2348590 GN0942 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:42 Onsdagen den 8 december 1999/2000 42 1999-12-08 00:00:00 (forts. från 7 §) Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (forts. KrU1) 8606F641-71E7-4826-A231-45F8481C8DF7 174 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Miljöpartiet tror på kulturell tillväxt. Vi har gått till val på ökad kulturell tillväxt. Vi vill att mer kultur ska växa till. Restprodukten, mänsklig tillväxt, ser vi som mycket återvinningsbar. Nu när läns- och kommuninvånarna formulerat sina lokala tillväxtavtal är det oerhört viktigt att granska hur de satsar på den kulturella tillväxten. I värsta fall kan det bli som i Stockholm där samma gubbgäng som kört herrklubb de senaste decennierna fortsätter med det utan att lyfta blicken. Det är Ledél, Cederschiöld, Handelskammaren, SAS, Vägverket m.m. Kultur definieras som IT-satsningar. Vi tar ofta kultur för given utan att alla gånger tänka på att det krävs politiska och ekonomiska sats- ningar bakom. Kultur är ett mycket vidsträckt be- grepp, och det borde också kulturpolitiken vara. Vår kultur är inte bara böcker och pjäser utan det sätt vi lever på tillsammans. Mycket av kulturen är privat och måste få stanna inom den privata sfären. Men när du hör pojkar på en skolgård använda kvinnors kön- sorgan som förolämpning emot dem, inser du den språkliga kulturens betydelse. I det här fallet är det en kulturell företeelse som måste bemötas. Ett demokratiskt samhällssystem kräver för att fungera att varje enskild individ har möjlighet att fritt kunna uttrycka sig i den offentliga debatten. Linus Brohult har nu fått agera symbol för att så inte är fallet i Sverige 1999. Hans dom blev ett års fängelse. Hans brott är ett uttalat stöd för organisationer och rörelser som arbetar med direkta aktioner och civil olydnad. Hans åsikter bedöms som uppvigling. Inget annat land i västvärlden har så allvarligt inskränkt yttrandefriheten som Sverige. Miljöpartiet fördömer detta angrepp mot demokratin. Vi undrar nu vad Marita Ulvskog anser. Kulturministern har ju vid flertalet tillfällen hissat fanan för den svenska yttran- defriheten. I dag vajar den på halv stång. Hur ser kulturministern på domen? Fru talman! Den kulturella friheten är demokra- tins livslust. Demokrati är inte endast att rösta. De- mokrati är att leva och skapa fritt. Miljöpartiets kul- turpolitik är att värna och stärka denna frihet, att göra de kulturella uttrycken fria från beroende av politisk hänsyn, myndigheter eller påtvingat marknadstän- kande. I den gröna ideologin utgörs inte det kulturella subjektet av institutioner, av stat eller företag utan av den enskilda människan. I det här sammanhanget är det faktiskt nödvändigt att kommentera Kinneviks samarbete med organ i Stockholm inför nyårsfirandet. Kinnevik har helt enkelt köpt Gamla stan millennienatten. Tji fick alla ungdomar som tänkte ta sig in till staden för att se på fyrverkerier. Tji fick alla boende som tänkte ha egen fest. Tji fick alla restauranger som vill kunna ta emot strögäster, och de som redan i dag vet hur många gäster de kan ha kanske eventuellt kan få tag på nå- gon biljett innan de tar slut. Jag tror förresten att de redan är slut. Du är alltså inte längre fru i eget hus, om man säger så. Spontanfestare göre sig icke besvär. 100 000 biljetter ska delas ut, och de är alltså re- dan slut. Den s.k. allmänheten, dvs. vi, har fått oss tilldelat 20 % av dem. Resten går till sponsorer, Club Metro, TV 3 och förbeställda restauranger. Jag undrar hur Kinneviks vakter ska agera när vanligt folk strömmar till. Ska de köpa in kravallstängsel? De har fortfarande inte fått något tillstånd från polisen. Går det att hitta något tydligare exempel på inskränkning av fri kulturyttring än denna? Gamla stan privatiseras över en natt. Kapitalet styr. Har kulturministern nå- gon kommentar till den här avarten? Visst har vi kommunalt självstyre, men vi har också krav på att kommuner och landsting ska be- handla sina medlemmar lika, den s.k. likställighets- principen. Att köpa en hel stadsdel och stänga den kan inte anses likställt anser jag, och jag lovar att jag inte är ensam om det. Kulturen görs här till en ren marknadsprodukt i stället för en del av samhället. Miljöpartiet anser att det är hög tid att tydliggöra rollfördelningen mellan nationell och regional kultur- politik. Som stockholmare känns det extra angeläget att lyfta diskussionen till riksdagen. Vi har en biblio- tekslag. För Stockholms del är den tandlös. Bibliotek läggs ned och säljs ut. Ungdomsgårdar stängs, och det skedde samtidigt som vi här i kammaren antog