2348601 GN0953 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari 1999/2000 53 2000-01-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Miljön - en hållbar utveckling allmänpolitisk debatt FB2A018B-DE1B-44CD-9C7D-60555C755C89 148 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min tillfredsställelse över att justitieministern går mot strömmen och till skillnad från sina regeringskolleger visar ett intresse för att delta i den allmänpolitiska debatten. Detta uppskattar jag och - det är jag överty- gad om - även övriga riksdagsledamöter. Vi ska nu debattera frågor om trygghet. Vad är då trygghet, vad ger trygghet och vad är påverkbart genom politiska beslut? En förutsättning för trygghet är möjligheten att kunna försörja sig själv och de sina. En annan förutsättning är möjligheten att kunna på- verka sitt eget liv och göra sina egna val. En tredje förutsättning är att mötas med respekt för den egna kroppen, tanken och egendomen. En fjärde förutsätt- ning är vetskapen om att friheten för mitt land och därmed för min person inte är hotad. Tyvärr upplever många i Sverige brister i dessa förutsättningar. Alltför många i dagens Sverige sak- nar möjligheten att leva på sin lön. Väldigt få familjer har möjlighet att själva bestämma hur tiden ska för- delas mellan förvärvsarbete och hemarbete och likaså har få möjlighet att välja annan omsorgsform för sina barn än den kommunala barnomsorgen. Med ett för- svar under avveckling får vi också räkna med att människor i framtiden inte kan känna säkerhet mot hot utifrån. Trygghetsdebatten ska emellertid inledas med en diskussion om rättstrygghet, varför jag inte vidare ska diskutera övriga trygghetsfrågor. Men jag måste ty- värr konstatera att många människor i dag inte känner trygghet mot brott eller trygghet i vetskapen att om man drabbas kommer det offentliga att reagera för offret och mot gärningsmannen. När jag började fundera över dagens debatt hade jag nyligen nåtts av budet att justitieutskottets första ordförande, Astrid Kristensson, gått bort. Astrid Kristensson har alltid varit en god förebild för mig både som kvinna och kriminalpolitiker. Det är väl känt att Astrid Kristensson fick smeknamnet "batongmormor". Många tror nog att detta namn förärades henne som skällsord på grund av hennes krav på lag och ordning. Så är inte fallet. Smeknam- net fick Astrid Kristensson av fängelsedömda, som betraktade henne som en fast men rättvis människa och som ville markera sin respekt för henne genom denna utnämning. Som sann humanist krävde Astrid Kristensson fasthet och tydlighet i kriminalpolitiken. Hade fler lyssnat på henne under 1970-talet och tagit till sig hennes tankar, då skulle Sverige i dag ha varit fridfullare och tryggare. Fru talman! I början av veckan fick jag ett brev från en ung man, Henric Carlsson i Karlskrona. Han går första året på samhällsprogrammet och gör ett projektarbete om ungdomssnatteri. Bl.a. har han gjort en enkät om snatterier bland 15-18-åringar och frågat om de tycker att det är legitimt att snatta. Enligt sva- ren han fått är det många av dem som snattar som tycker att det är legitimt. Deras förklaring är främst att det inte är någon som reagerar och att inget hän- der. Även de som åkt fast tycker inte att det gör så mycket mer än att kanske föräldrarna blir arga. Fru talman! Hur ska vi få ett tryggare samhälle om vi inte ser till att unga som visar bristande respekt för sina medmänniskor möts av en tydlig reaktion? Vi moderater har lagt fram åtskilliga förslag om ökade möjligheter att ingripa mot unga på glid och även om en skärpning av föräldrarollen. Jag undrar om justi- tieministern skulle vara intresserad av att vi på allvar startar en dialog om ungdomskriminalitet. Fru talman! En rättsstat förutsätter att utförda brott utreds och lagförs. För ett gott resultat krävs att vi har tillräckligt med poliser. Häromdagen kunde vi läsa om ett polisområde i Stockholmsregionen som hade fem av sjutton polistjänster besatta. Det kommer att dröja åtskilliga år innan vi har tillräckligt med utbildade poliser för att besätta ens de polistjänster som dagens snäva budget ger utrymme för. Enligt säkerhetschefen i Gävle kommun hyr kommunen in vakter från ett privat bevakningsföretag för att förebygga ungdomsbråk på helgkvällarna. Vakterna patrullerar i områden där det är extra myck- et bråk. Kommunens säkerhetschef kommenterar denna åtgärd med följande: "Vi hyr deras tjänster under några kritiska timmar på fredags- och lör- dagsnätter." Han är medveten om att vakternas upp- gifter kan uppfattas som polisarbete. Men, säger han: "polisens resurser är för små. Det kan ta timmar innan de kommer till ett ställe där ungdomarna bråkar. Om de kommer alls." Även om jag är av uppfattningen att polisen inte ensam kan stå för tryggheten mot brott anser jag det oacceptabelt att polisarbete tas över av andra. Säkerhetschefens ord säger mycket om dagens kris för rättstryggheten. Vi måste få möjlighet att anställa administrativ personal och därmed avlasta våra poliser för att lösa en del av de akuta problemen och också i en snabbare takt öka antalet utbildningsplatser på polisutbildning- en för att klara problemen även på sikt. Justitiemi- nistern och även statsministern har uttalat sig för en ökning av budgeten för polisen. Rimligen, om utta- landena är seriösa och inte lika ihåliga som förra vårens löften visade sig vara, har frågan bearbetats. Jag vill därför att justitieministern redovisar hur pla- nerna ser ut. Det räcker emellertid inte med poliser för en rätts- säker och framgångsrik lagföring. Det krävs t.ex. också att vittnen vågar ställa upp. Tyvärr upplever vi allt oftare att människor inte är beredda att utsätta sig för de risker de tror följer med ett vittnesmål. Det är väsentligt att vi ökar vittnens trygghet och markerar mot varje form av hot mot vittnen. Vilka åtgärder planerar justitieministern att genomföra? Jag förstår exempelvis inte varför socialdemokraterna motsätter sig det moderata förslaget om en skärpning av straffet för övergrepp i rättssak, som enligt min mening borde jämställas med mened. Kan justitieministern förklara vad som gör mened allvarligare än hot mot vittnen? Denna vecka har vi nåtts av uppgiften att det i Stockholms län ägt rum nästan ett butiksrån om da- gen. En guldsmed har hittats död i sin butik i centrala Stockholm. Vid ett besök före jul i en urhandel här i Stockholm blev jag informerad om den otrygghet både ägare och anställda upplevde efter att ha drab- bats av rån. Det är oacceptabelt att så många ska behöva uppleva otrygghet i sina arbeten. Med omfat- tande teknisk skyddsutrustning och samverkan inom handeln gör affärsmännen själva vad de kan för att skydda sin personal. Vad gör justitieministern? Fru talman! Om jag är rätt informerad har rege- ringen i dag beslutat att uppdra åt Domstolsverket att vidta åtgärder för sammanläggning av Jakobsbergs och Sollentuna tingsrätter. En stor del av höstens debatt på rättsväsendets område ägnades åt domstol- sväsendet och dess framtida organisation. Vi är många som har efterlyst principer för utvecklingen och förändringsarbetet. En sådan plan, eller i varje fall en skrivelse, är aviserad från regeringen denna vår. Jag tycker att det är mycket egendomligt att regeringen föregriper de motioner och den debatt som rimligen blir följden av en sådan skrivelse. Det är med stor besvikelse jag noterar att justitieministern tydligen har utnyttjat sin formella rätt och inte lyssnat på riksdagen. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 177024 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf148