2348587 GN0939 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:39 Fredagen den 3 december 1999/2000 39 1999-12-03 00:00:00 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 2B844EC1-F9F8-4617-ABAC-83DA31413812 18 KIA ANDREASSON (mp) mp Herr talman! Det finns ett behov av att bryta ned de allmänna målen för rättsväsendet, alltså ökad trygghet, minskad brottslighet och rättssäkerhet, i tydligt formulerade delmål. Men dessa får inte vara självändamål utan måste baseras på geografiska för- utsättningar och forskning om vilka effekter olika åtgärder medför och för vem eller vilka. För att redo- visa problem och förslag till åtgärder måste de delmål som ska uppfyllas vara tydliga. Vad kan krävas av respektive myndighet? Vad in- nebär lång handläggningstid? Vilken nivå bör förun- dersökningarna ligga på? Det krävs också en helhets- syn på rättsväsendets största myndigheter: polis, åklagare, domstol och kriminalvård, eftersom pro- blem i en av myndigheterna fortplantas till de andra myndigheterna. Varje beslut som fattas i en myndig- het måste därför analyseras utifrån denna helhetssyn. För att uppfylla de övergripande målen måste hela samhället vara involverat. Det kan inte endast rättsvä- sendet klara av. Detta gäller alltså både privatperso- ner, organisationer, föreningar, myndigheter och inte minst de politiska instanserna på olika nivåer inom samtliga områden, t.ex. när det planeras bostäder, hur skolor utformas och vilka resurser de får, fritidsverk- samhet och fördelningspolitiken i stort - inte minst kortare arbetstid - och vad detta skulle kunna innebä- ra för brottsförebyggande åtgärder och för att mildra stressen, som är stor just nu i samhället och som går ut över barnen. Som Ragnwi Marcelind tog upp hade poliser gjort den bedömningen att barn kommer in ännu tidigare i kriminella banor och ställde frågan: Hur ska vi få de unga gärningsmännen utanför krimi- nell verksamhet? Ja, detta är en möjlighet. Att motar- beta utanförskap och mobbning är också mycket viktigt i detta sammanhang. Miljöpartiet anser också att krav på lag och ord- ning inte får formuleras så att det står i motsatsställ- ning till jämlikhetsideologin eller orsakar stora in- grepp i den personliga integriteten. Nästan var och varannan människa som uttalar sig här i kammaren tycker jag verkar tro att buggning är det instrument som skulle upphäva all brottslighet, men så är det ju inte, utan det är i sammanhanget andra åtgärder som måste till. Krav måste däremot ställas på aktörerna på mark- naden - men det hörs inte så ofta - som genom sin verksamhet skapar tillfällen till brott: nöjesvärlden med öppettider och spritservering, porr, det pornogra- fiska utseendet på filmer och tidningar - vad har det för samband med våld mot kvinnor? - våldsfilmer och de som producerar och försäljer dem, evenemang som kräver stora polisinsatser och orsakar skadegö- relse, affärernas öppettider - t.ex. dygnet-runt-öppet med en enda personal, ofta en ung tjej - biltillverkar- nas säkerhetsanordningar, tillgängligheten till alkohol och inte minst EU-regler. Brottsförebyggande är ju allt detta som jag har tagit upp. Allt tänkande är vik- tigt, så att inte detta uppmuntrar till brott. Rättsväsendet tillförs kontinuerligt nya uppgifter, och nya brottstyper uppkommer. IT-brottslighet och en ny form av ekonomisk brottslighet är bara några exempel. Genom EU-inträdet och EU- bestämmelserna får rättsväsendet än mer uppgifter och ny brottslighet på köpet. Den fria marknaden, herr talman, och reglerna om redovisning av moms har orsakat smuggling och karusellhandel. De öppna gränserna har bl.a. orsakat än mer människosmugg- ling, därför att om man väl kan få in människor över de yttre gränserna så går det lättare att smuggla. Den- na handel omsätter oerhörda belopp. Mer och mer resurser