2348600 GN0952 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:52 Onsdagen den 19 januari 1999/2000 52 2000-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från 1 §) Sverige och internationaliseringen allmänpolitisk debatt 27A8A9DF-EE2A-466E-A2A2-F615228D701E 86 KARIN PILSÄTER (fp) fp Fru talman! För att anknyta till det tidigare replik- skiftet vill jag säga att det är och har varit en stor fattigdom, miljöförstöring och brist på mänskliga rättigheter i världen. Allra mest fasansfullt tror jag faktiskt att det har varit i de kommunistiska diktatu- rerna. Därför tillhör jag dem som är mycket glada åt de två företeelser som mer än något annat har präglat de senaste tio åren. Den ena är förstås kommunismens fall. Kollekti- vismen är grundligt slagen, och den mänskliga frihe- ten sprider sig över vårt jordklot. Det här är naturligt- vis avgörande för demokrati och politisk mångfald men också för ekonomisk utveckling. Den andra viktiga företeelsen är internationalise- ringen. Den är förstås inte ny, men det känns som om den har fått ett extra språng nu under 90-talet. Man brukar säga att världen krymper, men egentligen är det tvärtom eftersom världen, ur den enskilde indivi- dens perspektiv, växer. Murar rivs, gränser försvin- ner. Politiska, ekonomiska och praktiska hinder för människor blir mindre och mindre. Bara under min livstid har priset för att flyga hal- verats. Priset för att telefonera över Atlanten har sjunkit till en femtondel av vad det var när jag föddes, och priset på datorer har sjunkit till en etthundratjugo- femtedel av vad det var då. Det sägs att telefontrafi- ken ökar med 7 % per år medan Internetanvändning- en numera ökar med 7 % per vecka. Det är uppenbart att världen växer för de allra flesta människor. Sverige är naturligtvis inte oberört av allt det här. Sverige, som är en liten och öppen ekonomi, är oer- hört beroende av handeln. Hela vårt välstånd bygger faktiskt på den internationella handeln och på det internationella utbytet. Trots att expansionen under min livstid i stort har skett inom den offentliga sek- torn har exportindustrin fördubblat sitt värde från dryga 20 % till dryga 40 % av BNP. Det här är ett sätt att illustrera hur mycket välståndet hänger ihop med handeln och internationell konkurrenskraft. Vi har under en studieresa som jag just har gjort med finansutskottet i Kina fått andra exempel på hur frihet och välstånd och ekonomisk utveckling hänger ihop. Det finns mycket att lära sig där, både hur man kan göra och hur man inte kan göra. En del av det som de har tagit fasta på där är sådant som man gärna skulle se att en och annan svensk politiker kunde ta till sig av, exempelvis att statligt företagande inte är någon alldeles lyckad idé. Men det som framför allt var slående - för att travestera statsministern - var just att den individuella friheten var så nära förknip- pad med den ekonomiska friheten och att man, när man släpper friheten loss på det ekonomiska området, också sätter en boll i rullning som egentligen inte går att stoppa. Vidare måste jag passa på att påpeka, för dem som har tvivlat, att det var slående att socialismen knappast är den ideologi som befriar kvinnan. Sällan har jag under en period träffat så få kvinnor som företrädare för någon verksamhet. Det här är sådant som för mig som liberal mycket enkelt kokar ned till att framtiden inte ligger i att vara rädd för utvecklingen. Framtiden ligger i att bejaka individualism, och internationalism måste vara grun- den för politiken. Det gäller alldeles särskilt i en liten, öppen ekonomi som den svenska. Det ekonomiska och politiska systemet måste där- för göras mycket mer oberoende av nationsgränserna. Det är här vårt stora engagemang för gränsöverskri- dande samarbete kommer in. Det går inte att försöka skapa onaturliga gränser när gränser och murar nu försvinner av sig själva. En av de faktorer som