<anforande>
<dok_hangar_id>2348591</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om WTO- mötet i Seattle</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>3EA41361-3157-4819-AA49-78F0F0EA8E25</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>LARS TOBISSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! WTO-parlament tror jag inte heller
på. Jag medger att det här är svårare än när det gäller
de mer avgränsade organisationer som jag exemplifi-
erade med. WTO-området är större - 135 medlems-
länder.
Vi har ändå ett försök till parlamentarisk förank-
ring. På många håll låter man parlamentariker ingå i
regeringsdelegationerna. Inte bara Sverige gjorde det,
utan även Danmark, som hade ännu fler riksdagsmän,
och Europaparlamentet hade ett tiotal företrädare där.
Jag tror att detta är något att bygga på just i strävan
att bättre förankra arbetet.
När man, som hittills, vänder sig till de här på-
tryckningsorganisationerna - det var en särskild dag
för konferens med dessa, även om den kom av sig
genom oroligheterna - är det närmast ett sätt att un-
derstödja splittrande krafter. Vi får ändå förutsätta att
politiker verkar för helheten, att de inte bara kan ta ett
ansvar för delar utan också försöker göra de avväg-
ningar som måste komma till stånd mellan olika delar
av handelspolitiken, i synnerhet när den nu har bred-
dats till att omfatta helt nya områden.
</anforandetext>
<intressent_id>0245320188502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>175408</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
