<anforande>
<dok_hangar_id>2348591</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6AB16D7E-2860-46D5-83EB-BF914F3A074C</anforande_id>
<anforande_nummer>61</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Om Inge Carlsson delar min rädsla
för befolkningsutvecklingen på landsorten, skulle
Inge Carlsson kunna anta de förslag vi står för. De
ger möjligheter för landsorten, möjligheter som verk-
ligen behövs för att det som både Carlsson och jag är
rädd för inte ska inträffa.
Arealersättningarna är inte så förenklade som det
framhålls i kammaren i dag. Det finns en mängd
företag som bygger på aktiebolag som form för drif-
ten. Varje aktiebolag måste lämna ifrån sig ett års-
bokslut enligt lag som är stiftad här. Det bygger på att
bolaget har fått eller inte har fått intäkter. I annat fall
måste någon sända ut en skuldförbindelse. Det tror
jag inte att Carlsson eller regeringen är beredda att
göra.
För vissa företagare kommer det att bli uppenbara
problem att få ihop bokslutet. Man riskerar att få
upprätta en kontrollbalansräkning eller rentav av-
veckla bolaget. Det bidrar till att utarma den landsort
som både Carlsson och jag är rädda om.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>175312</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf61</protokoll_url_www>
</anforande>
