<anforande>
<dok_hangar_id>2348587</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:39 Fredagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 4 Rättsväsendet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>929CFD22-BCC5-41B2-849F-331B803086B5</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>YVONNE OSCARSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi vänsterpartister var redan innan vi
inledde detta samarbete med regeringspartiet och
Miljöpartiet väldigt klara över att samarbete handlar
om att ge och ta. Vi använder olika ord för saker och
ting. Ragnwi Marcelind och jag har tydligen olika
innebörd i ord. Men att samarbeta betyder ju inte att
det innebär stora svårigheter när man får backa i fråga
om någonting. Samarbete är någonting helt annat,
Ragnwi Marcelind.
</anforandetext>
<intressent_id>0463667731519</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174702</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0939/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
