2348591 GN0943 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december 1999/2000 43 1999-12-09 00:00:00 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk m.m. 28795D66-E2AD-4E70-8645-6DAAEB9BFCEB 34 JONAS RINGQVIST (v) v Fru talman! Jag vill börja med att tacka Socialde- mokraterna och Miljöpartiet i utskottet och även jordbruksministern för samarbetet med betänkandet, budgeten och skrivelsen om ett hållbart jordbruk. Det är ett väldigt bra betänkande som vi har att fatta beslut om i dag. Det är riktigt kul att få stå här och försvara det. Betänkandet består ju inte av sida upp och sida ned av Vänsterpartiets politik, men det innebär några väsentliga steg i den riktning som vi vill att jordbrukspolitiken ska ta. Det är dessa steg som jag framför allt tänker tala om i dag. Först vill jag säga något om de utmaningar som vi står inför i jordbrukspolitiken. Det har väl inte und- gått någon här att det för tillfället pågår ett masto- dontarbete inom miljöpolitiken. Ett antal olika utred- ningar pågår. Målsättningen är att sy ihop en miljö- politik som innebär att de stora miljöproblemen ska vara lösta inom en generation. Det är ett riktigt mas- tigt arbete. Jordbruket är en viktig del i det arbetet genom att det både bidrar till flera av miljöproblemen och samtidigt bär på flera av lösningarna. Det är en av de stora utmaningarna för svenskt jordbruk under de närmaste seklen, att man ska lösa sina miljöproblem och samtidigt vara en viktig motor i omställningen till en hållbar utveckling. För att lyckas med den här utmaningen krävs det att vi vågar ta tag i jordbrukets systemfel. Vi kan inte nöja oss med att behandla symtomen. Vi måste gå till roten med problemen. Jordbrukets största miljöproblem i dag handlar om hur djurhållningen är separerad från växtodlingen. Djuren är koncentrerade till vissa gårdar och vissa områden. Andra gårdar eller hela bygder saknar helt och hållet djur. Jordbruket är beroende av handels- gödsel för sin näringsförsörjning, eftersom det i ett sådant odlingssystem inte går att uppnå ett kretslopp. Detta odlingssystem innebär också ett ökat beroende av bekämpningsmedel. I en balanserad växtföljd med vall är behovet av ogräsbekämpning betydligt mindre än i ensidiga växtföljder. Det är svårt att göra någon- ting åt det här problemet, och det tar tid. Den motsatta processen, den mot ökad specialisering och ökat ke- mikalieberoende, har pågått i ungefär fem decennier. Om vi har de tidsperspektiven på den omställning som vi har framför oss tror jag att vi kan åstadkomma en hel del betydligt fortare. Detta är den långsiktiga målsättningen, som vi hela tiden måste ha i bakhuvu- det när vi formar jordbrukspolitiken. Jag ska återgå till dagens betänkande. Jag har re- dan sagt att vi nu tar flera steg i rätt riktning i och med det betänkande som behandlas i dag. Jag tänkte ta upp några av de stegen. Det viktigaste i det här betänkandet är lands- bygdsförordningen. Det handlar om 25 miljarder kronor, fördelade på sju år, som ska användas framför allt till miljöinsatser och till att bevara jordbruk och öppet landskap i hela landet. Den innehåller satsning- ar på ekologisk odling, biologisk mångfald, minskat växtnäringsläckage, kompensationsbidrag till mindre gynnade områden och ett särskilt stöd till Norrland. Mycket känns igen sedan tidigare, men några avgö- rande förändringar har gjorts. Den ekologiska odlingen ska fortsätta att öka. Den utgör själva motorn i miljöanpassningen av svenskt jordbruk och är en stark drivkraft för att även det konventionella jordbruket ska ta tydliga steg mot ett mer hållbart nyttjande av jorden. Den målsättning som föreslås i skrivelsen och i betänkandet är att 20 % av arealen ska odlas ekologiskt år 2005. Det är ett steg på vägen mot ekologiska lantbrukarnas för- slag om 30 % år 2010. Det är ett mål som vi mycket väl kan nå. Stödet till den ekologiska odlingen kom- mer därför också att öka rejält under de närmaste åren. När vi når målet räknar vi med bidrag till eko- logisk odling