skiljer Sverige från om- världen är det höga skattetrycket. Vi har nu enligt internationellt jämförbara siffror ett skattetryck på ungefär 53 % av BNP. Närmast oss ligger Danmark på 49 %. Ett danskt skattetryck skulle betyda 70 mil- jarder lägre skatter. Ett finskt skulle betyda 115 mil- jarder lägre. Ett norskt skulle betyda 175 miljarder lägre. Detta kan låta som sifferrabblande, men jag tycker att det är intressant i sammanhanget. Ofta när vi talar om att man måste ha mer internationellt gångbara villkor heter det att det skulle innebära att man raserar välfärden. Men som alla vet är välfärden i våra nordiska grannländer absolut inte sämre än i Sverige. Vad det handlar om är att se till att vi får mer va- luta för våra skattepengar och att vi får en långsiktigt bättre tillväxtbana. Hade Sverige haft samma utveck- ling som övriga OECD under de senaste årtiondena skulle den här diskussionen om flera hundra miljarder ha varit helt obehövlig. Vad vi också behöver är ett konkurrenskraftigt skattesystem som tar hänsyn till att skatteunderlagen blir mer och mer lättrörliga. Det är svårt att hålla kvar skatteunderlaget i ett högskatteland. I grunden är skatteunderlag ingenting annat än människor och resultaten av deras individuella handlingar. När skat- teunderlaget blir mer lättrörligt måste vi, för att hålla skatteintäkterna intakta, höja skattetrycket på det som inte är lättrörligt, dvs. fastigheter, nödvändighetskon- sumtion och låginkomsttagare. Var och en inser dock att det inte är någon särskilt god utveckling. I själva verket går tendensen i Sverige i rakt mot- satt riktning. De enda skattesänkningar som sossarna intresserar sig för gäller just de fyra F:en - fastighe- ter, föda och fattigt folk. Nog är sänkt matmoms och kompensation för egenavgifter snällt tänkt, men det är en utformning av skattepolitiken som om omvärlden inte existerade. Samtidigt som skattebaserna smalnar, antingen genom att människor och företag röstar med fötterna eller genom att regeringen försöker mota detta med selektiva skattesänkningar, kvarstår trycket på höga skattesatser. Måttet på välfärden är inte kva- liteten i verksamheten, utan måttet på välfärden är en hög skattesats. Jag måste säga att någonting är fundamentalt fel i den ekonomiska politiken när miljardärer slipper förmögenhetsskatt medan lågavlönade kvinnor ska betala sådan därför att deras make kanske har en fastighet i sin näringsverksamhet, när man sänker ölskatt och förmånsbilsskatt efter effektiva kampanjer från branschorganisationer men inte kan se till att vanliga människor kan leva på sin lön eller har en lön att leva på. Jag tycker att den planlöshet, eftergiven- het och undfallenhet för starka särintressen som präglat svensk skattepolitik under 90-talet är otroligt tråkig. Den bådar inte gott för framtiden. Förre finansministern Erik Åsbrink presenterade en bred genomgång av problemställningar som skulle vara underlag för en skattereform, där han just pekade på företagens villkor för att växa och expandera, internationaliseringen, de nya spelreglerna och vär- nandet av de breda skattebaserna. Sedan lämnade han regeringen, och med honom ambitionerna att lösa de här problemen. För de stora företagen och för många individer tror jag att detta inte spelar så stor roll. Man kommer att lägga sin verksamhet där man tycker att det passar bäst för en själv, och konstruerade gränser hoppar man lätt över. Men vi är många som tycker att denna typ av villkor inte bara ska gälla de starka utan att alla människor ska kunna få en väl fungerande vardag och en växande värld. Då kan man inte försöka gå bak- länges in i framtiden, utan då krävs det att man försö- ker utnyttja de tendenser som finns till att skapa goda system för att se till att människorna kan bestämma mer själva. 0101299073819 N 2010-01-01 00:00:00 176656 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0952/#anf86