2348588 GN0940 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:40 Måndagen den 6 december 1999/2000 40 1999-12-06 00:00:00 Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan ED9B8CD1-F5EA-4E2B-AAAF-7D54E7EF0B76 1 GÖRAN LENNMARKER (m) m Fru talman! Vi ska nu debattera utrikesutskottets betänkande om utrikesförvaltning och internationell samverkan. Låt mig först yrka bifall till reservation 1. Det är en reservation som handlar om vikten av att ha en översyn av UD:s utlandsorganisation. Utrikesde- partementet har nu gjort en ordentlig översyn och omorganisation på hemmaplan. Nu är tiden kommen att också göra en motsvarande och ganska ordentlig översyn av utlandsrepresentationen inom Utrikesde- partementet. Vi menar att Sverige, och inte minst riksdagen, måste se över de principer som gäller för utrikesre- presentationen. I princip bör Sverige vara represente- rat i hela Europa. Vi har sedan länge förespråkat att Sverige borde ha en ambassad i Minsk i Vitryssland. Det är ett nära grannland och dessutom ett grannland som har stora bekymmer. Det är snarast på väg mot en allt hårdare diktatur. Därmed skiljer det sig från övriga länder i Central- och Östeuropa som faktiskt rör sig mot demokrati. I de flesta fall har de t.o.m. nått demokrati och snarast konsoliderat den. Vi menar också att det i en alltmer globaliserad värld, en värld där de olika kontinenterna kommer varandra närmare, finns anledning för Sverige att förstärka sin utlandsrepresentation också utanför Europa. Vi har en gång i tiden varit mycket irriterade över att Sverige lade ned sin ambassad i Wellington i Nya Zeeland. Vi menar att den ska återupprättas. Men det handlar inte bara om det. Sverige kan be- höva en förstärkt representation i många u-länder och länder som nu växer fram som viktiga. Vi anslår också 50 miljoner kronor mer för att kunna möjliggö- ra högre ambitioner när det gäller utlandsrepresenta- tionen. Fru talman! Låt mig sedan gå över till en del av detta. Det gäller främjandeverksamheten, eller i klar- text exportfrämjandeverksamheten. Det är en verk- samhet som vi specifikt behöver se över. Inte minst erfarenheten från det senaste besöket i Sydafrika visar hur viktigt det är att Sverige har en medveten och genomtänkt politik när det gäller exportfrämjande verksamhet. Det är ingenting som ska smygas in vid sidan av annat. Det ska inte finansieras via bistånds- medel. Det ska vara en rak och öppen verksamhet. Den är viktig och riktig att ha, men den ska ske på klara premisser. Vi behöver verkligen se över denna verksamhet för att få en förstärkning och en renodling av den exportfrämjande verksamheten. Biståndsmedel ska gå till fattigdomsutrotning och inte till andra saker. De får inte användas som något slags fickpengar i statsförvaltningen. Vi har ytterligare ett förslag som gäller en bespa- ring på 9 miljoner kronor. Det är en gammal bekant. Vi menar att det är viktigt att värna de fria och frivil- liga organisationernas oberoende. Därför vill vi av- skaffa det speciella bidrag som finns inom UD för en del organisationer. Detta är en viktig principfråga. Det kan kanske tyckas att det inte handlar om så mycket pengar, men principen är viktig. Vi måste nämligen värna NGO:er, non-governmental organi- zations. De bygger helt och hållet på att man inte ska vara beroende av statsmakterna. Detta är ett stort bekymmer på många håll i världen. Dessa organisa- tioner tenderar ibland att bli alltför beroende av statsmakten, och därmed tappar de sitt oberoende och sin roll som granskare av den offentliga makten. Vi har också ett förslag som gäller att flytta det fredsfrämjande anslaget och sammanföra det som finns inom UD med det som finns på Försvarsdepar- tementets område. Vi menar att det är klokt att ha ett samlat anslag för all fredsfrämjande verksamhet. Det bör dessutom finnas en bättre beslutsmekanism bak- om detta så vi inte hamnar i sådana pinsamheter som vi gjorde i somras när vi skulle skicka den svenska styrkan till Kosovo. Där gjorde svårigheterna att finna en finansiering att Sverige kom bland de sista länder- na. Det är möjligt att vi var det sista land som anlände med sina fredsfrämjande styrkor till Kosovo. Det var inte en upplyftande syn. Vi måste ha en ordning som gör att vi kan fatta beslut i frågor som är av central betydelse för internationell fred och säkerhet. Fru talman! Detta betänkande handlar också om internationell samverkan och internationella organi- sationer. Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som är väldigt central och väldigt aktuell. Det gäller den internationella handeln och världshandelsorganisatio- nen WTO. I nästa omgång ska biståndet debatteras. Bistånd är förvisso viktigt, även om det kanske är en mindre andel av de externa inkomster u-länderna får. Det motsvarar kanske 3-4 %. Den stora och viktiga frågan för u-ländernas ut- veckling är handeln. Det är handeln som ger u- länderna den stora volymen intäkter. Därför är också handelsvillkoren i världen så oerhört viktiga. Vi har sett en glädjande utveckling under 1990-talet där många länder minskat sina tullskydd. Protektionis- men har minskat i ganska betydande omfattning. Kina, Indien och Brasilien har minskat sina genom- snittliga tullar från 50 % till 20 %. Över halva u- världens befolkning bor i dessa tre länder. Vi har lång erfarenhet av protektionism, vi har ju själva erfarenhet från 1930-talet när protektionismen mer eller mindre massakrerade Europas ekonomier. Vi har sett den under lång tid under efterkrigstiden i Latinamerika, Afrika, arabvärlden, Indien, Kina och hela socialistblocket. Denna protektionism är på väg att vika. Därför var det så viktigt att ta ett ytterligare steg i frigörelsen av den internationella handeln vid det WTO-möte som var i Seattle. Det skulle ju vara inledningen på denna millennierunda som EU tagit initiativet till. Den här liberaliseringen är viktigast för de fatti- gaste länderna. Därför blev det en stor besvikelse att man vid sitt första möte inte kunde komma fram till en mer ordentlig slutsats om det fortsatta arbetet på handelns område. Dagens Nyheter hade rubriken Vänstern vann, de fattiga förlorade. Jag tror att det är en ganska korrekt beskrivning av vad som skedde i Seattle. Det som vi alla fruktade hände. I Seattle spreds föreställningen om att det handlade om att införa sanktioner mot u- länder. Om det blev u-ländernas uppfattning att den rika världens syfte bakom alla vackra ord är att införa sanktioner mot u-länderna, är det naturligt att hela WTO-rundan blev ett fiasko. Det får naturligtvis inte vara så att man använder en frihandelsrunda för att i slutändan hitta mekanismer och motiv till varför man ska skära ned på importen från u-länderna. Man får också säga att det var ett fel från svensk sida. Den svenska regeringen valde inom EU, det är ju EU som är aktören i detta, att gå de protektionistis- ka krafterna till mötes. Vi moderater kritiserade detta, men det blev likväl EU:s position att ta ett steg i rikt- ning att möta de protektionistiska krafter som man visste låg bakom kraven på att föra in arbetsvillkor och miljöfrågor i förhandlingarna. Syftet var ju inte att underlätta handeln utan att finna motiv för att skära ned handeln med u-länderna. Det visade sig ju mycket riktigt att det blev resultatet. Vi vet ju att den amerikanska vänstern och den amerikanska fackföre- ningsrörelsen är starkt protektionistiska och motver- kat praktiskt taget alla försök att liberalisera handeln alltifrån NAFTA till tidigare handelsomgångar. Därför var det fel strategi från EU. EU borde för övrigt självt ha kunnat komma med ett bättre bud till u-länderna, inte minst vad gäller att liberalisera im- porten både från de fattigaste länderna och i fråga om jordbruket. Fru talman! Det finns därför anledning att betona hur viktigt det är att vi har internationella organisa- tioner som fungerar och vars syften medlemsländerna faktiskt sluter upp bakom. Så har inte skett i Seattle de senaste dagarna, och det är bara att beklaga. 0739152363302 N 2010-01-01 00:00:00 174790 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0940/#anf1