<anforande>
<dok_hangar_id>2348588</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:40 Måndagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BBDDBFB1-E3E4-4C0E-BD25-C68AB88FC2BB</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>BERNDT EKHOLM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Min åsikt är att vi har ett mycket bra
volymmål för svenskt bistånd, och det är enprocents-
målet. Det målet ligger faktiskt 50 % över de andra
ländernas mål, som de som regel inte bryr sig ett
skvatt om att uppfylla. USA ligger väl inte ens på
0,2 %, som nämndes här tidigare.
Utöver enprocentsmålet ska vi, tror jag, också in-
rikta oss på samstämmighet i politiken, en effektivare
handelspolitik som stämmer med biståndspolitiken,
en effektivare utrikespolitik och en effektivare miljö-
politik. Jag kan fortsätta uppräkningen. De här insat-
serna är inte gratis. De kostar också pengar - säkerli-
gen ur statskassan, utöver det allmänna samhället i
Sverige.
Jag tror att det är mycket bättre att göra insatser
på plats som ett komplement - man kan se det bak-
länges egentligen, men i det här fallet ser jag det som
ett komplement till biståndet - än att satsa på att för-
söka uppnå ett tvåprocentsmål för biståndet. Jag är
ganska övertygad om att det är på det sättet, och jag
tycker att det är den inriktningen man bör ha i det
fortsatta arbetet.
</anforandetext>
<intressent_id>0610573125306</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174835</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0940/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