i rättsväsendet måste an- vändas till EU-samarbetet. Siw Persson efterlyste en diskussion om hur vi använder de pengar som satsas, och det är en viktig diskussion. EU-samarbetet går i ett rasande tempo med inrättande av inte endast Eu- ropol och Schengen, utan också av Eurojust för åkla- gare, en gemensam polisakademi med polischefsut- bildning samt utredningsgrupper där både polis och åklagare ska ingå. Meddelanden genom Europol Information System överhopar rikskriminalen dygnet runt, och där vet man inte hur man ska hantera all information man får. Dessutom är de andra ländernas byråkrati så stor och svårgenomtränglig att det blir ännu mer problem. Det finns starka krafter inom EU som arbetar för en gemensam europeisk strafflag. Det finns redan ett embryo som benämns corpus juris. Förslaget begrän- sas visserligen till att gälla vissa brott som skadar eller kränker EU:s finansiella intressen, men det inne- håller en princip om det europeiska territoriet som säger att EU ska utgöra en enda sammanhängande jurisdiktion med en gemensam specialstrafflag, med domstolar som täcker hela området och framför allt en enda åklagarmyndighet med självständig ställning i förhållande till både nationella myndigheter och gemenskapsinrättningar. Enligt corpus juris ska brotten lagföras med iakt- tagande av särskilda regler inför en domstol som inte får ha lekmannaledamöter. Det betyder att utrymmet för den nationella kriminalpolitiken begränsas, vilket kommer att få utslag på påföljder, påföljdsval och straffmätning. Vi ser nu början på hur Sverige får anpassa sig i ärende efter ärende. Det straffrättsliga skyddet av euron mot förfalskning är ett sådant exempel i vilket vi i riksdagen ska ta ställning till ett rambeslut som binder staterna vid ett maxstraff som är högre än det vi har i dag, från åtta år till eventuellt tio år eller läng- re, samt ett direktiv om elektronisk handel som inne- håller förbud mot att utkräva ansvar för operatören. Vi har nyss infört det i Sverige genom en lag om elektroniska anslagstavlor. EU-direktivet avser att underlätta den elektroniska handeln genom straffrättslig ansvarsfrihet för operatören. Denne har då inget ansvar eller någon skyldighet att ta bort barnporr eller nazistiska budskap, vilket innebär att det blir svårare att bekämpa allt skräp som finns på nätet. Majoritetsbeslut råder, så även om vi i Sverige markerar att vi inte vill ha denna förändring får vi ändå följa detta direktiv och annulera, alltså ta bort, den lag som vi nyligen instiftade. Den ständigt upprepade frasen om att vi måste ha alltmer samarbete som skydd mot den organiserade gränsöverskridande brottsligheten, vilken framställs som det största hotet mot Sverige, uppges som skäl till att det inrättas fler och fler EU-grupper och myn- digheter. I en rapport konstaterar de tre nordiska EU- länderna att de inte har någon sådan brottslighet för- utom mc-brottsligheten. Varför avsätts då så mycket resurser till detta område, när vi behöver dessa till angelägna områden som vi dessutom själva prioriterat i budgeten? Jag talar då om t.ex. brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag och våld mot kvinnor, där polisens insatser för att förebygga och beivra våld mot kvinnor och barn ska intensifie- ras och förbättras. Polisen ska utveckla samarbetet på detta område med andra myndigheter inom och utom rättsväsendet och med frivilligorganisationer. Andra exempel är miljöbrott och våldsbrott generellt, därför att våldsbrott har fortsatt en tendens att öka. Nej, anledningen till att alltmer resurser behövs till EU-samarbetet uttalar chefen för Europol i en intervju som återges i Polistidningen nr 7 i oktober 1999. Han säger: "EU skapar kriminalitet. De krimi- nella utnyttjar frånvaron av kontroller till det yttersta. Europol behövs för att plåstra