<anforande>
<dok_hangar_id>2348595</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:47 Onsdagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om toppmö- tet i Helsingfors den 10 och 11 december</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>2CB7007B-1963-4EE7-9916-52C1ED870E28</anforande_id>
<anforande_nummer>148</anforande_nummer>
<talare>HANS ANDERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tackar för svaret, och jag hoppas
på mer. Jag vet att det här inte är lätt. Det är väldigt
lätt att göra någonting som blir kontraproduktivt, men
det räcker inte.
Något mer om möjligheterna för OSSE, något mer
om ett tänkbart förhandlingsinitiativ, något mer om
möjligheterna av humanitär närvaro av Röda korset
osv. - jag vädjar till statsministern att ta initiativ. Om
EU ska ha säkerhetspolitiska ambitioner och om man
vill säga att det är ett lyckat resultat måste man se att
just nu pågår det i grannområdet, alldeles åt det håll
EU tänker utvidgas, ett folkmord. Det är oacceptabelt.
Vi måste höja ribban. Vi måste vilja mer. Vi måste
göra mer. Jag hoppas att statsministern delar min
uppfattning.
</anforandetext>
<intressent_id>0500463008008</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>176148</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0947/#anf148</protokoll_url_www>
</anforande>
