<anforande>
<dok_hangar_id>2348591</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om WTO- mötet i Seattle</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>756ACE08-1DA1-4988-A60B-75B5422331CC</anforande_id>
<anforande_nummer>177</anforande_nummer>
<talare>HANS ANDERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag kan väl instämma i en del. Men
det är naturligtvis inte alldeles enkelt när man säger
att vi måste ha samma regelverk för att gynna både
starka och svaga.
Vi har lärt oss i den svenska demokratin och den
svenska fördelningspolitiken att man ofta måste ha
särskilda insatser för att de svaga ska kunna utveckla
sig och också bli starka. Förment objektiva och neu-
trala regler brukar faktiskt ofta favorisera den starka.
Jag tror att det finns utrymme för både självkritik
och ett konstruktivt samarbete. Det ligger mycket i att
det fanns många bra saker i skrivelsen. Men det gäller
att verkligen göra reda för vad som var utslag av
protektionism från USA och EU, vad som var uttryck
för sunda principer om fackliga rättigheter och miljö-
hänsyn och vad som mera var ett allmänt missnöje
som resulterade i att man ville riva hela klabbet.
Vi ser fram emot en analys men därefter en rejäl
strategi för att kombinera rättvisa och handel, som jag
tror kan gynna alla parter.
</anforandetext>
<intressent_id>0500463008008</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>175428</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf177</protokoll_url_www>
</anforande>
