2348588 GN0940 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:40 Måndagen den 6 december 1999/2000 40 1999-12-06 00:00:00 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd E4159B32-0237-4E71-9EB2-AB0AB1121734 21 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Det är främst två händelser som under de senaste veckorna har satt fokus på globaliseringen och den ojämlika relationen mellan rika och fattiga länder. Den ena händelsen är Seattlemötet, som skulle bli inledningen till en ny WTO-runda om frihandel. Den skulle ha kunnat ge de fattiga länderna större tillträde till världshandeln. Eftersom det här kapsejsade totalt kommer nog särskilt fattiga länder att drabbas när det gäller deras möjlighet att via handel förbättra sin situation. Enligt Oxfam, den engelska biståndsorgani- sationen, skulle u-ländernas inkomster kunna öka med 700 miljarder dollar varje år om i-länderna öpp- nar sina marknader för u-länderna. Där ser man skill- naden. Nu gick det här tyvärr i stå, och hur mycket man skulle ha uppnått med en vettig runda kan vi ju inte veta. Men det hade ändå blivit någonting. Den andra händelsen är något helt annat, nämli- gen regeringens Sydafrikasatsning. Förutom rättmätig kritik mot en del ganska stora klantigheter i genomfö- randet har denna också framkallat en stor diskussion om gränsen mellan handelsfrämjande åtgärder och bistånd m.m. - och också, som jag ser det, mellan långsiktiga insatser och kortsiktiga, mer jippobetona- de insatser. Jag har ett exempel, som jag också tog upp med statsministern i frågestunden i förra veckan. Det handlar om den fleråriga idrottssatsning från Göte- borg - ledar- och domarutbildning samt hjälp med seriespel inom basket, handboll och fotboll - som har pågått bland Sydafrikas fattiga ungdomar och varit mycket framgångsrik. Denna fick avbrytas därför att man fick nej till mer pengar för att slutföra projektet. Jag tycker att det var ganska synd. Sedan kom lands- laget dit - just till Soweto. Jag tycker att det sänder lite konstiga signaler. Avsikten var naturligtvis inte att ställa detta emot varandra, det inser jag mycket väl, men människorna där nere måste ändå uppleva det så. När de unga, fattiga svarta hade fått menings- full fritidssysselsättning kom inte de vita tillbaka. Det känns inte riktigt bra. Det här, tillsammans med många andra saker - inte minst hela globaliseringen - visar på nödvändig- heten av att den aviserade biståndsutredningen till- sätts och kommer i arbete snarast. Det finns många frågor som man behöver se över och titta på. Jag glömde i inledningen av mitt anförande att hälsa biståndsministern välkommen till debatten. Jag tycker att det är väldigt trevligt att biståndsministern är här och att vi kan få en diskussion om biståndsfrå- gorna, som vi alla är engagerade i. Jag ska kort beröra de reservationer och särskilda yttranden som vi har i det här betänkandet. Det finns så mycket intressanta saker i betänkandet att man inte hinner med allt. Många frågor går också in i varandra. I många frågor har vi ganska lika uppfattningar. En del partier vill gå lite längre än andra, men det finns en ganska stor överensstämmelse - det vill jag ändå säga. Först handlar det om demokratifrågan i bistånds- dialogen, som reservationens rubrik lyder. Detta är väldigt viktigt, som vi ser det. Vi menar att man hela tiden måste ha en utvärdering av hur det ser ut i län- derna när det gäller mänskliga rättigheter, sociala förhållanden och arbetet med demokratin, och den bör ske kontinuerligt. Vi tycker inte att vi ska ge bistånd till länder som startar krig med varandra. Det är också därför jag har ställt frågor till biståndsministern när det gällt kriget mellan Etiopien och Eritrea och biståndet dit. Samti- digt som vi långsiktigt stöder fattigdomsbekämpning- en och förstår den tanken mycket väl dödas tiotusen- tals människor i detta meningslösa krig. Vi menar att man måste tala klarspråk så att dessa makthavare förstår. Vi måste använda de påtryckningsinstrument som vi har. Vi har tyvärr inte så många instrument, men det här har vi. Det kanske är det språk som de ändå förstår, och då kan man undvika framtida lidan- de - även om det självklart är tufft att avbryta bi- stånd. Vi menar att inslaget av villkor behöver öka när det gäller att bygga upp ett fungerande civilt samhäl- le. Det handlar om mänskliga rättigheter, om rättvis fördelning och om solidaritet inom det egna landet. Det handlar också mycket om kampen mot korrup- tion, som är oerhört väsentlig i sammanhanget. Sedan vill jag beröra begränsningsbeloppen, där vi har en reservation ihop med