2348600 GN0952 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:52 Onsdagen den 19 januari 1999/2000 52 2000-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från 1 §) Sverige och internationaliseringen allmänpolitisk debatt 3707801A-FBF4-40A0-B51D-FA8809BA2CEF 77 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Detta är den första utrikespolitiska debatten detta millennium. Vi hoppas att detta sekel ska bli fredligare än det förra och att fattigdomen, liksom de stora folksjukdomar som är ett hot mot många av världens folk, ska minska dramatiskt. Hiv, aids och tbc är några exempel. Globalisering har blivit nästintill ett modeord som används för att beskriva den allt snabbare internatio- nalisering som pågår i hela världen. Det är egentligen inget nytt. Handel och andra förbindelser, fredliga och våldsamma, har pågått mellan världens folk inte bara i århundraden utan i årtusenden. Skillnaden nu är att allt går så fort och att många fler människor är inblandade och berörs på gott och ont. Jag ska ägna detta inlägg åt globaliseringen ur några olika aspek- ter. Globaliseringen inrymmer stora möjligheter - in- tegration, ekonomisk tillväxt och social utveckling - och ger förutsättningar för att nå fred, demokrati och kulturella framsteg. Men globaliseringen ställer oss också inför de ödesfrågor som följer av växande in- komstklyftor, ökad belastning på miljön och den potentiella risken för att länder eller regioner med etniska och nationalistiska argument exploaterar vad som uppfattas som globaliseringens hot. Därför krävs ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt och etiskt ramverk som prioriterar både uthållig ekono- misk och mänsklig utveckling. Vi i Centerpartiet menar att Sverige i alla internationella sammanhang ska arbeta för att ett sådant ramverk utvecklas. Det kan t.ex. handla om den internationella han- deln. I slutet av förra året sattes fokus på globalise- ringen och den ojämlika fördelningen genom förbere- delserna inför Seattlemötet, som skulle blivit inled- ningen till en ny WTO-runda om frihandel. Den skulle ha kunnat ge de fattiga länderna större tillträde till världshandeln. Nu blev det inte så. Enligt Oxfam - den engelska biståndsorganisationen - skulle u- ländernas inkomster kunna öka med 700 miljarder dollar varje år om i-länderna öppnar sina marknader för u-länderna. Hur mycket man skulle uppnått med en vettig handelsrunda kan vi inte veta, men nog hade det blivit något ändå. Nu gäller det att Sverige med- verkar till att uppehållet blir så kort som möjligt och att Sverige driver på för att ge u-länderna bättre han- delsvillkor - detta samtidigt som de svåra frågorna om miljö, biologisk mångfald och socialt ansvar be- aktas. Globaliseringen skapar ett omvandlingstryck som påverkar både rika och fattiga länder och regioner såväl som byar och kommuner. Insikten om att verk- samheten i en del av världen får konsekvenser för resten av världen ökar; vårt ömsesidiga beroende ökar. Oroligheter i en del av världen får återverkning- ar överallt. Vårt säkerhetspolitiska tänkande bör bli alltmer internationellt och anpassat för att möta de nya hot världen står inför, t.ex. internationell terro- rism, miljökatastrofer, nya sjukdomar och droghan- del. Dit hör också de ökande ekonomiska klyftorna i världen. Med den insikten är det lättare att dra slutsatser om att vi ska öka vårt eget engagemang i det interna- tionella freds- och säkerhetsarbetet, när det gäller handel och samarbete, konflikthantering och förebyg- gande insatser - både i närområdet och globalt - och när det gäller behovet av bistånd och utvecklings- samarbete för att minska klyftorna i världen, utrota fattigdom och bidra till utjämning. Sist men inte minst gäller det kampen för demokrati och de mänsk- liga rättigheterna. Sverige får aldrig vara tyst när mänskliga rättigheter kränks. Vi bör arbeta ännu hårdare än