<anforande>
<dok_hangar_id>2348588</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:40 Måndagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7E3CFA9C-FFCF-4B23-9E3D-DBFE3C0E6B5A</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>BERTIL PERSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag är beredd att hålla med Berndt
Ekholm i så måtto att för oss är utvecklingen, inte
givandet, det väsentliga i fråga om biståndet. Men när
man står här och talar om att det har funnits enighet i
utskottet om revisorernas förslag - detta i ett läge där
det finns reservationer - måste jag säga att jag inte
förstår hur Berndt Ekholm läser handlingarna.
Det är utomordentligt viktigt att alla verksamhe-
ter, även biståndet, utsätts för både extern revision
och intern revision av controllertyp. Det är bra att det
finns ett utvecklingsorgan av typen EGDI, som dess-
utom har kommit med väldigt många synpunkter som
stämmer utomordentligt väl med vad jag har anfört
här i kammaren, exempelvis att bra bistånd lyckas
omgående och att dåligt bistånd inte blir bättre därför
att man håller på länge.
Jag menar bestämt att man ska ta revisorerna på
allvar och inte vifta bort dem, vilket faktiskt är vad
den socialdemokratiska gruppen och majoriteten i
utskottet har gjort. Jag tycker att revisorerna är ett
alldeles för viktigt organ för att bara viftas bort och
för att i alla väsentliga avseenden få avslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0336920874106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174824</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0940/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
