<anforande>
<dok_hangar_id>2348588</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:40 Måndagen den 6 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>13E8DCB4-3B82-4EE3-8F6E-A22D0D7A3340</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>Marianne Samuelsson (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! På en enda jord med begränsade re-
surser är vi alla beroende av varandra. Ansvaret för
tillståndet i världen är gemensamt. Miljöpartiet de
gröna vill verka för en utjämning och en mer rättvis
fördelning av jordens resurser. Världen står inför
gigantiska utmaningar i form av kraftig befolkning-
sökning, storskalig miljöförstörelse, minskad bördig-
het och brist på vatten och livsmedel. Konkurrensen
om jordens resurser skapar starka spänningar och
konflikter. Vi hörde här innan Biörsmark säga att det
hade blivit bättre på en del områden; rent vatten hade
fler tillgång till. Ändå vet vi att ungefärligen 15 000
personer dör dagligen av vattenföroreningar. 15 000
personer, det är som en medelstor svensk stad, dör av
förorenat vatten. Vi vet också att vattentillgången är
begränsad. Det bildas inget nytt vatten. Det som för-
orenats förblir förorenat, och det cirkulerar ständigt
runt i sin begränsning, och behoven ökar.
Klyftorna har ökat och ökar. Vi som har det bra
får det bättre, ökar vår levnadsstandard och förbrukar
mer av jordens resurser samtidigt som de fattiga får
det fattigare. Det beror väldigt mycket på att jordens
resurser är begränsade. Siffror som att 20 % av jor-
dens befolkning förbrukar 80 % av dess tillgångar är
vanliga att höra i debatten. Nu fick vi t.o.m. höra att
det minskat till 10/90, vilket precis visar på att det
inte är åt det mer positiva hållet som utvecklingen
går, snarare tvärtom. Klyftorna ökar ytterligare, inte
minskar de.
I den situationen krävs det att vi som har råd och
möjligheter också ställer upp och hjälper till för att
minska klyftorna. Jag tror att den stora delen för att
klara detta är att satsa betydligt mer på miljöarbetet,
att se till att få fungerande kretslopp där resurser
återvinns och återanvänds på ett sätt som gör att vi
inte tar av kommande generationers möjligheter att
leva på vår jord. Det är mycket inom miljöområdet
som vi måste lägga mer av resurserna på för att klara
framtiden och för att få en bättre fördelning.
Det senaste året har vi kunnat se oändligt många
miljökatastrofer. Det sägs att miljökatastrofsituatio-
nen i år var den värsta vi någonsin upplevt. Det talas
om att miljöskadorna skulle röra sig om 700 miljarder
kronor, vilket visar på att det är oerhört angeläget att
förebygga så att vi inte ökar miljöproblemen i värl-
den.
Vi har den senaste helgen fått känna av och se vad
en orkan kan innebära när det gäller förstörelse och
problem. Utifrån det perspektivet kanske det är lättare
att se och förstå andra länders situation där det här
mera hör till vanligheter och där katastroferna och
skadorna blir så mycket större.
Vi har i vår motion som vi skrivit på detta områ-
det tagit upp de långsiktiga frågor som vi tycker att
det är viktigt att satsa på. Vi har också visat att vi
tycker att biståndet behöver öka. Vi har sagt att en-
procentsmålet behöver vara uppnått inom en femårs-
period. Vi har också sagt att på sikt behöver biståndet
öka till 2 % för att vi på ett bra sätt ska kunna bidra
till den internationella fördelningen.
Det finns också en del i det här som vi tycker är
viktigt och som kammaren faktiskt beslöt för ett år
sedan, den biståndspolitiska utredning som ännu inte
kommit i gång men där jag hoppas att vi av bi-
ståndsministern får höra var den i dag befinner sig
och om en sådan utredning möjligen kommer till
stånd. Jag tror att det oerhört angeläget att vi får en ny
biståndspolitisk utredning som tittar över verklighe-
ten från i dag och framåt och vad vi behöver göra för
att kunna satsa biståndsmedlen på ett effektivt och bra
sätt.
Utskottet har skrivit att fattigdomsbekämpningen
är det övergripande målet när det gäller biståndet. Det
är oerhört viktigt och angeläget. Mycket av det bi-
ståndsarbete som utförs i dag når väldigt långt. Man
har också lyckats väldigt bra i sitt biståndsarbete.
Därför är det angeläget att man ger möjligheter till
det småskaliga bistånd som ger bra resultat just där
det verkar. Det är tragiskt att vi i dag får se och höra
att vi inte klarat av angelägna biståndsmål på grund
av ekonomin. Det gäller att man verkligen tittar över
hur man ska fördela så att de angelägna projekt som
behöver genomföras också kan genomföras på ett bra
sätt.
Utifrån detta har jag inget yrkande. Vi har inte
någon reservation utan ett särskilt yttrande. Där po-
ängterar vi just långsiktigheten i biståndet och vikten
av att satsa långsiktigt så att det blir mer pengar för
dem som bäst behöver det och framför allt att man
tittar på hur man kan fördela globalt i en alltmer
krympande värld så att resurserna räcker till för allt-
fler människor. Det är vad det faktiskt är fråga om:
Antalet människor på vår jord ökar samtidigt som
resursfördelningen ser ut som den gör i dag och borde
se helt annorlunda ut i morgon. Det är det långsiktiga
målet som vi verkligen måste jobba med för att få ett
effektivt och bra bistånd som leder till en ökad global
rättvisa.
</anforandetext>
<intressent_id>0900533740700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174816</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0940/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
