2348591 GN0943 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december 1999/2000 43 1999-12-09 00:00:00 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk m.m. 7DAB6919-F6F0-4598-ADE3-FF5886C8FA1E 32 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! Vi har nu ett omfattande betänkande om jordbrukspolitiken, och vi har också rätt många reservationer i betänkandet som visar på att det finns tydliga meningsskiljaktigheter i utskottet angående denna politik. Debatten om jordbruksbudgeten för år 2000 kommer inte bara att ägnas åt rena budgetfrågor utan också synpunkter på regeringens hantering av kommande landsbygdsprogram. Regeringens misslyckande i EU-förhandlingarna om miljöprogrammet, eller som det nu heter, lands- bygdsprogrammet, föranledde ju en särskild riks- dagsdebatt här i september. Som vi minns från det tillfället innebär det här misslyckandet att Sverige går miste om flera miljarder från den gemensamma EU- kassan, pengar som skulle varit till stor nytta för jord- bruksnäringen och sysselsättningen inom livsme- delsindustrin. Det här innebär också att den svenska lantbruks- och livsmedelsnäringens konkurrensförhållande till omgivande länder ytterligare försämras och att om- ställningen till ett mer miljövänligt jordbruk bromsas upp. I den senare delen, det miljövänliga jordbruket, blir det ju rätt tydligt nu sedan regeringen fastställt det program som nu går till Bryssel för godkännande där man avskaffar REKO-stödet och planerar att avskaffa det generella vallstödet. Själva gången vad gäller landsbygdsprogrammet är också märklig, då regeringen innan riksdagen har behandlat de olika åsikterna om landsbygdsprogram- met nu själv har spikat hur programmet ska se ut. Det här kan ju ha praktiska orsaker, men vi har i den här delen ett förslag till förändring för framtiden där vi folkvalda får ett större inflytande över kommande program. Jag vill därför yrka bifall till reservation 27. Förutom att regeringen har schabblat bort ett antal miljarder som jordbruksnäringen är i stort behov av föreslår nu också regeringen från årsskiftet en ökad beskattning på jord- och skogsbruket och landsbyg- den. Detta görs via höjd dieselbeskattning. Under lång tid har vi hört ett annat budskap från regeringen och jordbruksministern, nämligen att man skulle satsa på lantbruket och att man skulle lätta på den extra skatteryggsäck som Sveriges bönder bär på. Men det stämmer inte med de förslag som läggs fram. Att regeringen sedan från juli lättar på elbeskatt- ningen är bra, men det är ju för sent, och dessutom höjer man som sagt först skatten. Det blir skattesänk- ning, ja, men först en rejäl skattehöjning. Det är inte en sammanhållen och trovärdig politik. Och i denna del finns det en samlad opposition som enligt reser- vation 16 vill lätta på lantbrukets skatteryggsäck och skapa konkurrensneutralitet med omvärlden. Det handlar om att ge svenskt lantbruk en rättvis chans. Jag måste ändå fråga: Varför fortsätter ni som före- träder riksdagsmajoriteten att förvägra lantbruksföre- tagarna rättvisa spelregler? Det är ju det som denna fråga handlar om. De vill ha rättvisa och möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden. De vill inte ha extra favörer, utan det är rättvisa som efterly- ses. Varför förvägrar ni lantbruksföretagarna denna rättvisa? Vid extradebatten i september fanns det ännu hopp om att de protester som Vänsterpartiet och Miljöpartiet anfört mot de borttappade EU-medlen skulle ge någon verkan. Dessvärre ser vi nu hur rege- ringens stödpartier har ställt in sig i ledet och höjer skatter - det handlar faktiskt inte om skatteväxling längre, det har vi sett tydligt i tidningarna - samtidigt som de accepterar att de borttappade medlen från EU inte kompenseras. Vad gäller själva utformningen av landsbygdspro- grammet, som det nu heter, har vi kristdemokrater budgetmässigt anslagit medel - över en halv miljard - för att kompensera detta EU-bortfall. Vi menar att det inte är Sveriges bönder som ska bli lidande på grund av regeringens sjabbel. Detta avvisas dock av majo- riteten, och detta avvisande leder nu till en nedskär- ning av programmet. Det konventionella jordbruket har utvecklat en mycket god kvalitet på både produkter och produk- tionsmetoder. Och denna utveckling måste fortsätta. Om strävan är att höja miljöambitionen inom hela jordbruksnäringen, måste det vara fel att i detta läge avveckla REKO-stödet, stöd för resurshushållande konventionellt jordbruk. Det blir ju nu ett faktum med majoritetens förslag. I Skåne, som jag besökte här- omdagen, är alltså 60 % av arealen ansluten till RE- KO, och man har anpassat sig till detta system som ett led i en miljövänligare produktion. Nu tas det bara bort. Vad är det för miljöinsats? Vilka signaler skick- ar det? Vi har kommit en bra bit på väg med ett mer miljöanpassat jordbruk, men vi måste se till att det finns resurser så att jordbrukarna själva har möjlighet att arbeta vidare med sin utveckling för en mer miljö- anpassad produktion. Att avveckla det stöd som ger mest effekt vad gäller miljövänligare brukningsmeto- der måste vara fel väg att gå. Det är nog väl med satsningen på ekologisk pro- duktion, men varför ska det gå ut över att vi får en miljövänligare produktion över hela fältet? Och vad gäller ekologisk produktion kan man fråga sig varför det inte utgår stöd för just ekologisk odling i växthus. Trädgårdsnäringen utgör en viktig del av vår