<anforande>
<dok_hangar_id>2348589</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:41 Tisdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och ar-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B0CF7DA6-B16A-4F46-8113-E975CD233C2F</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>BARBRO FELTZING (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig ta det sista om utbrändhet
först. Elver Jonsson har självfallet rätt i att utbrändhet
kan ha andra orsaker. Men det är de facto så att vi ser
att utbrändheten i arbetslivet ökar. Jag tog upp läkar-
na här. Där har utbrändheten ökat fruktansvärt myck-
et. Jag tror att detta är en fråga som man måste ta tag i
och titta på ordentligt.
Låt mig sedan återgå till arbetstidsförkortningen
och att man ska dela på jobben. Om man jobbar åtta
timmar vet man att arbetsskadorna inträffar under de
två sista. Om man har kortare arbetstid uppstår inte de
här skadorna och produktiviteten ökar eftersom man
jobbar effektivare. Man orkar mer de första timmar-
na. Det visar alla försök som har gjorts, bl.a. uppe i
Kiruna där jag har varit på besök. Där såg man att
folk trivdes bättre på jobbet och stannade kvar. Där
gjorde man det för att folk skulle må bättre. I stället
för att utnyttja någon fritidssysselsättning drog man
ned på arbetstiden och lyckades väldigt bra.
</anforandetext>
<intressent_id>0553513261108</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174913</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0941/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