Kristdemokraterna och Folkpartiet. Denna diskussion har ju egentligen förts hela det här året, sedan 2,9 miljarder - 30 % av bi- ståndsbudgeten - hölls inne. Det är klart att sådant får konsekvenser, även om man har försökt att minska effekterna så mycket som möjligt. Det har lett till att projekt lagts på is, till neddragning av utlovade insat- ser m.m. Detta har vi diskuterat många gånger, men jag känner ändå att det är angeläget att ställa frågan: Vilken trovärdighet får vi som samarbetspartner med den här ryckigheten, om man egentligen inte vet vad Sverige kommer att ställa upp med? Vi menar att biståndet inte ska vara en sådan här buffert i statsbudgeten. Det finns inte heller någon säkerhet, vad vi kan se, för att inte utgiftsbegräns- ningarna även kommer nästa år och vi hamnar i samma situation igen. I så fall motsätter vi oss detta. Jag vill gärna att biståndsministern kommenterar hur hon ser på begränsningsbeloppen för nästa år och hur hon kommer att hantera detta. Vi tycker också att regeringen tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet intar en alltför passiv håll- ning när det gäller att återta enprocentsmålet. Med den här takten skulle det ta 28 år. Vi har inte så enormt mycket mer, men vi har ändå försökt att få mer pengar i vår budget. Även om man är medveten om vikten av kvalitet och innehåll i biståndet - det är det mest väsentliga - kan man aldrig bortse från, med de enorma behov som finns, att omfattningen av biståndet också har mycket stor betydelse. Sedan tänkte jag säga någonting om skuldav- skrivningen. För att de fattigaste länderna ska ha möjlighet till ekonomisk tillväxt behöver de få hjälp med skuldavskrivning. Också länder med aldrig så bra styrelseskick och goda ambitioner - jag tänker särskilt på Moçambique, som väl är det allra tydli- gaste exemplet - har ju oerhört svårt att utvecklas med de stora skuldbördor de har. Det är bra att regeringen säger sig stödja de initia- tiv till skuldavskrivningar som tagits, bl.a. vid G 8- mötet i Köln. Vi vill då bara se att de här pengarna också betalas ut, att det här verkligen kommer i gång och gör det så snabbt som möjligt. De enskilda organisationerna har flera talat om här förut. De har en oerhörd betydelse för väl funge- rande biståndsinsatser. Det kan vara svårt att ha en koordination och en sammanhållen bild av vad som egentligen händer, men det är viktigt att man försö- ker. De enskilda organisationerna åstadkommer oer- hört mycket nere på gräsrotsnivå. Vår folkrörelsetra- dition gör också att vi i Sverige har erfarenheter som passar väl in i de behov som finns i de flesta motta- garländerna. Kombinationen egen insats och Sidame- del är en bra lösning som når de enskilda människor- na och framför allt kan hjälpa till att bygga upp lik- nande organisationer som passar i mottagarlandet utifrån den modell som vi använde i början av det här seklet. Det är ju där många befinner sig i dag. Då kan man organisera sig, ta vara på sina rättigheter och på så vis bygga upp sitt samhälle. Vi har också vid flera tillfällen påpekat det okloka i att drastiskt minska biståndet till det lilla landet Guinea-Bissau, som befinner sig i ett känsligt läge, och samtidigt lägga ned ambassaden. Det ger inga bra signaler till detta land, som har stora inrikeskonflikter men som nu tycks samla sig till någorlunda, om än mycket bräcklig, stabilitet. Första omgången i presi- dentvalet har nyss hållits. Jag är inte klar över exakt hur utgången blev, men man är ändå i gång med en demokratisk process. Med tanke på den långvariga förbindelsen mellan våra länder och Sveriges utom- ordentliga insats under de senare årens kris förefaller det mycket ogenomtänkt att skicka sådana signaler. Därför har vi också skrivit i vår motion att det är viktigt - vi har gett upp om att kunna behålla ambas- saden - med en stark diplomatisk närvaro i Guinea- Bissau. Det är också viktigt att hjälpa till att stödja återuppbyggnad, demokratiutveckling och lands- bygdsutveckling. Detta är ett av de fattigaste länderna i världen, och Sverige ska inte backa ur i ett läge där man kanske kan komma fram till en positiv utveck- ling. Därför vill jag också fråga biståndsministern hur hon ser på just detta lilla land. Jag har en egen enskild motion som handlar om mikrostöd. Den borde egentligen ha hamnat i Östeu- ropabetänkandet, kan man tycka. Utgångspunkten är nämligen Barentssamarbetet, det samarbete och de nätverk som finns mellan våra nordliga län och Mur- manskområdet i nordvästra Ryssland. Många enskilda organisationer och grupper har ett omfattande nät- verk, men arbetet försvåras naturligtvis av de långa avstånden, bristande kommunikationer, problem med visum och kostnader för detta. Jag föreslår att man skulle kunna ha ett litet stöd - jag har skrivit upp till 25 000 kr, men det skulle kun- na vara mindre - som på ett mycket enkelt sätt skulle kunna ges till grupper som har ett uppbyggt nätverk med nordvästra Ryssland, utan att man behöver ha stor kontroll och krångligt anslutningsförfarande. Det skulle t.ex. kunna fördelas via länsstyrelserna i våra nordliga län. Men det går att göra på annat sätt också. Det skulle vara enkelt och man skulle kunna få om- fattande resultat, t.ex. kvinnogrupper, som uträttar oerhört mycket med mycket små medel, och de har problem i dag. Hur ser biståndsministern på en sådan fråga? När det gäller globaliseringen finns det både möj- ligheter och hot i den process som pågår. För att kun- na möta hoten och ta vara på möjligheterna säger vi att vi behöver ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt och etiskt ramverk. Då handlar det själv- klart om hela FN-systemet, Bretton Woods- institutionerna och alla sådana institutioner, men även om WTO och WTO-systemet. Även i överenskommelser mellan företag, alltså vad gäller code of conduct mellan företag, speciellt de stora världsomspännande koncernerna, är det viktigt att man iakttar ett regelverk för att kunna klara avig- sidorna med globaliseringen och kunna ta vara på möjligheterna i stället. Jag ska inte tala så mycket om våra anslag. Vi vill ha lite mer pengar till enskilda organisationer, eko- nomiska reformer, särskilda utvecklingsprogram och något mer till Afrika. Men jag ska ta upp ett av våra särskilda yttranden, som har tyngdpunkten på Afrika, på landsbygdsut- veckling och jordbrukspolitik. Afrika är i störst behov. Vi har också en stark tra- dition som gör insatser i Afrika möjliga. En av de absolut viktigaste frågorna för utvecklingen i Afrika är faktiskt jordbruket, fast inte så många pratar om det. Det handlar om den egna försörjningen. Det handlar också om export. Det handlar om handeln mellan grannländer, och det handlar om att hejda inflyttningen till storstädernas slumområden. Vi i Centerpartiet anser att stödet till Afrika mer bör inriktas på ett miljömässigt hållbart jordbruk och att bönderna får rimlig avsättning för sina produkter. Det är ju förutsättningen. Ett sätt är absolut att öka ländernas egen kapacitet. Det är komplicerat, det gäller många saker. Det handlar om ägarförhållanden, men det handlar också om beskattningen, eftersom jordbruket i flera länder är den dominerande skatteba- sen. Det är alltså inte något enkelt. Det handlar också om att bönderna måste få pris för sina produkter, annars slås de ut. Då klarar man inte sin egen försörjning. Dessutom håller EU på och dumpar jordbruksprodukter i Afrika, vilket inte är acceptabelt på något sätt. Vi menar att Sverige i allt samarbete bör lyfta fram nödvändigheten av en mer ändamålsenlig jord- brukspolitik i länderna. Jag har sett att Sidachefen har skrivit ganska starkt om just jordbruksutvecklingen och den afrikanske bonden i några artiklar. Jag tyckte att det var mycket intressant. Statsministern sade också i frågestunden i tors- dags, när jag frågade om just jordbruket i Sydafrika, att han fört samtal om just det och om landsbygdsut- vecklingen, inte bara jordbruket. Han uttalade sig mycket positivt, därför vill jag gärna höra även bi- ståndsministerns syn på detta. Därmed har jag bara en fråga kvar som jag tänkte beröra. Det är också ett särskilt yttrande och handlar om biståndet till Kurdistan i norra Irak. FAO ger livsmedelsbistånd, men avstår från att stödja återuppbyggnaden av det kurdiska jordbruket. Jag har fått fler signaler, och jag vet också att det gjorts internationella påtryckningar på FAO för att man ger detta bistånd på ett sådant sätt att man slår ut det existerande jordbruket i norra Irak, vilket drar undan möjligheterna till långsiktig försörjning. Det är alltså ett paradexempel på hur bistånd kan bli alldeles fel fast det är väl ment. Jag är medveten om att det har med sanktionerna mot Irak att göra, men det ska ändå utformas på ett sätt som gör att det fungerar i verkligheten. Det finns alltså ganska mycket att se över och mycket som Sverige kan göra för att påverka interna- tionellt. Det finns också mycket att se över när det gäller vårt eget biståndsarbete. Jag undrar till slut om biståndsministern tänker vidta några åtgärder för att få FAO att ändra sin po- licy i norra Irak. Tack! 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 174810 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0940/#anf21