2348590 GN0942 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:42 Onsdagen den 8 december 1999/2000 42 1999-12-08 00:00:00 (forts. från 7 §) Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (forts. KrU1) 0A3081E6-3F18-4F4C-AD7A-1A17483B3C4E 173 LENNART KOLLMATS (fp) fp Fru talman! Först och främst tycker jag att det är trevligt att kulturministern är här. Jag deltog lite grann i en tidigare debatt i dag där berörd minister inte behagade närvara. Det förhöjer ju onekligen stämningen att ha ansvarig minister på plats. Vi har i Folkpartiet i höst diskuterat fram ett nytt kulturprogram som vårt landsmöte antog för några veckor sedan. Det har varit ett spännande och roligt arbete, som bl.a. ledde fram till att vi vill ifrågasätta och omarbeta de nationella kulturmålen. Nu kommer denna del av motionen inte upp till debatt i dag, så jag ber att få återkomma lite utförligare vid ett senare tillfälle. Dock helt kort: Ett skäl till att vi vill ta upp mål- frågorna är att vi tycker att man i viss mån blandar mål och medel i de nuvarande. Grunderna i vårt nya program finns i vår motion, men jag är rädd att alla inte har läst den så noga. Jag kommer naturligtvis att ta upp en del frågor i den. Vår utgångspunkt är libe- ralismen och individen, och mot den bakgrunden har vi tagit fram tre mål som är mer utvecklade och som jag återkommer till under mandatperioden. De tre kulturmålen är frihet, mångfald och kvalitet. En bärande tanke i vårt program är också regio- naliseringen. Vi vill i hög grad stärka regionernas möjlighet att utveckla sin kulturpolitik och mer strikt avgränsa det som är nationellt till den statliga nivån och därmed också låta den regionala demokratin få större inflytande över den regionala kulturen. Detta är inte ett besparingsprojekt utan en medveten politik för att hela landet ska leva, även kulturellt. Det är det som tar sig uttryck i förändringar i uppdragen till både Riksteatern och Riksutställningar. Under hösten har kulturministern kommit med en del, som jag tycker, märkliga uttalanden kring regio- nernas kulturpolitik. Hon ser regionerna som en risk och anser att vi mer eller mindre kan lägga ned den nationella kulturen om regionerna får för mycket att säga till om. Vilken tilltro till regionernas demokrati och kulturella drivkraft! Jag hade hoppats att Åke Gustavsson, som är vice ordförande i utskottet, skulle vara här, men det är han inte. Jag hade nämligen tänkt fråga om inte han tror att t.ex. Jönköpings läns landsting självt skulle ha förmågan att utveckla den småländska kulturen utan en massa pekpinnar och prövningar från staten via departement och Statens Kulturråd. När jag talar om Småland vill jag säga att jag mycket väl vet att Jön- köpings läns landsting inte har mandat över Krono- berg och Kalmar. Vi kan också titta i häftet Kulturen i ett regionalt perspektiv, som Statens Kulturråd har gett ut 1998, och fundera över fördelningen till de olika länen. Då står det nog klart varför det måste ske en revidering av fördelningen av pengarna. Både Statens kulturråd och regeringen anser att det är svårt att få fram en totalbild av de statliga utgifterna per län men att detta på sikt skulle bli möjligt i ett fortsatt utvecklingsar- bete, om jag har läst budgetpropositionen rätt. Nu tvingas utskottet konstatera att man får utgå från att regeringen i nästa budgetproposition presente- rar den analys av den regionala fördelningen som riksdagen faktiskt begärde 1996. Jag vet inte, men jag får känslan av att regeringen inte upplever det som särskilt angeläget att presentera en analys. Man kanske ska anlita en konsult för upp- draget. Det verkar ju populärt inom departementet. I Halland finns Länsteater Halland. Den har under förra året arbetat med experimentell teater i form av omarbetning av klassiker till clownform. Den har fått extra bidrag från Kulturrådet. Det är väl bra i sig. Men jag kan inte inse att inte regionen hade klarat det, även om regionen hade fått en s.k. kulturpåse. Det hade funnits mer att fördela, och dessutom går det att omfördela från annat. På så sätt hade teatern haft möjlighet att utveckla sig på längre sikt. Nu vet man inte hur det går från år till år. Vid en omfördel- ning hade något annat fått ligga på is eller vänta, eller kanske intresset hade blivit t.o.m. större att satsa regionala pengar på verksamheten. Man ska inte underskatta regionernas intresse