2348591 GN0943 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december 1999/2000 43 1999-12-09 00:00:00 Information från regeringen om WTO- mötet i Seattle information från regeringen 9D6DDC51-CB02-4B01-AD52-C2B9DC9F2C03 154 Statsrådet Leif Pagrotsky (s) s Herr talman! Öppen handel - rättvisa spelregler var namnet på den handelspolitiska skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen i mars i år. Öppen handel och rättvisa spelregler var också målen för Sveriges deltagande i WTO:s ministermöte i Seattle i förra veckan. Men resultaten från Seattlemötet ute- blev. Vi fick inte öppnare handel som följd av att 135 handelsministrar träffades, och vi fick tyvärr inte fler och rättvisare spelregler. En ljuspunkt i den mörka Seattleveckan var att Sverige och ungefär 30 andra WTO-medlemsländer undertecknade ett avtal om att upprätta ett särskilt rättscentrum som ska ge u-länderna bättre möjligheter att hävda sin sak i handelstvister i WTO. För att WTO-reglerna ska möta respekt måste vi se till att alla medlemmar kan utöva de rättigheter som med- lemskapet ger dem och inte bara vara tvungna att sköta sina skyldigheter. Detta var en positiv händelse lite vid sidan av de egentliga förhandlingarna. Inför Seattlemötet var det många som sade att förberedelserna var för dåliga. Det fanns t.ex. inte ens en gemensam text att förhandla kring när vi kom dit. Vad detta beror på kan man ha många teorier om. Men det vore konstigt om inte striden om vem som skulle vara generaldirektör i WTO bidragit. Den stri- den lämnade organisationen utan ledarskap mellan april och september i år, en period då förberedelsear- betet borde ha varit intensivt. De dåliga förberedelserna till trots hoppades vi alla att när ministrar från 135 länder kommer samman skulle viktiga knutar kunna lossna. Mirakel har skett förut. Nu hann man bara förhandla en enda fråga någorlunda långt, jordbruket. Det tog lång tid. Att det tog så lång tid beror givetvis mycket på EU:s inställ- ning. Som det såg ut när förhandlingarna avbröts i fredags hade vi faktiskt en text som ur svenskt per- spektiv såg mycket lovande ut. Den innebar att en framtida jordbruksförhandling skulle handla om både marknadsöppningar för ut- vecklingsländerna och en gradvis avtrappning av exportbidrag och andra former av subventioner. Skulle EU-länderna ha kunnat skriva under en sådan uppgörelse som del av ett paket? Det kommer vi aldrig att få veta. Motsättningarna mellan EU och USA och mellan USA och viktiga u-länder om de övriga frågor som skulle ha ingått i paketet var för stora. Det blev aldrig någon helhet att ta ställning till. EU:s välvilja sattes aldrig på prov. U-ländernas kri- tiska hållning blev aldrig testad. Ansvaret för detta vilar enligt min mening tungt på USA. Värdarna var väldigt kategoriska i vissa frågor och gjorde knappast några eftergifter alls. I stället bestämde man sig för att ge upp. Det innebar att ett tillfälle har gått förlorat. Jag är rädd för att vi politiker för en tid framöver har avsagt oss möjligheten att flytta fram våra posi- tioner vad gäller att styra den internationella ekono- miska utvecklingen. Vi som anser att världsekonomin underpresterar är givetvis besvikna. Vår uppgift är nu att se till att perioden av inaktivitet blir så kort som möjligt. Ministerkonferensen är suspenderad. Enligt ordföranden och WTO:s generaldirektör ska arbetet återupptas i Genève snarast möjligt. Mot bakgrund av den amerikanska inställningen befarar jag att det kan bli svårt att nå resultat före det amerikanska presidentvalet, och vi behöver procedu- rer som garanterar u-ländernas delaktighet i proces- sen. Jag menar att EU och Sverige i detta läge bör verka för att ett meningsfullt WTO-arbete ska komma i gång så snart som möjligt. Förhandlingar om handel med jordbruksvaror och tjänster ska börja efter årsskiftet. Dessutom ska över- syner ske av flera WTO-avtal. EU bör vara en aktiv deltagare i dessa processer. Men vi måste samtidigt vara realister. Det kommer att bli svårt för EU att hantera en isolerad jordbruksförhandling. Bl.a. av detta skäl behöver vi fortfarande en bredare WTO- process som ger större möjligheter att nå balanserade resultat. Min slutsats är att hade viljan att komma överens varit tillräckligt stor hade vi kommit överens i Seattle, de dåliga förberedelserna till trots. Hade tillräckligt många av världens länder, och framför allt de stora spelarna EU och USA, varit tillräckligt angelägna om öppnare handel och rättvisare spelregler hade vi haft en uppgörelse om det i dag. Bilden av ett stort, starkt och skräckinjagande WTO, så mäktigt att det drar till sig våldsamma pro- tester, har alltså visat sig vara fel. Utan politisk vilja i medlemsländerna är WTO ingenting. FN:s general- sekreterare Kofi Annan, som var på plats i Seattle men som hindrades från att tala, skrev i en artikel i förra veckan: Ekonomin har blivit global, men politi- ken är i stor utsträckning fortfarande lokal. En tydli- gare bekräftelse på det än misslyckandet i Seattle är enligt min mening svår att hitta. Tack, herr talman! 0888126424314 N 2010-01-01 00:00:00 175405 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf154