2348601 GN0953 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari 1999/2000 53 2000-01-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Miljön - en hållbar utveckling allmänpolitisk debatt 25FD96FC-9253-4FB0-B57C-84E5681EC6FA 15 DAN ERICSSON (kd) kd Herr talman! Man kan välja olika utgångspunkter eller angreppssätt i en sådan här debatt, som att gnöla på regeringen och dess politik eller frånvaro av mil- jöpolitik. Men jag väljer, herr talman, att direkt foku- sera på den ojämförligt viktigaste utmaningen på miljöområdet. Det handlar om människans påverkan på klimatet genom en global uppvärmning av jord- klotet, den s.k. växthuseffekten. Under ett antal år har många, och inte minst vi från Kristdemokraternas sida, försökt lyfta fram den- na problematik och försökt få gehör för aktivitet och politiska beslut i syfte att få hejd på fossilförbrän- ningen och därmed utsläppen av koldioxid i atmosfä- ren. Det är då främst förbränningen av kol och olja som leder till växthuseffekten. Det internationella samfundet har nu definitivt vaknat upp. Klimatkonferenserna avlöser varandra, och allt tätare rapporter talar om det vetenskapligt klarlagda med en stadigt ökande global medeltempe- ratur, med de effekter som detta kan ge. Jag kan ta några färska exempel från Bert Bolin, som ju är Sve- riges internationellt sett mest meriterade klimatfors- kare, inte minst med tanke på hans arbete i FN:s kli- matpanel IPCC. Några exempel: · en ökning av jordens medeltemperatur under det senaste halvseklet med i genomsnitt 0,3- 0,4 grader, vilket är klarlagt, · en sedan årtionden mer markant uppvärmning, 1- 2 grader, av de nordligaste delarna av Ryssland, Kanada och Alaska, också vetenskapligt klarlagt, · en ökning av den totala nederbörden på jorden, · en minskning av havsisens utbredning i Arktis under vinter och vår med 1 á 2 miljoner kvadrat- kilometer, · en genomsnittlig ökning av ytvattnets temperatur i världshaven. Detta är fakta, och det finns ett antal ytterligare fakta som visar på denna temperaturförhöjning och vad den leder till. Klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga. Om vi inte lyckas hejda fossilförbränningen och därmed koldioxidutsläppen, blir det en ökad medeltemperatur på jordklotet. Med fortsatta föroreningar av lufthavet räknar man med en medeltemperaturförhöjning på 3- 4 grader de närmaste hundra åren. Det innebär att havsytan kommer att stiga och att havsströmmarnas banor kan komma att ändras. Bl.a. kommer önationer att bokstavligt talat försvinna på grund av att de läggs under vatten. Mycket talar för att oväder som orkaner blir vanligare, dessutom med ökad styrka. Över hela världen kan vädret komma att bli mer extremt. Torka, översvämningar och värmeböljor väntas öka. Upp- räkningen av effekter till följd av klimatförändringar kan göras väldigt lång. För drygt ett år sedan, på den klimatkonferens som hölls i Buenos Aires, var det faktiskt frapperande hur medvetna världens miljöministrar verkade vara om detta framtidsscenario. Man förstår faktiskt vad som håller på att hända. Det s.k. Kyotoprotokollet är en internationell överenskommelse om att utsläppen av växthusgaser måste minska. Framför allt i-länderna, också Sverige, måste nu ta ansvar för konkreta handlingsprogram för att förhindra framtida klimatförändringar med de risker som de kan leda till. Vare sig inom energi- eller transportsektorn kan vi tillåta ökade utsläpp, utan tvärtom måste utsläppen minska. Det handlar om utfasning av fossilbränslen i såväl energiproduktion som transportsektor, begränsning av metanavgång, åtgärder för att öka kolbindningen samt återvinning och, om möjligt, lagring av koldioxid. Det är ett brett fält av politikområden som berörs av ett sådant här handlingsprogram. Här i Sverige arbetar just nu en särskild klimat- kommitté med dessa frågeställningar. Enligt