betän- kandet På ungdomars villkor. Vi lovordade en politik för rättvisa och framtidstro samtidigt som ungdomar i Stockholm går miste om sina gårdar och barnen sina parklekar. Vad ger det för framtidstro? De lokaler som är förutsättningar för möten, de möten som är själva grunden för kulturell tillväxt, stängs. Studieförbunden kan också räkna med en tuff avveckling. Men den moderata politiken känner vi redan till härifrån riksdagen, men här är Moderaterna ensamma om den. Synen på Kulturhuset som datasal och att avknoppa Liljevalchs till marknaden är i alla fall en ny typ av moderat politik som inte jag tidigare varit förtrogen med. Den kallas nyliberalism och är långt fjärran från socialliberalismen. När pengarna till stadens stadsdelar är fördelade finns det endast en pott som är rörlig, och det är kul- turpotten. Eftersom kultur inte är lagstadgad verk- samhet används den potten som ett dragspel. Drag- spelet spelar hela tiden i moll, och snart har luften helt gått ur. Jag vill varna för smittan av denna ex- tremvariant av moderat kulturpolitik som härjar som pesten i huvudstaden. Fru talman! Ett demokratiskt samhälle har ett na- tionellt kulturansvar. Det innebär att varje människa, oavsett var hon bor i landet, ska ha tillgång till kultur. Tillgången är avgörande. Här ska det inte vara plån- boken explicit som avgör. Professionalism och amatörism är för oss två sys- kon. Det är i deras möte som verkligt intressanta saker kan hända. Därför är det lika viktigt att ge våra nationalscener och Nationalmuseum tillräckligt eko- nomiskt stöd så att de kan fullfölja sina nationella uppdrag som att ge tillräckligt stöd till länsmusik, länsteatrar och länsmuseer. Vi får inte glömma bort de fria teatergrupperna. Att hålla deras stöd konstant är faktiskt samma sak som att minska det. Det gäller också Riksteatern. De fria teatergruppernas turnéstöd måste också utvecklas. Kulturrådet har på tok för lite pengar att fördela till de olika ordinarie verksamheterna samtidigt som deras arbete alltmer kommer att styras av utvärde- ringar och uppföljningar av politiska beslut. Vi gick till val på ökad kulturell tillväxt, vilket in- nebär att Miljöpartiet vill öka den totala budgetramen. Det nya filmavtalet gav många nya sköna slantar till ökad svensk kvalitetsproduktion. Nu vill vi gå vidare. I sammanhanget vill jag dock påpeka att 70 % av alla kulturyttringar står på egna ben. Det är den icke kommersiella kulturen som samhället ansvarar för. Att fördela tidsbegränsade nationella uppdrag har visat sig mycket lyckosamt. Miljöpartiet saknar dock två verksamhetsområden. Det ena är världskulturen, där vi hoppats att Reorient skulle kunna komma i fråga. Det andra området är inom dans där Miljöpar- tiet föreslår att Norrdans ges ett nationellt uppdrag. Med det yrkar jag bifall till reservation 2 under mom. 4. Nu har ett enat utskott talat om vikten av att just dansen ska erhålla ett nationellt uppdrag. Vi konstate- rar också att Kulturrådet redan denna omgång före- slagit att just Norrdans skulle få stöd, vilket också gällde för Reorient. Utskottet förutsätter att dansen kommer i fråga vid nästa fördelningstillfälle eller om anslagen utökas. Fru talman! Musik är kanske den mest spridda konstformen. Musik finns överallt runtomkring oss. Därför är det av yttersta vikt att alla ges möjlighet att få lära sig att spela ett instrument. Det är glädjande att trenden att lägga ned mu- sikskolor har vänt och att Sveriges musik- och kultur- skoleråd har erhållit ett nationellt uppdrag. I bästa fall resulterar det i att de 20 kommuner som i dag inte erbjuder kommunens barn kommunal musik- eller kulturskola kommer att göra det innan den här man- datperioden är slut. Det tidigare katastrofala sparbetinget på länsmu- siken måste fortsätta att balanseras med utveck- lingspengar. Summan bör stå i relation till sparbe- tinget. Så mycket klirr i statskassan som musiken drar in till Sverige borde det ge bättre utdelning till de utövande musikerna än vad det gör i dag. En utvärde- ring av sparbetingets konsekvenser bör göras. Mycket glädjande är att Stockholms läns landsting nu vill ta huvudansvaret för Stockholms Spårvägs- mäns Musikkår, SSM. Detta gör det möjligt för Stockholm som sista län att få en egen länsmusikor- kester. Utskottet ser mycket positivt på den här ut- vecklingen och utgår från att regeringen i positiv anda prövar dess förutsättningar. Grattis, SSM! Utskottets skrivningar om Vadstena-Akademiens betydelse för Musiksverige är starka. Utskottets oro för dess ekonomiska problem är alarmerande. Här krävs en permanent lösning. Det är omöjligt att i längden både driva och