2348595 GN0947 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:47 Onsdagen den 15 december 1999/2000 47 1999-12-15 00:00:00 Allmänna bidrag till kommuner 0C2EF6AD-D364-47E4-B967-BD03AF61FD7D 66 Statsrådet Lars-Erik Lövdén (s) s Fru talman! Sveriges ekonomi är just nu inne i en väldigt positiv utveckling. Vi har lämnat åren av ekonomiskt moras och budgetsanering bakom oss. Den starka ekonomin ger även återverkningar på kommunsektorn. Det märks inte minst på de ökade skatteintäkter som är en följd av framför allt den sjunkande arbetslösheten. Nästa år kommer kommunernas skatteintäkter att öka med 25 miljarder kronor jämfört med i år. Kom- munsektorn som helhet går från underskott till ett kraftigt positivt finansiellt sparande. Trots denna styrkeposition finns det fortfarande stora skillnader i förutsättningarna i vårt land. Det handlar om skillnader mellan tillväxtområden och utflyttningsregioner. Det handlar om innerstad och ytterstad. Det handlar om människor med hela sin historia i Sverige och människor med utländsk bak- grund. Det handlar om kvinnor och män. Och det handlar om skillnader i ekonomiska och sociala re- surser. Socialdemokraterna ser som sin största uppgift att verka för att alla människor får möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv. Det förutsätter ett solidariskt synsätt där de som har goda förutsättningar delar med sig till dem som är sämre lottade. Orättvisor är inte statiska. De går att bryta och motverka genom politisk vilja och genom politiskt arbete. Marginalisering av människor får aldrig bli ett alternativ om man har ambitionen att fördjupa demo- kratin och medborgarinflytandet. Fru talman! I vårt land har vi valt en modell där kommunerna har ansvaret för att tillförsäkra medbor- garna grundläggande välfärdsverksamhet, välfärd som är själva verktyget för att garantera människor goda möjligheter oavsett de ekonomiska, sociala och geografiska förutsättningarna. Ska alla kommuner ha möjligheter att erbjuda in- vånarna en bra välfärd krävs det ett system för eko- nomisk utjämning mellan regionerna. Jag vill säga till Per Landgren, som kritiserade delar av utjämnings- systemet, att i själva verket är ett långtgående utjäm- ningssystem en förutsättning för en reell kommunal självstyrelse. Så är det. Om vi inte ska ha kommuner som har svårigheter att klara sina grundläggande åtaganden för vård och skola måste vi ha ett långtgående utjämningssystem som tar hänsyn både till skillnader i inkomst mellan olika regioner och till olika strukturella kostnadsskill- nader mellan olika delar av landet. Jag har läst utskottets betänkande och följt debat- ten om utjämningssystemet, och jag kan konstatera det glädjande faktum att det finns en väldigt bred uppslutning bakom de grundläggande principerna för det kommunala utjämningssystemet. Detta är också riktat till Per Landgren m.fl. talare som har kritiserat utjämningssystemet. I Kommunsverige och i Landstingssverige finns det en bred uppslutning över partigränserna bakom utjämningssystemet. För att inte upprepa debatten från i våras när utjämningssystemet reformerades vill jag bara hänvisa till de yttranden som kom från både Kommunförbundet och Landstingsförbundet och som är ett tydligt uttryck för den breda politiska uppslut- ning bakom de grundläggande principerna i utjäm- ningssystemet. Nu är dock inte utjämningssystemet perfekt och absolut rättvist - jag tror inte att man kan nå dithän. Det finns alltid skäl att göra modifieringar, och det riktar jag till Lena Ek. Den delegation som vi nu har tillsatt för att se över vissa faktorer i utjämningssys- temet syftar just till att göra en analys av om vi har uppnått en tillräckligt långtgående rättvisa. En av de saker som delegationen ser över och som jag tycker att det finns skäl att närmare analysera är om utjämningssystemet i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till starka befolkningsförändringar. Det gäller såväl starka befolkningsminskningar under kort tid som starka befolkningsökningar under kort tid. Det finns skäl att göra ett sådan grundläggande analysar- bete, och jag hoppas att vi i slutet av nästa år ska få ett färdigt material som belyser detta och som, om det finns skevheter i systemet, kan lägga fram förslag om modifieringar. Fru talman! Den uppbyggnad av den kommunala verksamheten som det nu finns utrymme för måste göras med eftertanke. De kostnader som vi tar på oss nu måste vi klara att bära även när inkomsterna inte är lika stora som i dag. Gör vi inte det riskerar vi att hamna i en ny situation med ekonomiska besvärlig- heter inom kommunsektorn och med svårigheter att hantera de stora åtaganden som kommunsektorn och landstingssektorn står inför framöver. Under de senaste åren har riksdagen beslutat om höjningar av de generella statsbidragen till kommuner och landsting. Det rör sig om en nivåhöjning på 25 miljarder kronor 2002 jämfört med 1996. Statsbi- dragsökningarna har varit ett nödvändigt tillskott för att upprätthålla kvaliteten inom skola, vård och om- sorg. Men vad som framför allt är glädjande är att kommunsektorn till följd av ökade skatteintäkter nu går mot betydligt ljusare tider. Skatteintäkterna ökar, som jag nämnde, med 25 miljarder kronor nästa år jämfört med innevarande år. Och detta ska ses i ljuset av att de generella statsbidragen ökar med 4 miljarder kronor. I tider av god ekonomisk utveckling är det inte längre nivåhöjningarna av de generella statsbi- dragen som är det enskilt viktigaste tillskottet till kommun- och landstingssektorn. Genom en framgångsrik ekonomisk sanering har vi skapat förutsättningar för en utveckling av väl- färdssektorn, förutsättningar att klara de utmaningar som kommun- och landstingssektorn står inför fram- över. Det har varit en uppgift som en socialdemokra- tisk regering fick väljarnas förtroende att genomföra i valet 1994 efter ett antal år av ekonomisk politik som ledde Sverige in i ett moras, på randen till konkurs. Det är viktigt att påpeka, Per Landgren, att det är tack vare en framgångsrik ekonomi som förutsätt- ningar nu skapas för att klara av att hantera de viktiga välfärdsutmaningar som vi står inför. En sådan väl- färdsutmaning är att klara av uppgifterna inom vård- och omsorgssektorn. Genom försvarsuppgörelsen kommer sammanlagt 8 miljarder kronor att satsas på utveckling av svensk sjukvård med start från 2001. Redan i dagsläget råder dock ett ökat behov inom t.ex. primärvård, äldreom- sorg och psykiatri. Därför föreslår regeringen att ytterligare 1 miljard tillförs vård- och omsorgsområ- det 2001. Totalt satsas alltså 9 miljarder på utveckling av svensk sjukvård under åren 2001-2004. För att uppehålla mig vid Per Landgren tycker jag att han borde ta sig en funderare på vad kristdemo- kratisk politik i praktiken betyder. Om jag inte har förstått saken alldeles fel bär Kristdemokraterna det politiska ansvaret för situationen i Stockholms läns landsting och för det totala kaoset i Västra Götalands läns landsting. I Stockholms läns landsting går skattesänkningar före satsningar på utveckling av sjukvården. Där återinförs sjukvårdsavgifter för barn, och där är pri- vatiseringen den fråga som står högst på den politiska dagordningen. Trots den allmänt goda ekonomiska utvecklingen som vi kan se framför oss finns det fortfarande kom- muner och landsting som brottas med en svag eko- nomi, ofta till följd av yttre strukturella faktorer, som t.ex. en svag tillväxt i regionen, negativ befolknings- utveckling eller obalans i åldersstrukturen. Jag kan dela Lena Eks uppfattning om att regio- nalpolitiken står inför stora utmaningar framöver när det gäller den obalans som växer fram i Sverige. Men i avvaktan på framgång och resultat när det gäller regionalpolitiken - det kommer ju inte över en dag, inte ens om Lena Ek skulle få bestämma - krävs det ekonomiskt stöd till kommuner och landsting som har kvarstående ekonomiska problem. Jag måste säga att jag är utomordentligt förvånad över Centerpartiet. De sitter i ledningen eller delar ansvaret i många av de kommuner som har ekono- miska problem till följd av en stark befolkningsut- flyttning. Ändå går de emot regeringens förslag om att inrätta kommundelegationen och sätta av resurser för att hjälpa till att klara en överbryggning, en strukturförändring i kommunerna, på ett bra och ba- lanserat sätt. Jag tycker att det är utomordentligt för- vånande att Centerpartiet lierar sig med Moderaterna och Folkpartiet när det gäller frågan om att ge ett stöd för att klara av strukturförändringen och verksamhe- ten i de kommuner som har kvarstående ekonomiska problem. Kommundelegationen och bostadsdelegationen - bägge delegationerna är centrala och viktiga för att hjälpa kommuner i en utsatt position - har för 2000 och 2001 sammanlagt nästan 4 miljarder till sitt för- fogande för att kunna hjälpa till att klara den nödvän- diga strukturförändringen och uppnå ekonomisk ba- lans i ordnade former. Det är något märkligt att Lena Ek avvisar dessa insatser. Fru talman! Några år in på det nya seklet kommer kommun- och landstingssektorn att ställas inför några markanta utmaningar. Det handlar bl.a. om demogra- fiska förändringar som en åldrande befolkning och låga födelsetal för med sig. Det handlar om stora pensionsavgångar och påföljande stort rekryterings- behov till den kommunala och landstingskommunala sektorn. För några år sedan såg den kommunala verksam- hetens framtid mörk ut. Nu tycks de mest pessimis- tiska spådomarna om den framtida krisen komma på skam. Kommunerna och landstingen har betydligt bättre ekonomiska förutsättningar. Det är kanske inte så, som vi har trott och som vi har läst i olika rappor- ter, att utmaningen med den åldrande befolkningen kommer att bli så omfattande och kostsam som vi tidigare har befarat. Långtidsutredningen presenterade för några dagar sedan en rapport som visar att kostnadsutvecklingen för den åldrande befolkningen inte kommer att bli så omfattande som vi tidigare har trott. Vi lever allt längre men utnyttjar sjukvården främst under de sista levnadsåren. Enligt långtidsutredningen kommer den förändrade befolkningssammansättningen att medföra en ökad volym i äldreomsorgen med 22 % fram till 2030. Det ska jämföras med en volymökning på 57 %, som vi tidigare har räknat med, för samma period. Vi kan i dag också konstatera, och det är den and- ra glädjande faktorn, att intresset för att arbeta inom vård och omsorg har ökat bland ungdomar under det senaste året. Detta visas bl.a. i 1998 års ungdomsba- rometer. En av de stora och viktiga utmaningar som kom- mun- och landstingssektorn står inför är att klara av personalrekryteringen. Det handlar då om att öka statusen för vård- och omsorgsyrkena och om att utveckla personalens delaktighet i och medinflytande över arbetet. Men det handlar också om - vilket jag brukar påpeka när jag är ute och talar om kommunal ekonomi - att fånga upp och ta till vara all den kom- petens och erfarenhet som i dag är så gott som ute- stängd från den reguljära arbetsmarknaden. Jag talar här om den stora grupp personer med utländsk bakgrund. Här har vi alla ett mycket stort ansvar. Vi har inte råd att utestänga denna grupp från arbetsmarknaden. För mig är det uppenbart att före- tag, kommuner och organisationer med en genom- tänkt och långsiktig strategi för ökad mångfald kom- mer att ha en klar fördel när det gäller att locka till sig de bästa personalresurserna i framtiden. Att utnyttja och använda sig av den stora kompetens och erfaren- het som finns bland den invandrade befolkningen kommer att bli en av de stora utmaningarna för kom- mun- och landstingssektorn framöver. Genom att alla människor blir delaktiga i vårt samhälle säkrar och fördjupar vi demokratin. På så sätt befäster vi också alla människors rätt till ett bra liv oavsett kön eller ålder, oavsett social och etnisk bakgrund och oavsett var i landet man bor. 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 176066 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0947/#anf66