för och insikt om kulturens betydelse, inte bara för identiteten men också för utvecklingen vad gäller kulturmiljö, teater, musik och andra kulturella företeelser. Regionerna är också väl medvetna om ökningen av intresset för kulturarvet, och de tar också möjlig- heten att kombinera det med turismen. Vi fick här- omdagen en redovisning på Riksantikvarieämbetets höstmöte. Det var många spännande ting som kom fram där, inte minst från områden utanför Stockholm och om 1900-talets industrihistoria. En och annan kan få för sig att Folkpartiet genom diskussionerna kring regionerna skulle vara fientligt inställd till nationalscenerna. Jag vill göra helt klart att så inte är fallet. Vi anser att de ska finnas, att de behövs, att de har bra besökssiffror inklusive besöka- re från övriga landet utanför Stockholm. Vi har också ställt upp på regeringens förslag om ökningar av anslagen till några av nationalscenerna. Samtidigt måste vi inse att det utvecklas scener på andra ställen som också behöver uppmärksamhet - inte minst ekonomiskt. Jag tänker speciellt på Göte- borgsoperan. Den har utvecklats på ett enormt sätt på kort tid och har haft stora framgångar, både konstnär- ligt och publikt. Beträffande det senare kan jag kon- statera att man under 1998 hade 13 000 fler besökare än Kungliga Operan, att beläggningen var 85 %, att antalet besökare i snitt per föreställning var över 700, att statsbidraget var 49 miljoner kronor mot Kungliga Operans 276 miljoner kronor, att självfinansierings- graden var 39 % mot 18 %. Allt pekar mot en fördel- ning som är orimligt sned. Därför borde anslaget till Göteborgsoperan vara högre, och det har vi i Folk- partiet föreslagit i vår kulturmotion. Nu har vår bud- getram fallit tidigare i höst, men vi kommer att åter- komma om Göteborgsoperan. Jag fortsätter inom musikens område. Vi vill i år, liksom förra året, satsa ytterligare 25 miljoner kronor till den regionala musiken. Vi anser fortfarande att man tog för mycket från länsmusikorganisationen när man skar i anslaget för några år sedan. Dessutom anser vi att det är rimligt att även Stockholms län har en länsmusik. Om vårt anslag hade gått igenom hade även SSM, Stockholms Spårvägsmäns Musikkår, rymts inom det beloppet. Såvitt jag förstår ställer Stockholms läns landsting upp med medel till SSM, och det borde även innebära att de uppfyller villkoren för bidrag. Men om Länsmusiken totalt inte tillförs ytterligare medel innebär det att man får tulla ännu mer från övriga län, och det är inte rimligt. Sedan är det med viss förvåning jag som ny leda- mot konstaterar hur regeringen, och därmed kultur- ministern, ibland behandlar riksdagens ställningsta- ganden. Inger Davidson och Birgitta Sellén har varit inne på den frågan. Jag vet inte om det är en medvet- en nonchalans eller om det är ett "missförstånd". Det finns nu två aktuella ärenden, och det ena gäller loka- liseringen av ledningen av sjöhistoriska museerna till Karlskrona. Här har ju utskottet och riksdagen i tydli- ga ordalag framfört sin mening flera gånger. Det intressanta är hur ett nästan enigt utskott uppenbarli- gen måste ta i, och så långt jag förstår är det med utskottets diplomatiska språk en kraftig reprimand mot kulturministern. T.o.m. några av kulturministerns egna partikamrater tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen inte fullföljer riksdagens tillkännagi- vande. Regeringen skriver i propositionen att det skulle kosta pengar att flytta ledningen. För att garde- ra den frågan har vi i Folkpartiet i vår motion tillfört ytterligare 1 miljon kronor i övergångspengar. Där- med går det inte att hänvisa till bristande resurser för flyttningen. Om jag är rätt underrättad har en anställd nyligen slutat sin tjänst, varför det är en mindre som behöver få sin arbetsplats flyttad - om det är det som är skälet till oviljan att fullfölja riksdagens ställ- ningstagande. Den andra frågan om bristande följsamhet handlar om förslagsrätten vid utseende av styrelse för Konst- närsnämnden och Sveriges bildkonstnärsfond. Även här vidhåller utskottet sin uppfattning från tidigare, och sannolikheten är ganska stor att riksdagen åter kommer att ge regeringen till känna sin mening i frågan. Då skulle det vara intressant att höra om kul- turministern också står fast vid sin uppfattning att regeringen kan strunta i riksdagens ställningstagande. Vi har i vår motion