om de sår som EU självt orsakar." Denna anledning plus de krafter som vill ha ett gemensamt rättsväsende med gemensam strafflagstiftning utgör grunden till att alltmer resurser måste användas till EU. Miljöpartiet, herr talman, vill här tydligt deklarera att vi motsätter oss denna utveckling. Det handlar inte längre om samarbete utan om överstatlighet och att vi inte längre kan fatta beslut om hur resurserna ska användas utan är tvungna att rätta oss efter majori- tetsbeslut fattade av EU-institutioner. Jag övergår till den svenska polisen. Mediespeg- lingen av polisväsendet ger en mycket dyster pro- blembild. Allmänheten får en föreställning om att ingenting fungerar, eftersom det är just sådana situa- tioner som skildras. Just nu är polisen belastad, därför att polisen ska arbeta både förebyggande och kun- skapsbaserat, och det tar tid innan detta arbete ger resultat. Under tiden ska polisen också ta hand om den brottslighet som sker akut och bygga upp en annan struktur. Tack och lov finns det även en annan sida, som framträder vid besök hos polismyndigheter utanför Stockholm. Stockholmspolisen har sina speciella problem och behöver fler poliser och civil personal. Men samtidigt fordrar Schengensamarbetet att ungefär 450 tjänster ska avdelas till yttre gränskontroll. Rikskrim fordrar också 25 tjänster för att klara Schengenkraven. Ännu vet vi inte hur stora resurser som Schengen- samarbetet fordrar eftersom svaret från regeringen är att det beror på ambitionsnivå, som särskilda Scheng- enkontrollanter sätter gränserna för. Även om Miljöpartiet anser att mer resurser ska avsättas för att anställa poliser finns stor risk för att de faller ned i ett stort Schengen-EU-hål och inte kommer att användas på det sätt Miljöpartiet avser. Det utvidgade polissamarbete som följer av Sveriges anslutning till Schengensamarbetet och också arbetet med Europol ska nämligen enligt regeringen intensi- fieras och är en prioriterad uppgift. Sveriges geografi skapar olika arbetsvillkor för polisen. Storstad kan inte jämföras med landsbygd, men ändock fordras resurser för de vidsträckta ytor som glesbygdspoliserna ska bevaka. Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet och Centerpartiet föreslagit ett särskilt glesbygdsstöd vid resursfördel- ningen. Regeringen har föreslagit reservpoliser. Det finns inget färdigt förslag som vi kan bedöma. Miljöpartiet anser att det mycket väl kan anställas deltidspoliser. Men ett krav från vår sida är att dessa poliser har fått adekvat utbildning för de uppgifter som ska utföras. Ska dessa deltidspoliser utföra ordi- narie polisuppgifter ska de naturligtvis ha samma grundutbildning som de ordinarie poliserna. Snabbutbildning av friställda officerare är ett an- nat förslag som ej heller är presenterat i färdigt skick. Dessa ska emellertid inte arbeta som vanliga poliser utan utbildas som chefer i polisorganisationen. Miljö- partiet är skeptiskt inställt till det. Vi ser ingen anled- ning att gå förbi personer med högskoleutbildning inom ekonomi, personal, administration. Vi anser ej heller att man ska anställa dessa offi- cerare vid Polishögskolan om det inte rör sig om speciell ämneskunskap. Vad gör en officer bättre lämpad som ekonomichef än en person som har gått en högskoleutbildning? Inte minst finns könspers- pektivet. I så fall skulle dessa män, som officerskåren utgörs av, gå före andra. Miljöpartiet vill inte heller att vakter tar över poli- siära uppgifter och att de används i större utsträck- ning. Miljöpartiet anser att polisutbildning är ett grundkrav för att sköta polisiära uppgifter eftersom dessa kan innebära ett legalt användande av våld och svåra hotsituationer. Anställ i stället mer civilpersonal till uppgifter som ej kräver polisiär utbildning. Att Rikspolisstyrelsen har svårt att föreslå