<anforande>
<dok_hangar_id>2348587</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:39 Fredagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 4 Rättsväsendet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C5649627-7726-4B51-A334-7072A0405431</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har två frågor i anledning av
Alice Åströms anförande.
Alice Åström sade att polisväsendet nu börjar
fungera. Jag skulle gärna vilja ha något eller några
exempel på vad Alice Åström menar fungerar bättre i
dag än vad det gjorde för, låt oss säga, ett år sedan.
Det andra handlar om Alice Åströms resonemang
om det brottsförebyggande arbetet, som vi naturligt-
vis är överens om vikten av. Alice Åström sade att vi
måste prioritera resurser till bl.a. skola och omsorg.
Då skulle jag gärna vilja höra Alice Åströms förkla-
ring till den utveckling som vi har haft under efter-
krigstiden, och vi håller oss då till de tre första årti-
ondena efter andra världskriget, då resurserna till
skola, fritidsverksamhet och omsorgsverksamhet
ökade. Jag vågar påstå att man egentligen hade för
dessa verksamheter obegränsade resurser. Vad var det
som gjordes fel, med tanke på att resurserna fanns,
under dessa årtionden eftersom de också visade en
successiv, stark ökning av brottsligheten?
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174634</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0939/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
