<anforande>
<dok_hangar_id>2348592</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:44 Fredagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6752F6B2-8D7F-4F1E-A669-6428C7FA31CF</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>THOMAS JULIN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! För att börja bakifrån tycker jag att
man alltid kan diskutera hur man använder skatterna
och hur de fördelas. Jag tycker att skatter är bra om
man använder dem på ett riktigt sätt och om man
fördelar dem solidariskt.
När det gäller vårdsektorn känner jag att en stor
del av bristerna beror på att de pengar som kommer
tillbaka inte är tillräckliga och att de kanske inte
kommer tillräckligt fort. Det visar sig nu när pengar-
na fördelas på landstingen att om man jämför vad de
ger i stöd med de underskott landstingen har så för-
bättrar de situationen bara något. Men pengarna hjäl-
per inte till så mycket att man får arbetsro inom vår-
den. Det är det jag ser som ett stort bekymmer.
På något sätt känns det inte som om man analyse-
rar situationen och riktigt känner efter hur stort beho-
vet är och vad som behöver göras. Det känns för mig
mer som om man ökar bidragen till landstingen utan
att riktigt ha känt efter vad det är som verkligen be-
hövs. Och så kastar man in mer efteråt om det be-
hövs.
</anforandetext>
<intressent_id>0817472556307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>175489</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0944/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
