2348591 GN0943 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:43 Torsdagen den 9 december 1999/2000 43 1999-12-09 00:00:00 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur- vård 6C721206-F347-4678-BC35-E350490D9A12 14 Sinikka Bohlin (s) s Fru talman! Helhet och visioner har varit he- dersord i denna debatt - bristen på visioner och bris- ten på helhet. Det kanske vore dags att så här ca 20 dagar innan det gamla årtusendet går ut göra en liten backspegeltitt, men också titta framåt för att se hel- heten. Varför står vi här i dag i riksdagens kammare och debatterar miljöfrågor på nivåer som denna kammare över huvud taget inte ska debattera? Jag trodde faktiskt i måndags att vi skulle slippa denna debatt när kristdemokraterna i ett tacktal till miljöministern bedyrade en total enighet i miljöfrå- gor. Men här står vi som vanligt. Vi diskuterar sam- ma reservationer som vi har diskuterat i fem år. Vad är det som har hänt, egentligen, och varför står vi här, fru talman? Om man tittar på de tusen år som har gått ser man att jordens befolkning har vuxit från 500 miljoner till över 6 miljarder. Den största ökningen har skett de senaste hundra åren - 600 %. Än mer dramatisk ter sig den ekonomiska utveck- lingen. Fram till mitten på 1700-talet var den ekono- miska tillväxten obefintlig. I dag ser vi det som ett problem om tillväxten understiger 3 %. Den enorma ekonomiska utvecklingen har också naturligtvis inne- burit en dramatisk omvälvning i samhället. För bara hundra år sedan bodde merparten av Eu- ropas befolkning fortfarande ute på landet. I dag bor 80 % av européerna i storstäder. Dessa förändringar har inneburit ett stort förändringsarbete i samhället. Visst har vi fått bättre livskvalitet, men tyvärr har utvecklingen på vissa andra områden inte varit lika positiv. Vi har de senaste hundra åren haft ett antal krig. Många människor lever fortfarande i fattigdom. Vi utnyttjar fortfarande våra naturresurser för hårt, och vi håller på att riskera hela jordens ekosystem. Efter- som vi människor är en del av ekosystemet handlar det också om vår överlevnad i framtiden. Kopplingen mellan fattigdom och miljöproblem är väldigt tydlig. Samtidigt vet vi som bor i de rika län- derna att det är vi som utnyttjar de stora resurserna. Frågan om faktor 10 är den fråga som diskuteras. Vi ska klara vårt klot - vi har bara ett enda. Vi måste bli tio gånger effektivare för att klara av en vettig tillvaro och säkra överlevnaden för alla människor på jorden - inte bara i Sverige. Då får vi försöka använda våra energi- och naturresurser tio gånger effektivare. Vi måste försöka åstadkomma en välfärd med mindre resurser och med mindre avfall och utsläpp av rest- produkter. Fru talman! Tyvärr har det i denna kammare fun- nits röster som kräver att tillväxten ska upphöra. Det vore att göra kommande generationer en björntjänst. Det skulle inte leda till vare sig bättre välfärd, bättre liv eller bättre miljö. Tillväxt behövs för att driva på omställningen, och omvänt är det där de riktigt stora möjligheterna till tillväxt finns i dag. Utvecklingen under de senaste 20 åren har inne- burit genombrottet för den moderna miljöpolitiken. I dag är det självklart att tillväxten ska vara hållbar ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Nödvändigheten av tillväxt märks väldigt tydligt även i det budgetförslag som vi i dag debatterar och i morgon beslutar om. Efter några års besparingspolitik med budgetunderskott och statsskuld kan vi igen försöka satsa resurser i angelägna miljöåtgärder. Men utan den budgetsanering som vi genomförde tillsam- mans med Centerpartiet och den tillväxt som skapats efter budgetsaneringen skulle vi inte ha de möjlighe- terna. Jag tycker att det är lite pinsamt när Miljöparti- et säger att man är det enda lyftande partiet i denna kammare och som är mamma till alla miljöåtgärder. Det är faktiskt så att Miljöpartiet behöver ett stödpar- ti, Socialdemokraterna. Vi är 131 socialdemokrater i denna kammare. Utan det stödet hade vi faktiskt inte klarat av detta. Nu kan vi förstärka de prioriterade områdena igen - biologisk mångfald, skogsmark, kalkning. Vi kan sanera och satsa på forskning och utveckling. Som jag sade i början har jag läst de reservationer som finns fem år i rad, så det blir lite ledsamt till slut. Kristdemokraterna tar upp kalkfrågan igen. Det är den enda miljöfråga som ni debatterat de senaste fem åren. Jag tycker att ni skulle kunna fixa en bättre miljöprofil, kanske tillsammans med de övriga bor- gerliga partierna. Då får vi en helhetsvision och en helhetssyn på miljöpolitiken. När äskanden av mer pengar till sjökalkning inte ger några poäng ute i samhället går man över till skogskalkning och föreslår 63 miljoner till verksam- heten utan att tala om varför, var och hur