livsme- delsproduktion. Om vi ska kunna förse våra svenska konsumenter med inhemska produkter som är produ- cerade på ett miljövänligt sätt gäller det också att i denna del klara konkurrensen med omvärlden och ge den ekologiska odlingen inom trädgårdsnäringen en skjuts. Och utskottets skrivning i denna del är ingen lösning på denna fråga. Vad gäller planerna på avskaffandet av det gene- rella vallstödet står man ur miljösynpunkt också frå- gande. Varför? Jag hoppas att utskottets skrivning, som ger regeringen en fingervisning om att det är angeläget med fortsatt vallstöd, ska göra att vi får behålla vallstödet fullt ut. I samband med uppgörelsen i EU om Agen- da 2000 fick Sverige möjlighet att inom miljöpro- grammet ge ersättning för oljeväxtodling. Vår upp- fattning är att denna möjlighet givetvis ska användas. Och det är med stor förvåning som jag nu kan notera att regeringen inte använder sig av denna möjlighet som man tidigare såg som en förhandlingsframgång. Jag minns när man kom ut från förhandlingsrummet och hade fått denna möjlighet. Men sedan använder man sig inte av den. Var är då den sammanhållna och konsekventa jordbrukspolitiken? I övrigt vad gäller landsbygdsprogrammet har vi presenterat en rad förslag, inte minst vad gäller för- enklad administration. Och vi har följt upp med ett antal reservationer i betänkandet. Jag vill bara ytterli- gare notera ett förslag, nämligen att det bör hållas öppet för att man ska kunna ansluta grödor som vi i dag kanske inte ser som angelägna men som ur mil- jösynpunkt kan vara värdefulla. Fru talman! I övrigt vad gäller jordbruksbudgeten har vi från kristdemokraternas sida motionerat om en rad förslag för att öka jordbrukets konkurrenskraft och för att underlätta för näringen. Det handlar t.ex. om en ytterligare satsning på ex- portfrämjande åtgärder. Det handlar om en påbörjad återuppbyggnad av avbytartjänst. Jag vill betona att detta är en social fråga för många lantbrukare, inte minst för de yngre som nu ska satsa men som vill ha möjlighet till ett socialt liv i övrigt. Man kan som ett bra exempel se på Finlands satsning på avbytartjänst. Det handlar om att avskaffa kartavgiften. Det handlar om att vi vill ge kompensation för ökade räntekostnader på grund av att regeringen har senarelagt utbetalningarna av direktersättningarna. Det handlar också om att vi vill ha ett extra Norr- landsstöd som kompensation för extra kostnader på grund av kadaverhanteringen. I vårt förslag har vi vidare gjort satsningar på trädgårdsnäringen i form av kompensation för växt- husnäringens koldioxidavgift. Och på skogssidan har vi betonat att staten måste backa upp näringen med skogsexpertis på beskickningar utomlands. Vad gäller hästnäringen kan vi nu av betänkandet konstatera att regeringen har tagit till sig vårt gamla krav på en samlad politik för denna näring. Det var inte en dag för tidigt, och vi ser nu fram mot det utredningsarbete som ska startas. Vi har i vår budget också anslagit ytterligare medel till Livsmedelsverket och SLU. Och när det gäller veterinärverksamheten vill vi ha en bättre tingens ordning, vilket bl.a. innebär att vi skil- jer på myndighetsutövning och affärsverksamhet. Detta var exempel på satsningar som vi vill göra utöver satsningarna i landsbygdsprogrammet. Syftet är ju att få en miljövänlig produktion i hela landet och skapa förutsättningar för jordbruksproduktion också i skogs- och mellanbygder. Fru talman! Ideologiskt är vårt synsätt tydligt. Vi vill skapa förutsättningar för bevarandet av åkermar- ken med jordbruksproduktion i hela landet. Detta är en förutsättning för såväl en levande landsbygd som sysselsättningen inom vår livsmedelsindustri. Därför måste det nu ske en omläggning av jordbrukspoliti- ken som kan skapa framtidstro i denna näring och inom livsmedelsindustrin. Detta är också en förutsätt- ning för framtidstro över huvud taget på landsbygden. Utan jordbruk finns det nämligen inte någon lands- bygd. Det är ett enkelt samband, och det är mycket giltigt. Vi måste vara mycket tydliga i fråga om detta. Om vi inte har primärproduktion på landsbygden, då förlorar vi all övrig verksamhet som är beroende av detta som en basproduktion. Glöm inte bort detta. Med detta yrkar jag bifall till reservation 13 om inriktningen av jordbrukspolitiken. Givetvis står vi kristdemokrater bakom våra övriga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem. Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en fråga till utskottsmajoritetens företrädare i debat- ten och till jordbruksministern. När jag var på ett lantbrukarmöte i Sjöbo häromkvällen var det flera där som hade varit i Norge och Finland och konstaterat att bönderna där var så glada. De bad mig att ställa följande fråga i denna debatt. Hur kommer det sig att bönderna i Finland och i Norge är så glada, medan det är betydligt dystrare i bondeleden här i Sverige? Ser ni socialdemokrater något samband mellan den förda jordbrukspolitiken och detta faktum? När vi nu snart ska fira jul och nyår, skulle ni då inte kunna göra Sveriges bönder lite gladare? Ta chansen här och nu och skapa framtidstro och hopp ute i en hårt trängd näring. Glada bönder gör ju hela landet lite gladare. Och det är vad vi nu behöver. Jag ser att det redan skymmer ute nu. Ta chansen och ge en positiv signal till den svenska jordbruksnäringen. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 175283 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf32