2348600 GN0952 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:52 Onsdagen den 19 januari 1999/2000 52 2000-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från 1 §) Sverige och internationaliseringen allmänpolitisk debatt 9702E2DE-8273-4EA8-8EFA-C320308CDFAA 95 Marianne Samuelsson (mp) mp Fru talman! När jag bläddrade i Aftonbladet i dag var det två rubriker som stack mig i ögonen. Den ena rubriken löd så här: "Tjänade 60 miljoner på nio månader". Den andra var: "- - - men allt fler blev fattiga på 90-talet". Jag tycker att den bilden faktiskt visar på det som har hänt och som är lite av problembilden i dag, nämligen att ekonomierna stärks och förbättras på många håll, samtidigt som klyftorna och fattigdomen ökar. När jag först funderade över den allmänpolitiska debatten hade jag tänkt att jag skulle tala om de hemlösa i Sverige. Anledningen till det är att jag tycker att det är oerhört allvarligt att antalet hemlösa ökar, trots att vi har fått en bättre ekonomi i vårt land och väldigt många människor har det bättre i dag än för bara några år sedan. När jag sedan tänkte vidare tänkte jag att det här lilla perspektivet - hur det ser ut här hemma - faktiskt också är en bild av det stora perspektivet - hur det ser ut globalt och vad som händer globalt om vi inte har en mycket bra fördelningspolitik. Tyvärr ser det inte så ut i dag när det gäller global fördelning. Klyftorna ökar, ekonomierna växer, börsen går bra och vi kan följa A-ekonomin flera gånger om dagen för att vara uppdaterade på vad som händer på börsen, samtidigt som vi ganska sällan får höra hur det ser ut för de fattiga och barnen i världen. Därför tror jag att den här debatten är väldigt viktig, att vi funderar över vilken värld vi vill ha, hur vi vill att framtiden ska se ut för våra barn och kommande generationer. Det finns en bra devis som man ofta brukar se i dessa sammanhang och som lyder så här: Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn. Vi har jorden till låns av våra barn. De ska också kunna leva på den. Men hur hanterar vi den under den korta period som vi har möjlighet att leva på den? Vi suger ut naturtillgångarna; vi använder ämnen som skadar miljön för kortsiktig vinnings skull, osv. Vi kan se för oss ett väldigt allvarligt problem. Vi bryr oss inte om att vi har jorden till låns av våra barn. Vi funderar inte ens över hur kommande generationer ska få resurser att kunna odla sin mat, andas frisk luft eller dricka rent vatten. Nyligen kom Lester Browns rapport - World Watch Institutes rapport. Där var rubriken: Jordens hälsa blir allt sämre. Han visar på en mängd punkter hur jordens miljö och våra livsförutsättningar skadas och håller på att förstöras. Det är stigande temperatu- rer. Det är hot mot vattentillgången. Det är döende korallrev. Det är utrotade djurarter och katastrofala oväder. Väldigt många forskare har under den senaste tiden visat på att man tror att det här, inte minst kli- matförändringarna och förändringarna när det gäller nederbörd och stormar, beror på miljöförstöring. Visst finns det de som säger att man inte kan bevisa det, att vi inte har något belägg för det, att det också tidigare, långt tillbaka i tiden, har varit stormar och orkaner som skadat vår jord. Men är inte detta till- räckligt allvarligt för att vi ändå ska börja vidta de åtgärder som vi vet kan vidtas för att förbättra mil- jön? Måste vi med öppna ögon gå in i katastrofen? Måste vi leva som om vi hade fått ärva jorden med uppgift att förbruka den medan vi är kvar på denna jord? Är det inte vår skyldighet som politiker i en medveten kunskapsvärld att ta det fulla ansvaret och faktiskt se till att vi vidtar de åtgärder som kan vidtas för att förändra så att vi lämnar över en jord med möjligheter för kommande generationer att leva på? Jag tycker att det är en katastrof när man gång på gång har globala miljömöten inom FN:s regi där alla politiker sitter och i första hand värnar sitt lands eko- nomi och sina väljargruppers intressen för kortsiktig ekonomi. De vågar inte ta det fulla ansvaret och säga: Vi är tillräckligt medvetna och kunniga i vår genera- tion för att inse att det nu måste vidtas åtgärder så att vi inte förstör och fördärvar vår jord. Detta är den största och absolut nödvändiga utma- ningen inför globaliseringsaspekterna och inför 2000- talet. Vågar vi inte ta tag i detta, vågar vi inte bry oss, ser vi inte allvaret i det, då är det vi som står ansvari- ga inför våra barn för att vi inte gjorde något. Vi svenska politiker, som har haft möjlighet att leva i en demokrati där vi har haft tillgång till kun- skap och utveckling, måste gå i bräschen för att se till att förändra så att politiker globalt sett tar ett ansvar för fördelningspolitiken för att det ska bli en rättvis värld där människor och även kommande generatio- ner har möjlighet att leva. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 176665 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0952/#anf95