organi- sationsförändringar är miljöbrottssatsningen ett bevis på. Trots att det finns öronmärkta pengar för att göra en ny effektiv organisation som ska ingå tillsammans med åklagarmyndigheterna har hittills inget gjorts. Riksåklagaren har förberett sin del i detalj och an- ställt personal för de 13 miljoner som man fick till ändamålet, men Rikspolisstyrelsen har inte gjort ett dugg. Det är anmärkningsvärt. Miljöpartiet förutsätter att Rikspolisstyrelsen måste redovisa hur den använt de 16 miljonerna. Det ska gå att följa upp dess konton på samma sätt som hos Riksåklagaren, där man speci- ficerat användandet av pengarna. Tyvärr har kriminalvårdens mål om human män- niskosyn, god omvårdnad, aktivt påverkansarbete, hög säkerhet och respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet utnyttjats negativt av vissa intagna. Det har på slutna anstalter etablerats kontakter via telefon och brev för att begå nya brott. Det finns personer som utgör ett hot mot andra intagna, och de påverkar så att ingen vågar säga något i domstol. De missbrukar permissionsregler, etc. Målsättningen får för den skull inte sänkas generellt, utan speciella åtgärder ska vidtas för denna kategori av fångar. Farlighetsbedömningar är ett sätt och små avdelningar ett annat. Eftersom myndigheten inte får kompensation för pris- eller lönehöjningar och har använt sitt anslags- sparande krävs förmodligen ett ökat anslag i vårpro- positionen för att bibehålla de program som finns och för att utveckla dem. Det är väl belagt att fängelser har en skadlig inverkan och att påverkan sker bäst i frihet. En utbyggnad av frivården och rehabilitering är viktig. Det är viktigt att utslussning sker noggrant, gärna med test med fotboja den sista delen av straffet. Det krävs också en återrapportering av effekterna och resultatet av de metoder som används inom kriminal- vården. Det behövs satsas på vetenskapliga utvärde- ringar och uppföljningar. Det räcker ej att endast mäta i antal återfall. Herr talman! Sist till frågan om domstolarna. För att dra ned 10 % på verksamheten, såsom Dom- stolsverket påbjuder, planeras nu en uppsägning av domstolssekreterare och en mindre antagning av notarier. Domarna som är oavsättliga sitter säkert, fastän det är de som har bidragit till den akuta ned- skärningen genom sina krav på 20-procentiga löne- ökningar, som de fick igenom trots att det inte fanns utrymme för det i budgeten. De ansåg att de krävde sin rätt. Domstolssekreterarna har ingen rätt, trots att de tagit ett stort ansvar för verksamheten. Utan dem blir det som inom åklagar- och polisorganisationen. Det blir en enorm röra där renodlingen av domarrol- len blir en skimär. De får göra domstolssekreterar- sysslor i stället. Det värsta är att verksamheten kommer att gå trögt, med följd att vi får domstolar som utgör flask- halsar i rättssystemet. Det är allvarligt att det ytterst drabbar medborgarna som brottsoffer, t.ex. kvinnor som har blivit utsatta för våld. Det är fråga om rätts- säkerheten för den enskilde. I ett förändringsarbete, vilket ska ske inom domstolsväsendet, fordras alltid mer resurser för att det ska bli bra. Det vet vi av erfa- renhet. När detta sätter i gång är det viktigt att ett ökat anslag samtidigt beviljas. I detta perspektiv känns det som ett mindre pro- blem att diskutera notarieutbildningen, som Miljö- partiet gör i reservation 22. Vi har tidigare talat om hur vi anser att den måste förändras. Hur stämmer riksdagens mål med nuvarande situation? Riksdagen har ju uttalat att systemet med notarier är bra och att man ska ha in fler notarier i domstolsväsendet. Jag tycker att det visar på ohållbarheten i systemet och att det behöver förändras. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 174649 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0939/#anf18