skrivit att när det gäller sam- arbete med olika konstnärsorganisationer är det av yttersta vikt att detta samarbete inte leder till gynnan- de av en speciell sammanslutning framför en annan. Sammansättning av styrelser som beviljar stöd och ger andra förmåner måste vara bredast möjlig, och insyn måste garanteras. I t.ex. BUS, Bildkonst Upp- hovsrätt i Sverige, ska gränserna vara tydliga mellan särintressen och beslutsfattare, och neutraliteten mel- lan olika organisationers medlemmar ska upprätthål- las. Jag tror att detta med all önskvärd tydlighet pre- senterar Folkpartiets syn i den frågan. Vi har i vår motion också tagit upp resonemang om bildningens betydelse i vårt samhälle. Här finns många aktörer som medverkar, inte minst studieför- bund och bibliotek. Även om vi nyligen hade en de- batt om litteraturen, vill jag slå ett slag för böckerna. I vår motion har vi anvisat en möjlig väg till ökad för- säljning av böcker, nämligen att sänka bokmomsen. Vi skrev medvetet försiktigt när vi väckte motionen, men nu tog vi vid vårt landsmöte i november med klar majoritet ställning för att bokmomsen bör sänkas till 6 %. Det känns mycket tillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att Sverige har en jämförelse- vis hög bokmoms. Elisabeth Fleetwood nämnde att den är högst här. Internethandeln med böcker på andra språk ökar eftersom Norge och England har 0 % i bokmoms. Det är inte till gagn för bokhandlar- na i Sverige. Så över till några andra konkreta ärenden. Beträf- fande Nordiska akvarellmuseet konstaterar jag att utskottet inte på något sätt kan tänka sig att stödja det, varken såsom vi föreslår det i vår motion eller som kristdemokraterna föreslår. Inte ens tanken att uppdra åt regeringen att till Nordiska rådet hemställa om drifts- och investeringsstöd attraherar utskottet, och jag beklagar att så har blivit fallet. Likaså gäller det att utskottet inte kan tänka sig att utöka de nationella uppdragen för att säkerställa uppdraget till Textilmu- seet i Borås. Det har inte minst i höst visat prov på utomordentlig kompetens och framåtanda. Det finns en hel del ytterligare jag hade velat kommentera, men uppläggningen av debatten ger inte utrymme för det. Kultur är så mångfasetterat och så spännande att arbeta med, men ämnen som Sahlströ- minstitut, TV-avgifter och liknande får jag överlåta till partier med fler representanter än Folkpartiet eftersom vi har gemensamma reservationer. I vår motion finns också avsnitt om film, ungdom och idrott och bidrag till politiska ungdomsförbund. Men eftersom de ärendena nyligen har behandlats i kammaren ska jag inte närmare orda om dem. Vi har också förslag om ökning av anslaget till Marionette- atern med 1 miljon kronor och till trossamfunden med 3 ½ miljoner kronor - och en hel del annat. Jag kan inte undgå att fundera över moderaternas njugga kulturpolitik. Det är i en del fall inget fel i en ändrad inriktning, men jag tycker att problemet är att moderaterna använder ändringar för besparingar i tämligen stor utsträckning. Det är många områden som berörs, framför allt folkbildningen. Där vill ni dra ned anslaget med nästan 20 % på ett år. Det be- tecknar jag som förödande för folkbildningen och den dubbla uppgiften som kunskapsförmedlare och kul- turförmedlare. På ett par ställen i moderaternas särskilda yttrande hänvisar man till ett regionalt ansvar eller att det finns ett regionalt teaterutbud etc. Detta gör man klart medveten om att man samtidigt vill slopa den demo- kratiska regionala nivån. I landstingen agerar man så att moderaterna vill minska på kulturpengarna. Jag begriper alltså inte logiken i att dels spara pengar i den nationella kulturbudgeten, för att det är regionala uppgifter, dels också spara ute i regionerna. Charlotta Bjälkebring hade ju vissa funderingar omkring hur detta går ihop i en borgerlig kulturpoli- tik. Jag måste säga att spåren förskräcker definitivt inte. Det har, när det har varit borgerlig regering, alltid varit folkpartistiska kulturministrar. Allra sist, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 8 under mom. 28 men står självfallet också bak- om övriga reservationer från Folkpartiet. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.49 på förlag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. 0627722735100 N 2010-01-01 00:00:00 175164 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0942/#anf173