till förbättringar som finns dras i långbänk. Ta
t.ex. möjligheten för människor att få behålla person-
lig assistans även efter fyllda 65 år. Det har varit
ständiga förskjutningar, ständigt den obotfärdiges
förfall. Vilken trygghet känner de handikappade med
en sådan regering?
Regeringen försenar och den har långbänkar i
handikappolitiken. Symtomatiskt för regeringens
arbete över huvud taget är att det lilla som kommer,
det kommer alltför sent.
Fru talman! Under det nya årtionde som kommer
ska vi, om jag har förstått Lars Engqvist rätt, åter-
knyta till fördelningsfrågorna. Men hur resurser ska-
pas och hur enskilda människor ska få möjlighet att
växa av egen kraft talar han inte mycket om. Vilken
framtidstro skapar det?
Det handlar inte om att omfördela sjukvårdsköer,
för att ta ett exempel, utan det handlar om att avskaffa
dem och utveckla nya och bättre behandlingsmetoder.
Mer bidrag och mer offentlig sektor är inte lös-
ningen utan i stället en del av problemet. Det behövs
en helt ny politik - en politik som skapar möjligheter
och som ger människor större makt också över sina
egna liv. Om det offentliga inte inser sin begränsning,
hur ska vi då klara av de verkliga uppgifterna - att
stödja dem som inte själva kan klara sin trygghet, hur
mycket de än själva skulle vilja?
Fru talman! Svensk sjukvårds allt överskuggande
problem är de långa köerna. Det blir alltid köer när
Socialdemokraterna styr och har ansvaret för sjukvår-
den. Så var det innan den borgerliga regeringen in-
förde vårdgarantin. Köerna avvecklades nästan helt.
Men sedan när Socialdemokraterna återkom och tog
bort vårdnadsgarantin kom köerna igen.
Vi får inte, som jag tidigare sagt, glömma bort att
bakom varje kösiffra finns det en människa.
För några dagar sedan läste jag om en ung kvinna
som väntade på att få en hörapparat inprovad. Hennes
berättelse grep mig oerhört mycket. Den här kvinnan
hade väntat i många månader och fick nu beskedet att
det skulle dröja ytterligare ett helt år innan hon skulle
kunna få en hörapparat; detta trots att hon hade förtur
i kön. Hon har en öronsjukdom som innebär att hör-
seln hela tiden försämras. Det går att operera när man
har den här sjukdomen men först när hörseln har
försvunnit och det kan dröja upp till 20 år.
Den här kvinnan hör alltså allt sämre. Hon får
svårt att hänga med i samtal. Det är inte längre roligt
att gå ut med kompisarna. Det sociala livet blir lidan-
de. Men det räcker inte med det. Hon klarar inte läng-
re av att följa med undervisningen på högskolan -
hon hör inte längre vad föreläsaren säger.
Göran Persson talade i går om att alla ska ha rätt
att välja, tid att tänka och lust att leva. Men den här
unga kvinnan har tvingats avbryta sina studier därför
att hon inte kan få en enkel hörapparat inprovad - en
hörapparat som gör att hon kan höra igen. Hon går nu
sjukskriven trots att hon i morgon dag skulle kunna
fortsätta att läsa på universitet. Hon kan inte, som
Göran Persson sade i går, välja. Hon har heller inte en
tjock plånbok som gör att hon kan köpa sig förbi
sjukvårdsköerna. För henne finns det bara en kölapp
och grusade framtidsplaner.
Trots detta säger Socialdemokraterna nej. De vill
inte ha någon vårdgaranti. Vi har i denna kammare
upprepat och upprepat och upprepat förslag om att
införa en nationell vårdgaranti men Socialdemokra-
terna säger nej. Förutom allt lidande är det dyrare att
låta människor stå i kö än att de får vård när de behö-
ver vård. Det är inte vården som kostar mest utan
icke-vården.
Socialdemokraterna säger inte bara nej till en na-
tionell vårdgaranti. Nu ska de också lagstifta mot
sjukvård. I morgon ska nämligen Socialdemokrater-
nas partistyrelse - det är uppenbarligen de som styr,
inte Sveriges riksdag - fatta beslut om att förbjuda
sjukvård och också om att förbjuda skolor som drivs i
privat regi. Men detta förbud handlar inte om förbud
mot någon sak eller någon abstrakt organisation, eller
något sådant, utan detta är ett förbud mot att utveckla
nya och bättre verksamhetsformer. Det är vad det
handlar om.
Det handlar om den unga kvinnan och hennes
möjligheter liksom om alla andra människors möjlig-
heter att få vård. Vi vet att tusentals och åter tusentals
människor står i kö men Socialdemokraterna vill på
fullt allvar förbjuda mer sjukvård. Detta är obegrip-
ligt, fru talman!
I måndags presenterades en ny undersökning från
Statistiska centralbyrån och Handelshögskolan,
Svenskt kvalitetsindex. Där konstateras att den privata
vården ges markant högre betyg än den offentliga.
Detta återspeglas även i människors förväntningar på
vård.
Av denna undersökning kan utläsas att människor
har större förväntningar på privat vård än de har på
offentlig sjukvård. Många människor förväntar sig
inte längre att offentlig sjukvård ska vara lika bra som
den privata.
Ideologiskt betingad planstyrning och politisk klå-
fingrighet har gjort den offentliga vården otrygg.
Antalet misstag ökar. Köerna växer. Resurserna ut-
nyttjas inte.
Engqvist vill ha en ny nationell handlingsplan.
Det är femtioelfte gången som Socialdemokraterna
lovar att sjukvårdens problem ska lösas med en ny
plan. När jag hör det kommer jag att tänka på Sickan i
Jönssonligan - "jag har en ny plan". Men det är inte
nya planer som löser vårdens problem, utan det är att
man säger ja till mångfald och konkurrens som ger
trygghet och valfrihet för patienterna och som ger
personalen möjlighet att utveckla verksamheten och
få inflytande över sin vardag. Det är vad det handlar
om och det är det som Socialdemokraterna säger nej
till. Den här debatten handlar om trygghet. Det är
dock inte trygghet som Socialdemokraterna längre
står för, utan det är fråga om den egna politiska mak-
ten.
</anforandetext>
<intressent_id>0478345475910</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>177131</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf255</protokoll_url_www>
</anforande>
