2348601 GN0953 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:53 Torsdagen den 20 januari 1999/2000 53 2000-01-20 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Miljön - en hållbar utveckling allmänpolitisk debatt B41123D7-9CE4-4CF6-B3E4-E54627EBCCB7 10 JONAS RINGQVIST (v) v Herr talman! Det går bra för Sverige. Utveckling- en går åt rätt håll. Miljöanpassningen av samhället går framåt. Nu bygger vi det gröna folkhemmet. Känns klyschorna igen? Visst pågår det ett arbete i Sverige med att råda bot på miljöproblemen, men att hävda att utveckling- en går åt rätt håll är långt från sanningen. Möjligtvis kan man säga att det går lite mindre fort åt fel håll. Visst är det bra att vi sorterar våra sopor i Sverige och att de svenska svavelutsläppen har minskat, men lite större perspektiv än så kan man väl kräva att vi ska ha på miljöfrågorna. Faktum är att vi globalt står inför en fördjupad ekologisk kris. Utarmning av jordar, utfiskning och vattenbrist gör att fler och fler människor får svårt att försörja sig. Utsläppet av växthusgaser ökar och vi har under de senaste åren sett en hel del väderfeno- men som antyder att en klimatförändring kan vara på väg. Raden av exempel kan göras lång. Belastningen på miljön har nått sin yttersta gräns till följd av be- folkningstillväxten och den enorma ekonomiska till- växten. En avgörande orsak till den här krisen är den eko- nomiska globaliseringen som har gjort att en oerhörd ekonomisk och politisk makt nu finns hos ett antal företag och finansiella institutioner som styrs av ett enda mål - kortsiktig ekonomisk vinst - utan tanke på hushållning med våra knappa gemensamma naturre- surser. Detta bidrar till en katastrofal rovdrift på naturen, men också till ökade globala orättvisor. I den interna- tionella ekonomin är det de länder som konsumerar mer än vad deras egna naturresurser tillåter som styr beslutsfattandet. Vi - för vi tillhör den gruppen - utnyttjar den ekonomiska globaliseringen så att vår egen resursbrist kan kompenseras genom import. Marken i de fattiga länderna används till exportskör- dar i stället för till mat åt den lokala befolkningen. Att 20 % av jordens befolkning använder 80 % av resur- serna är känt sedan länge. Ändå fortsätter klyftorna att öka. Den ekonomiska globalsieringen har samtidigt kraftigt ökat de rikas möjligheter att skjuta över sina miljöproblem på andra. På samma sätt som rika län- der importerar resurser när efterfrågan överskrider den egna tillgången så exporterar de sina överskotts- sopor. Förorenande fabriker och soptippar är konsek- vent lokaliserade till fattiga områden. Den stora frågan är förstås varför det har blivit så här. Är människan av naturen girig och hänsynslös i jakten på pengar? Jag tror inte det. Jag tror att vi är omedvetet fångna i ett system som vi inte kommit på tanken att försöka ta oss ur. Vi ser oss blinda på pro- blemen. Vi arbetar mer för att kunna köpa oss mer tid och ett bättre liv. Vår jakt på pengar ökar klyftan mellan oss själva, familjen och samhället. Det ökade främlingsskapet skapar en känsla av social och andlig tomhet. Annonsörer visar i sin reklam hur deras produkter gör oss till fullvärdiga människor, men för att köpa deras produkter behövs mer pengar. Jakten fortsätter. Ta t.ex. alla de hushållsmaskiner som finns till för att hjälpa oss i köket. Räknar du efter kommer du att upptäcka att de inte alls har minskat vår köksarbetstid i den omfattning som det var tänkt. Däremot har det tagit pengar och därmed tid och naturresurser i an- språk för att kunna skaffa dem. Vi måste nå insikten att en hållbar utveckling för- utsätter att vi förändrar vårt sätt att leva i grunden. Det går inte att vifta undan miljöfrågorna med fina klyschor om ett grönt folkhem samtidigt som larm- rapport efter larmrapport om miljöproblemen pre- senteras och samtidigt som klyftorna på planeten ökar. Ska vi nå en hållbar utveckling krävs det mer eftertanke än så. Det krävs inte bara teknikutveckling och forskning, det krävs också en stor portion av mod och mognad för att våga förändra vårt sätt att leva så att vi ryms inom de förutsättningar som naturen ger oss. Det finns starka skäl för oss att ställa frågan vil- ken utveckling vi vill ha. Är det mer konsumtion, mer köpfest, som vi ska sträva efter? Är det tillväxt som ska vara det övergripande målet för vår ekonomiska politik? Ger det oss ett bättre liv? Eller är det en annan konsumtion än den materi- ella som vi ska sträva efter? Är det mer arbetstid eller mindre som vi ska ha? Ska vi ha tid till omvårdnad eller ska vi använda tiden för att skaffa fler prylar? Vad vill vi med vår tid på den här planeten? Det är i grunden det som miljöfrågorna handlar om. Det är de oundvikliga frågor som vi måste finna svaren på, om vi verkligen tar miljöfrågorna på allvar. Var och en behöver ställa sig dessa frågor själv, men svaren och lösningarna hittar vi tillsammans. Vågar vi det, kan vi upptäcka att vi inte bara har någonting att förlora. Det finns också en hel del att vinna. 041424287315 N 2010-01-01 00:00:00 176886 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0953/#anf10