planerna ska arbetet vara klart i mars. Jag är själv ledamot i denna kommitté och hoppas att vi ska kunna få en politiskt bred samling för ett klimatpaket som har tillräcklig kraft att hejda utsläppsökningarna och vända kurvan nedåt. För att detta arbete ska lyckas krävs också folkligt förankrade förslag i syfte att komma till rätta med klimatproblematiken. Ett or- dentligt folkbildningsarbete om klimatfrågan är en viktig del i detta arbete. Vi fick ju i går höra att statsministern i dag träffar bildningsorganisationer och andra för att diskutera en informations- och diskussionskampanj kring miljö- frågor. Min uppfattning är att man då ska fokusera kraftfullt just på klimatfrågorna för att öka beredska- pen ute bland allmänheten för att faktiskt göra nå- gonting, och det kan vara skarpa förslag som krävs. Det är nödvändigt att få en tydlig politisk driv- kraft som kan hålla ett samlat tryck gentemot myn- digheter och andra som ska genomföra ett klimatpo- litiskt handlingsprogram. Det är därför som vi har föreslagit inrättandet av ett särskilt klimatsekreteriat direkt under statsministern. Det är också ett sätt att markera tyngden i klimatfrågan. Det är också angeläget att Sverige inför ordföran- deåret i EU nästa år förbereder en tydlig klimatstrate- gi, där bl.a. frågan om en gemensam koldioxidavgift inom unionsområdet måste vara en förstahandsfråga. Det finns mycket i övrigt, herr talman, att kom- mentera på miljöområdet, som exempelvis den soci- aldemokratiska regeringens tidigare nedmontering av miljöpolitiken under Anna Lindhs tid och på senare tid de återställare som har kommit under Kjell Lars- sons period. Man kan konstatera att vi under flera år har tappat mark på miljöområdet. Jag kan nämna den avvecklade miljöforskningen, den minskade mil- jöövervakningen, borttagandet av kontot för sanering av miljöförorenande områden, de minskade resurser- na till länsstyrelsernas miljöenheter och otillräckliga kalkningsanslag. Jag skulle kunna göra en längre uppräkning. Ändå tycker jag kanske inte att vi ska älta detta nu. Nu har man återställt mycket. Man är på väg att bygga upp ett långsiktigt miljöarbete igen. Då gäller det att fastmer få en samling kring den viktigaste miljöfrågan, den som påverkar så många delföreställ- ningar inom miljöområdet. För vår del kommer vi att anstränga oss för att få till stånd bredast möjliga upp- slutning kring ett kraftfullt klimatpolitiskt handlings- program som kan utgöra en vändpunkt för Sveriges del vad gäller utsläppen av växthusgaser och för- hoppningsvis också bidra till ett kraftfullare engage- mang från EU:s sida och i internationella samman- hang i övrigt. Så, herr talman, vill jag avluta med en fråga till företrädarna för regeringsunderlaget. Ni tre partier bär ju nu tillsammans med Centerpartiet ansvaret för avställningen av Barsebäck 1-reaktorn, som vi vet leder till ökade koldioxidutsläpp i storleksordningen 2-4 miljoner ton. Det är alltså en direkt felaktig in- riktning i förhållande till vad som är nödvändigt ur klimatsynpunkt. Det är nu ett faktum. Min fråga till er gäller om de villkor som ställts upp för en stängning av Barsebäck 2 ligger fast, dvs. att avställningen inte ska genomföras om vi inte kan tillföra förnybar el eller spara bort motsvara el. Det är de villkoren som gäller. Jag vill ha ett tydligt besked från er i dag. Om det inte är det som ligger fast så får vi väldigt stora problem i Klimatkommittén för att lösa en ökning med ytterligare 2-4 miljoner ton kol- dioxid som det kommer att bli om tvåan stängs. Lig- ger detta fast? Kommer tvåan inte att stängas om ni inte får fram tillräckligt med förnybar el eller sparad el fram till år 2001? Det beskedet skulle jag önska nu, gärna direkt. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 176891 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf15