2348592 GN0944 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:44 Fredagen den 10 december 1999/2000 44 1999-12-10 00:00:00 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg DC85B164-B15A-431A-96C5-687AC150BF22 2 CHRIS HEISTER (m) m Fru talman! Att få god vård och vård i tid borde vara en självklarhet. Så är det inte i dagens Sverige. Vårdköerna är det mest synliga tecknet på att sjuk- vårdssystemet inte fungerar. Det är alltid långa köer när en socialdemokratisk regering styr sjukvården. Så var det innan den bor- gerliga regeringen införde vårdgarantin och så blev det efter att den togs bort av socialdemokraterna. Vi får inte glömma bort att bakom varje kösiffra finns en människa, en människa med värk, en männi- ska med oro och en människa med ängslan. Det är ett misslyckande att människor tvingas vänta månad efter månad på att få en nödvändig operation eller behandling. Vi måste göra allt som står i vår makt för att den som blir sjuk ska få vård och få vård snabbt. Många tycks tro att man sparar pengar på att låta människor stå i kö. Men det är ju precis tvärtom. Det är ett mänskligt och ett samhällsekonomiskt slöseri av stora mått att låta människor stå i kö. Det är inte kostnaderna för att ge vård som är det största ekonomiska problemet; det största ekonomis- ka problemet är kostnaden för ickevård. Det är dyrare att tvinga sjuka att stå i kö än att ge vård och göra dem friska. Vi moderater vill att vi nu ska koncentrera kraf- terna på att de sjuka ska få vård när de behöver den. Vi vill omedelbart införa en nationell vårdgaranti som innebär att man får vård i tid. Klarar inte det egna landstinget av att ge vård, ska man kunna få vården utförd av ett annat landsting eller hos en privat vård- givare. Det är patientens rätt. Vi står på den sjukes sida. Vi vill stärka patientens ställning ytterligare. Vi vill införa en obligatorisk hälsoförsäkring som om- fattar alla oavsett hälsotillstånd och betalningsförmå- ga. Då kopplas landstingsgodtycket bort. Oavsett var man bor i landet kan man ställa samma krav på vår- den. Den obligatoriska hälsoförsäkringen kan inte gå till landstingets fladdermusinventeringar eller bidrag till ABF. Den går till sjukvård, och det är också pati- entens rätt. Med en obligatorisk hälsoförsäkring stärks pati- entens ställning genom att resurserna följer patienten. Vårdgarantin kan därför ses som ett första steg på vägen mot en obligatorisk hälsoförsäkring eftersom pengarna följer patienten till den vårdgivare hon väl- jer. Med en hälsoförsäkring kommer kvaliteten att öka genom att man kan välja till god vård och välja bort dålig vård. Resurserna för vård, läkemedel, sjuk- försäkring, rehabilitering och förtidspensionering skulle sammantaget användas på ett bättre sätt än i dag. Internationellt ser vi en tendens att alltfler länder söker sig mot obligatoriska hälsoförsäkringar, såväl länder med skattefinansierad sjukvård som länder med privatfinansierad sjukvård. Jag menar att det skulle vara en bra utveckling också för Sverige och för de sjuka och för dem som vill arbeta i sjukvården. Fru talman! Vi moderater har nu tillsammans med våra borgerliga bröder och systrar det politiska hu- vudansvaret för sjukvården för ungefär hälften av landets befolkning. Det gäller de delar av landet där läget var som värst med långa köer och många mil- jarder i underskott och där kravet på förändringar var som störst. Beskedet från väljarna var entydigt: sjukvården måste bli bättre. Det arbetet är nu i full gång. Det är ingen lätt uppgift, och den underlättas inte av att socialdemokraterna lämnat efter sig dessa stora skul- der i köer och miljardunderskott. Det är en utmaning som moderaterna runtom i landet tagit sig an både med stort allvar och med stort ansvar. Vi visade 1991-1994 att det gick. Den gången var regeringen ett stöd och uppmuntrade förändring, förnyelse och initiativ. Men nu är det betydligt svåra- re. Vi har en regering som ser som sin uppgift att förhindra, begränsa, stoppa och säga nej. Den här regeringen undergräver systematiskt eko- nomin för borgerligt styrda kommuner och landsting. I valrörelsen blev det ett mantra att satsa på vård, skola och omsorg. Men det var uppenbarligen mest prat. I år tar regeringen 3,7 miljarder kronor bara från Stockholms läns landsting. En grupp socialdemokra- tiska riksdagsledamöter har, på fullt allvar, förefaller det, krävt att särskilda bestraffningsåtgärder ska infö- ras mot Skåne för att man där inte gör precis som socialdemokraterna vill. Kanske lyckas socialministern skada sjukvården med sina återkommande attacker på försöken att utveckla sjukvården till mer moderna arbetsformer. Vi vet att det finns många läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och annan vårdpersonal som vill ut- veckla vården, som själva vill ta ansvaret och driva vården i egen regi. Men jag är rädd för att många idéer går förlorade när statsministern och socialmi- nistern ständigt hotar och säger att de tänker förbjuda företagsidén. Eftersom socialministern inte deltar i denna debatt där vi ska fatta beslut om budgeten inom det sociala området får jag ställa mina frågor till Susanne Eberstein, som är socialdemokraternas främste före- trädare i dag. Varför vill ni förhindra utveckling? Varför är det så fel, Susanne Eberstein, om en verk- samhet som är välskött går med vinst? Överskott måste väl vara bättre än en verksamhet som går med underskott? Av sjukhusen i Stockholm är det ett som fungerar särskilt väl. Där trivs personalen, och många patienter söker sig dit. Vården är så effektiv att sjukhusbolaget ger ett litet överskott, trots att det får exakt samma ersättning för patienterna som de övriga sjukhusen. Nu vill politikerna i Stockholm, och borgerliga politiker i andra delar av landet, t.ex. Skåne - jag tänker på Simrishamns sjukhus - lära av framgångar- na med sjukhusbolaget S:t Göran. Bolagsformen förefaller också bättre än landstingsbyråkratin för att organisera vården. Men då slår man till: "Nej, ni får inte ändra något. Usch, fy. Allt är så bra som det är. Nu slår vi till med en lag mot förnyelse och förbätt- ring." Det är faktiskt genuint omöjligt att förstå vad som driver socialministern när han då och då kastar sig in i debatten med det enda syftet att förhindra förnyelse och utveckling av svensk sjukvård. Jag tror inte att han vill de sjuka illa. Jag tror inte att det gäller de socialdemokratiska riksdagsledamöterna heller. Jag har funderat rätt mycket på detta. Jag kan inte förstå annat än att det handlar om er vilja till makt och kontroll, att kunna styra och ställa. Det som hän- der om det blir valfrihet för patienterna och möjlig- heter för personalen att utveckla sina idéer, ändra sådant de tror kan göras bättre, är att politikerna för- lorar makten. Den flyttas till dem som är berörda, till dem som kan och måste kunna. Det blir som med friskolorna. Plötsligt behöver medborgarna inte stå med mössan i hand utan de kan bestämma själva. De kan välja det som är bra i stället för att tvingas stå ut med det som inte fungerar. Socialdemokraterna vill ha allt som det var förr, dvs. statlig TV, kommunal enhetsskola, statliga tele- verk - och vi ser vad det innebär i dessa dagar - och vårdköer. Det ska vara socialdemokratiska politiker som styr och ställer, som bestämmer det mesta. Ni är helt enkelt rädda för att makten ska gå ifrån er. Ibland tror jag att era försök att stoppa förnyelsen runtom i landet handlar om en genuin, och naturligtvis befo- gad, rädsla för att den borgerliga politiken kommer att lyckas om den får genomföras i lugn och ro. Det är djupt allvarligt om partitaktiken får gå före omtanken om de sjuka och de gamla. Jag tror att det snart blir omöjligt att hålla emot kraven från patienter och vårdpersonal. Precis som det blivit omöjligt att hålla fast vid socialdemokratisk politik på så många andra områden, t.ex. friskolorna, fri radio och TV, EU-medlemskap, pensionssystemet, kommer ni så småningom att acceptera förnyelsen av vården också. Frågan är bara hur mycket skada ni hinner ställa till med under tiden. Fru talman! Den socialdemokratiska politiken för- söker vara alla goda gåvors givare till alla. Det leder till ett högt skattetryck, med omfattande rundgång av pengar från dem som betalar skatt till samma männi- skor för att de inte har råd att klara sig själva eftersom skatten är för hög. Vi svenskar betalar världens högsta skatter, men det blir alltmera uppenbart att vi inte har världens bästa välfärd. I stället för att stat och kommun gör det som bara stat och kommun klarar vill socialdemokra- tisk politik att stat och kommun ska ägna sig åt allt, lägga sig i och styra det mesta. Socialdemokraterna ägnar mycket kraft åt att be- skatta men också att subventionerna alla. Socialpoli- tiken träffar inte i första hand de som behöver hjälp och stöd utan alltför ofta de som politiken gör bero- ende av stöd. Ett exempel är socialdemokraternas tandvårdsförsäkring, som ställer många låginkomst- tagare och pensionärer på bar backe om de behöver mera omfattande hjälp - samtidigt som man subven- tionerar bastandvård för det stora flertalet. Vi mode- rater föreslår ett högkostnadsskydd som innebär att de som har de största behoven av tandvård får ett or- dentligt stöd. Den nuvarande regeringen har dessutom konsek- vent fört en politik som särskilt drabbat de handikap- pade. Steg för steg har man urholkat den handikapp- reform som den borgerliga regeringen genomförde. Vi har lika konsekvent motsatt oss dessa försämring- ar, samtidigt som vi har slagits för att man får behålla sin personlige assistent även efter fyllda 65 år. Fru talman! Socialdemokraterna talar om solida- ritet, men de vägrar se att den stat som griper om allt och försöker göra allt missar det som borde vara vik- tigast. Högre skatter och fler bidrag är inte nyckeln till bättre välfärd. Det är en väg som har prövats och som har misslyckats. När staten blir alltför stor, blir den också alltför svag. Vi moderater vill ha en stat som klarar de åta- ganden den tar på sig och levererar de tjänster som människor har rätt att kräva. I denna vår strävan är vårt budgetförslag ett tydligt steg i rätt riktning. Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla de re- servationer vi har till detta betänkande, men jag yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation 1 under mom. 6. 0478345475910 N 2010-01-01 00:00:00 175463 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0944/#anf2