utveckla en verksamhet, sam- tidigt som sponsorer hela tiden ska jagas. Sponsorer växer inte på träd ifall någon nu trodde det. Jag är mycket orolig för akademins framtid. Det kan inte vara meningen att den ska dö sotdöden medan vi talar här i kammaren om dess behov. Därför är det angelä- get att frågan prövas redan i vårbudgeten. När det gäller utvecklingen av folkmusikcentrum har ett trendbrott skett. Nu gäller det att hålla utveck- lingen levande. Miljöpartiet vill att regeringen går vidare och undersöker möjligheten för flera centrum att växa upp. Rättvik är ett gott exempel. I Östersund samarbetar man med Trondheim. Och så har vi Got- land och Växjö som står på tur. Eric Sahlström- institutet i Tobo bör inte i framtiden finansieras via arrangörsstöd utan måste erhålla en egen permanent budgetpost. Något som oroar mig mycket just nu är LUT:s förslag om en framtida lärarutbildning. Där nämns över huvud taget inte musiklärarutbildningarna, och det måste vara ett misstag. I annat fall står vi inför ett dråpslag mot musiklivet. Kan kulturministern be- kräfta eller dementera om landets olika musikutbild- ningar ska läggas ned som sammanhållen utbildning? Miljöpartiet ser positivt på det forskningsstöd som regeringen ger inom kulturområdet. Vi ser det som en god början. För att t.ex. landstingen ska förstå hur viktigt det är att delfinansiera musik, konst och teater behövs det mer forskning om kulturens betydelse för den mänskliga tillväxten. Tillgång till kultur kan ses som ett slags förebyggande hälsovård. I Umeå pågår forskning som visar att vi som nyttjar kultur lever friskare och längre. Däremot finns det inget friskhetssamband för dem som utövar kultur, våra konstnärer och kulturprodu- center. Medge att det är synnerligen märkligt att våra kulturproducenter inte behandlas på samma sätt som vi vanliga dödliga. De har inte samma tillgång till a- kassa, sjuklön och pension. De stretar på som egna företagare utan att ha något gemensamt med den yrkesgruppen. De ska aldrig maximera sin vinst eller anställa fler. Trots alla dessa utredningar som har gjorts genom åren om konstnärernas ekonomiska situation har vi inte kommit närmare lösningen. Att fler konstnärer under tiden erbjuds mer selektiva stöd är jättebra. Men nu kommer utskottet under våren att kika lite närmare på just avsaknaden av rimlig pension. Även en musiker blir ju pensionär någon gång. Det vore roligt att höra lite om hur långt den informella arbets- gruppen har kommit. Den bildades 1998 och skulle se över hur regelverken på alla politikerområden - ja, det står så: alla politikerområden - ska anpassas så att rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden. Kan kulturministern ge en kommentar till det? Vi slipper väl en utredning till, eller vad säger finansen? För att hinna med public service vill jag säga så här: Det verkar vara ett ständigt opinionstryck på att public service ska sända mer av kvalitetsprogram. När nu regeringen ger Sveriges Television öron- märkta kvalitetspengar anser vi i Miljöpartiet att de inte kan avse endast SVT. Vi har en princip om för- delningsnyckel, där medel fördelas till programbola- gen. Därför är det genant att Sveriges Radio får kva- litetstillskott först efter en uppslitande offentlig lob- byverksamhet. Det enda rimliga vore att alla tre pro- grambolagen, dvs. även Utbildningsradion, får ta del av kvalitetstillskottet i enlighet med fördelningsnyck- eln. Det innebär att SVT skulle få lite drygt 60 %, Sveriges Radio knappt 35 % och Utbildningsradion knappt 5 % av det samlade medelstillskottet för kvali- ficerad programproduktion. Med det yrkar jag bifall till reservation 14 under mom. 43. Fru talman! I en alltmer fragmenterad värld ökar självklart betydelsen av public service. När det kom- mersiella utbudet med förenklade småbitar av verk- ligheten vräks över oss behöver vi ett alternativ som ger oss bakgrund, fördjupar och analyserar. Den ny- hetsförmedling som public service står för ska därför kännetecknas av både djup och bredd. Den interna- tionella bevakningen behöver fördjupas och nyanse- ras, inte förenklas och utarmas. Snabba upprepade enkla budskap fungerar mer som fast food än som näring att växa av. Därför blir i alla fall jag orolig när jag läser i tid- ningen att en stor del av TV:s utlandsrapporterande journalister sägs upp. Den typ av "utlandsskvallernyheter" som utvecklas i England får absolut inte smitta av sig till Sverige. Eller är det redan på gång? Vet kulturministern mer i denna frå- ga? 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 175165 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0942/#anf174