tidigare med MR-frågorna. När det gäller alla dessa frågor har egentligen alla medborgare ett ansvar, liksom näringslivet och alla våra frivilligorganisationer, och givetvis vi som riks- dagsledamöter och Sverige som nation. Likaväl som det är viktigt att våra företag, vårt IT-kunnande, våra artister, vår design och vår kultur är framgångsrika ute i världen är det viktigt att vi är framgångsrika när det gäller internationellt arbete för utjämning och konfliktförebyggande. Globaliseringen gynnar de rika länderna. Samti- digt som pengar rör sig med Internethastighet över världen och näringslivet globaliseras står en stor del av världens befolkning utanför allt det som sker. Det är så i dag att världens rikaste femtedel har 74 gånger så hög inkomst som världens fattigaste femtedel, jämfört med 30 gånger så hög 1960. Mer än 1,3 mil- jarder människor lever på mindre än en dollar per dag. De har ingen social trygghet och ett minimum av sjukvård, och de lever i ruckel, om ens det. Ingen i Sverige kommer ens i närheten av en så låg siffra. Detta är viktigt att komma ihåg när röster höjs för att vi måste klara av våra egna problem innan vi visar solidaritet med andra. Det är bra att vi nu ska utreda biståndet. Det ska vara effektivt, och det ska leda till uthållig utveckling och utjämning av klyftorna. Men förändring av in- riktning får aldrig tas till intäkt för att vi kan minska eller låta bli att öka biståndet. Behoven är oändliga. Låt oss snarast gå tillbaka till enprocentsmålet. Till regeringen vill jag - även om det inte finns någon representant här - rikta en mycket stark uppmaning: Låt den skamliga nedskärning av biståndet som sked- de förra året vara något som endast kunde ske på 1900-talet. Under 2000-talet ska detta inte upprepas. Fru talman! Måtte 2000-talet bli fredens sekel - det sekel då världens ledare inser att ingen framgång kan vinnas genom att man ser bakåt och förstorar gamla oförrätter. Ingen framgång kan nås genom hatpropaganda såsom Hitler gjorde, såsom Milosevic gjort och gör, såsom skett i Afrika i den stora sjöregi- onen, såsom sker i Mellanöstern och i Kashmir, för att ta några exempel, där religionen används som verktyg för hatpropaganda som utlöser våldshand- lingar. Vi ska självklart lära av historien, visa vad som skett och visa det om och om igen så att det inte glöms, såsom kommer att ske här i Sverige i nästa vecka med konferensen och manifestationen med anledning av Förintelsen. Det är mycket bra. Vad som måste bli lärdomen för världens ledare och för alla folk är att man, som t.ex. Nelson Mandela gjort i Sydafrika, måste se framåt för att åstadkomma något bra för sitt land. Man måste försonas, och man måste leva vidare. Man kan inte gräva i gamla oförrätter. Det gäller också i vardagslivet för oss alla. Det är så viktigt att vi i världen reagerar mycket tidigare än vi förmått hittills när vi ser tecken på be- gynnande konflikter, när hatet sprids. Det är då åtgär- der måste sättas in. Det är då det förebyggande arbe- tet ska sättas in. Världen måste helt enkelt gå från att reparera i efterhand till att förebygga konflikter. Tidig varning måste följas av tidig handling. Hittills har världssamfundet reagerat för sent eller inte alls. Vi måste komma till ett system där världssamfundet kan ingripa i tid. Globalisering handlar om många frågor. Jag har berört en del. Det handlar om miljön. Det handlar om ekonomin. Det handlar naturligtvis om EU-frågor, som Agne Hansson kommer att beröra här lite senare. Det handlar om kontakter mellan människor, och det handlar om resor. Det handlar om Internet och nät- verk. Till slut vill jag också säga följande: Låt oss inte glömma den del av mänskligheten i denna IT- värld som inte är uppkopplad. Det är faktiskt den allra största delen. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 176647 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0952/#anf77