det ska göras. Det är bara att kalka på! Moderaterna lyfter traditionsenligt upp forskning- en, och det tycker jag är jättebra. Det som också är väldigt bra i den här diskussionen är att ni ändrat er. Ni säger att det faktiskt är statens ansvar att ta fram forskningen. Om vi går några år tillbaka och tänker på diskussionen om forskningsstiftelser hade staten ingenting med forskningen att göra enligt er. Så jag är väldigt glad att ni är på vår sida. Att ni har lite mer pengar får jag väl acceptera. Jag har inte de pengarna i år, men jag är glad för inriktningen. Så välkomna till sällskapet! Sedan ska vi veta att miljön inte enbart är en bud- getfråga, men budgeten är naturligtvis en del. Vi behöver från statens sida pengar för vissa åtgärder. Många säger i denna kammare att talet om hållbar utveckling bara är ord, att det inte händer någonting. Men det är helt fel. Vi är mitt i en omfattande föränd- ring av det svenska samhället i hållbar inriktning. Miljöpolitiken genomgår kanske sin största förnyelse någonsin. Vi har arbetet för att nå de 15 nationella miljökvalitetsmålen. Miljöbalken har trätt i kraft. Kampen mot miljöbrotten stärks. Vi ska minska sop- berget med hjälp av producentansvar och deponiskatt. De lokala investeringsprogrammen ökar insatserna för en ekologisk omställning i hela vårt land. Folkpartiets fråga om producentansvar skulle jag vilja kommentera på två olika sätt. För det första har miljöministern varit ute och i massmedierna talat om att han är angelägen att göra den här uppföljningen. För det andra har vi Riksdagens revisorers skrivelse på vårt bord som vi ska behandla i utskottet och se vilka åtgärder vi från riksdagens sida kan vidta i den frågan. En av de viktigaste uppgifter vi har som riks- dagsledamöter är att följa upp våra beslut. Det är väldigt angeläget i denna fråga att göra en uppfölj- ning. Har vi fattat rätt beslut? Måst vi rätta till nå- gonting - är det lagstiftningen eller frivilligheten? Jag tar i öppen famn den debatten nästa gång vi i kamma- ren diskuterar producentansvar. Det är kanske det lokala engagemanget som är mest imponerande. Jag har åkt under de senaste åren i ganska många kommuner, följt upp Agenda 21- arbetet och de lokala investeringsprogrammen. Till min glädje ser jag hur kunskaperna spridits, hur mycket man gör och hur konsumenten har tagit till sig. Man ser också att det är Agenda 21-arbetet som varit drivande när man gjort de lokala investerings- programmen. När Kristdemokraterna säger att vi nu ska ge symboliskt 5 miljoner kronor till Agenda 21- arbetet, när vi redan satsar miljarder på lokala inves- teringsprogram, är det i det perspektivet kanske lite för symboliskt. Utan trycket från konsumenterna, utan miljö- märkning och miljöcertifiering av företagen skulle vi inte ha nått så långt i Sverige som vi gjort i dag. Det har varit samarbete mellan oss politiker, konsumenter och företag. Men konsumenterna är naturligtvis den starka drivkraften i miljöpolitiken. Det räcker inte med miljömedvetna konsumenter. Det behövs faktiskt mer politik, både nationellt och internationellt. Jag tror nämligen inte på moderater- nas linje att det är marknadsekonomin som är den enda medicinen för att klara av det. Mer marknad och mindre politik - jag har precis den motsatta åsikten. Där syns oenigheten i det borgerliga blocket. Jag tolkar Harald Nordlund i varje fall så att han ville ha mer politisk styrning, men moderaterna vill ha mer marknadsstyrning. Det är ganska roligt att se den oenighet ni har i er debatt. Men de här frågorna är viktiga lokalt och globalt. Det behövs också, något som jag tror att vi alla är ense om, ett ansvarstagande näringsliv. Ett samarbete mellan politiker och näringslivet är ett måste i framti- den om vi ska klara både sektorsansvaret och de and- ra frågorna. De stora utmaningarna är klimatfrågan, kemikali- efrågan, uppföljningen av de 15 miljökvalitetsmålen och miljöbalken. Så visst har vi visioner, och visst har det funnits visioner på 1900-talet, en del mörka som kommunismens och nazismens totalitära läror men också det kraftfulla, ljusa, hoppingivande som vi har i Sverige i visionen om folkhemmet. Den fortsatta visionen för mig som socialdemokrat är det gröna folkhemmet. Min röda dröm är grön i framtiden. Det handlar väldigt mycket om att ha det här helhetsbe- greppet, inte bara budgeten, utan ha hela samhället med i debatten. Jag känner en optimism, fru talman, inför framti- den, med de stora åtaganden som vi har gjort. Vi har gjort mycket, vi har inte klarat av allt. Med den opti- mism som jag som socialdemokrat bär i mig ska vi nog klara av det här. Härmed yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer. 0897304708905 N 2010-01-01 00:00:00 175265 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0943/#anf14