på ungefär 650 miljoner om året. Stödet för bevarande av biologisk mångfald har gjorts om och förenklats en del. Vi räknar också i det här fallet med att insatserna kommer att öka under de närmaste åren till en slutlig nivå på ungefär 850 mil- joner om året. För att bidra till ett minskat växtnäringsläckage har vi två olika strategier. Den ena handlar om skyddszoner, anläggande av våtmarker, fånggrödor och vårplöjning. Det är insatser i det konventionella jordbruket. Till detta har vi räknat med en satsning på runt 100 miljoner om året under den här perioden. Den andra strategin handlar om det generella stödet till vallodling. Den här frågan har inte varit helt kon- fliktfri inom majoriteten. Å ena sidan är det en dyr ersättning. En del betraktar det som ett rent inkomst- stöd och hävdar därför att det inte ska finnas med i miljöstödsprogrammet. Å andra sidan handlar det om just de strukturella frågor som det är så viktigt att göra något åt för att man ska komma åt de systemfel i svenskt jordbruk som jag tidigare talade om: Var ska vallodlingen och djuren finnas? Det senare argumen- tet har gjort att vi i Vänsterpartiet har hävdat att vi måste hålla öppet för en eventuell förlängning av vallstödet, även i områdena utanför stödområdena. Detta har vi nu kommit överens med Socialdemokra- terna och Miljöpartiet om. År 2002, när de nuvarande generella vallstöden går ut, kommer vi att göra en översyn av miljöstöden och överväga om det behövs ett förlängt vallstöd och se hur det i så fall ska utfor- mas. Det är en fråga som vi får komma tillbaka till. Utöver det här finns kompensationsbidragen till de mindre gynnade områdena kvar i samma storlek som tidigare. Även stödet till Norrlandsjordbruket finns kvar. Totalt är dessa stöd på ungefär 900 miljo- ner om året. Förutom det jag nu har nämnt finns det flera andra saker: kompetensutveckling, investeringsstöd, start- stöd osv. Det är också viktiga delar för ett heltäckan- de program. Jag kan inte låta bli att kommentera de borgerliga partiernas något disparata reservationer på området. Det gäller framför allt Centerns och Kristdemokrater- nas förslag till anslagsökningar, som de andra två borgerliga partierna inte har. Det är säkert i något slags vällovligt syfte som Centern och Kristdemo- kraterna föreslår att vi ska plussa på budgeten när det gäller miljöstöden med 700 respektive 550 miljoner kronor. Men jag frågar: Till vad vill ni använda peng- arna? Det framgår inte särskilt tydligt av era reserva- tioner eller särskilda yttranden. Ni vill ha kvar RE- KO-stödet. Ni vill ha stöd till avbrottsgrödor, dvs. oljeväxtodlingen. Det kanske kan kosta ett par hundra miljoner. Men jämfört med majoritetens förslag har ni ändå 400 miljoner respektive en kvarts miljard om året över. Ni kanske kan strö ut pengar lite här och där, men nog förtjänar skattebetalarna en något bättre redovisning av vad ni vill använda våra gemensamma pengar till. För mig framstår det som om dessa två partier vill visa sin goda vilja att stödja jordbruket. Men deras oförmåga att komma med konstruktiva förslag är knappast något som gör de svenska bönderna gladare, för att besvara Dan Ericssons fråga. Moderaterna har, vad jag har förstått, inte några ytterligare pengar att dela ut. Ändå vill ni införa nya stöd. Hur ska ni finansiera dem? Vad vill ni dra ned på? Vill ni inte att vi ska nå målen när det gäller den ekologiska odlingen? Jag hade önskat en del kon- struktiv kritik i vårt arbete med landsbygdsförord- ningarna. Men jag kan inte hitta något konstruktivt i det sätt som den borgerliga oppositionen har hanterat den här frågan på. Fru talman! Jag vill ta upp en sak till om jordbru- ket. Jordbrukets miljö- och energiskatter har varit uppe till diskussion flera gånger. Det har nu, genom den skatteväxling som Vänsterpartiet, Socialdemo- kraterna och Miljöpartiet har kommit överens om, skapats skattelättnader för det svenska jordbruket. Det innebär en nettosänkning på ungefär 300 miljoner kronor om året. Tillsammans med de satsningar på miljöstöd och liknande som vi har gjort är jag överty- gad om att detta kommer att stärka det svenska jord- brukets konkurrenskraft samtidigt som vi får en star- kare utveckling mot ett hållbart jordbruk. Nu måste vi gå vidare med skattefrågan. Använd- ningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i antal doser har ökat under hela 1990-talet. Det är en oroan- de utveckling. Bl.a. därför har majoriteten i utskottet tagit initiativ till en offentlig hearing om hur vi kan utforma jordbrukets miljöskatter på ett mer ända- målsenligt sätt. Bekämpningsmedelsskatten är ett avgörande styrmedel för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel. På hearingen kommer naturligtvis även skatter på konstgödsel och drivme- del att behandlas. Det ska också ske utifrån målsätt- ningen att de skatterna ska bidra till att vi når miljö- målen och samtidigt bibehåller svenskt jordbruks konkurrenskraft. När det gäller frågan om bekämpningsmedel skulle vi i Vänsterpartiet vilja gå längre. Vi anser att det är fullt möjligt att på sikt helt avveckla de kemis- ka bekämpningsmedlen. Inte minst den starka ut- vecklingen av ekologiskt jordbruk visar att det är möjligt. Alternativen i form av mekanisk och biolo- gisk bekämpning har en stor utvecklingspotential. För att gynna detta skulle vi vilja ha en avvecklingsplan för kemiska bekämpningsmedel i svenskt jordbruk. En sådan plan måste tas fram i samarbete med jord- brukets organisationer. Den måste innebära åtaganden från samhällets sida, och den måste innebära en rejäl satsning på forskning och utveckling. Betänkandet tar steg i rätt riktning genom en för- djupning av de ekonomiska styrmedlen. Men jag vill ändå yrka bifall till vår reservation, nr 15, om be- kämpningsmedel. Vi gör nu viktiga insatser för att bevara ett jord- bruk i hela landet och för att stärka lönsamheten i svenskt jordbruk. Frågan är om det räcker. Det är tveksamt om detta kommer att stoppa strukturratio- naliseringen i svenskt jordbruk och om det hejdar att tre mjölkbönder lägger av varje dag. För att hejda den utvecklingen tror jag att vi måste ta till helt andra åtgärder. Framför allt krävs det en förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik för att man ska åstad- komma det. Men vi måste också tillämpa den på ett så bra sätt som möjligt. Vänsterpartiet har motsatt sig den omfördelning av EU:s arealstöd till förmån för slättjordbruket som regeringen har beslutat om. Vi skulle ha velat ha ett ökat anslag till vallensilage på spannmålsstödens bekostnad. Det här är en fråga som inte behandlas i det här betänkandet men som ändå är avgörande för bevarandet av jordbruket i norra Sveri- ge och i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Frågan är också om de insatser som görs är nog för att bevara den biologiska mångfalden och minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Vi kommer att ha skäl att återkomma i frågan flera gånger, framför allt i arbetet med miljömålen. Nu har jag pratat om valda delar av jordbrukspo- litiken. Mycket återstår i betänkandet, bl.a. att bud- getpropositionen innehåller steg i rätt riktning vad gäller djurskyddet. På initiativ av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tas frågan om burhållningen av mink upp i budgetpropo- sitionen. Det vore intressant att här i dag få höra hur Margareta Winberg avser gå vidare i den frågan. Vänsterpartiets ambition är att så snart som möjligt få ett förbud mot burhållning av mink. Flera av de andra frågor som behandlas i budget- propositionen kommer vi att få möjlighet att åter- komma till under våren, t.ex. fisket, forskningsfrå- gorna och rennäringen. Jag avstår därför från att för- djupa mig i detta nu. Jag yrkar bifall till reservation 15 under mom. 22. Vi har ytterligare en reservation som jag behärskar mig från att yrka bifall till. I övriga moment vill jag yrka bifall till utskottets hemställan. 041424287315 N 2010-01-01 00:00:00 175285 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf34