<anforande>
<dok_hangar_id>2348587</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:39 Fredagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsområde 4 Rättsväsendet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FECDBFF7-C834-4546-87C2-A536526C934A</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>SIW PERSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Även den mest förhärdade brottsling
har en gång börjat som amatör. Tyvärr är det fortfa-
rande så att vi politiker och myndigheterna är alldeles
för amatörmässiga, så vi ger de här amatörerna möj-
lighet att hinna bli proffs. Det viktigaste vi allihop har
att göra är att skärpa oss, så att vi tar hand om dem
redan när de tar sina första stapplande steg som ama-
törer utanför lagens råmärken.
Det är viktigt att komma ihåg att förebygga. Det
måste alltid vara det allra viktigaste. Därför har Folk-
partiet även i den här budgeten satsat mycket på skola
och social omsorg. De viktigaste brottsförebyggarna
är naturligtvis föräldrarna. Tillsammans ska vi se till
att vi stoppar dessa ungdomar, som blir allt yngre,
från att hamna vid sidan om lagen. Och då måste vi se
till att de känner delaktighet, tilltro och framtidstro.
När vi misslyckas ska vi naturligtvis se till att vi har
ett rättsväsende som fungerar.
Därför föreslår Folkpartiet under treårsperioden
686 miljoner. Vi har aldrig sagt att det skulle vara
någon tulipanaros som ger radikala förändringar. Men
vi är övertygade om att det skulle bli en förstärkning
hos både polis och åklagare och vid domstolarna. Det
skulle vara en hjälp att minska de alldeles för långa
handläggningstiderna. Med våra pengar är vi också
övertygade om att det hade blivit lättare att hjälpa
brottsoffer genom särskilda brottsofferassistenter.
Vi måste alla verkligen se till att vittnen vågar
uppträda och säga sanningen.
År 1997 förändrades rättshjälpsreformen. Folk-
partiet var emot den förändringen, och vi är fortfa-
rande emot den. Vi hävdar att den bryter mot Europa-
konventionen för mänskliga rättigheter, som säger att
samhället har ansvar för att hjälpa dem som har pro-
blem. Vilka är det nu som drabbas hårdast? Jo, det är
tyvärr ofta lågavlönade kvinnor som inte får juridisk
hjälp inom familjerättsområdet.
Herr talman! Det gjorde att vi för nästa budgetår
lyckades skrapa ihop 192 miljoner kronor. Vi hade
gärna velat ge mycket mer pengar. Det var en hård
diskussion och mycket dividerande om var vi skulle
lägga pengarna. Vi satsade ett antal miljoner på poli-
sen, några miljoner på åklagarorganisationen, mycket
pengar på domstolsväsendet, mindre på Brottsoffer-
myndigheten och en hel del på rättshjälpskostnader-
na.
Låt mig, herr talman, gå in lite grann på de olika
områdena. Oavsett om det gäller polisen eller någon
annan organisation är det viktigt att komma ihåg att
det inte bara är fråga om att lämna pengar till de olika
delarna. Man måste också diskutera hur man ska
använda resurserna. Det är viktigt att också ställa
krav. Jag är besviken över att vi så lite diskuterar hur
vi använder de pengar vi satsar. Naturligtvis får jag ta
på mig en del av ansvaret själv, men vi i Folkpartiet
försöker i alla fall så gott vi kan.
En sak är jag väldigt besviken över att vi inte har
fått reda på. Det är nämligen viktigt att man vet det
när man diskuterar hur resurserna används. På pappe-
ret har vi 16 429 poliser. Men hur många är ute i den
dagliga verksamheten? Tänk att det har jag ännu inte
lyckats få reda på! Förhoppningsvis får vi snart reda
på det, för det är viktigt när man diskuterar hur man
ska förändra polisens arbete. Det är viktigt att verkli-
gen göra klart vad polisen ska syssla med, vad polisen
ska få ta betalt för och annat.
Sedan är det också viktigt att vi ger tillbaka vår
svenska poliskår en framtidstro. Det är allvarligt att
man saknar tilltro till sin ledning.
Under det här året har vi diskuterat den nationella
insatsstyrkan. Vi hade både långa och animerade
debatter om hur vi ville att denna fantastiska specia-
listkompetens skulle användas. Vi i Folkpartiet tycker
att det är glädjande att majoriteten verkligen lyssnade
på de konstruktiva åsikter och förslag vi hade. Vi är
nöjda, men inte helt nöjda - det är precis som vanligt.
Vi tycker att det fortfarande är lite till att göra. Styr-
kan borde t.ex. ligga under Rikspolisstyrelsen. Man
bör också ha en budget som gör att de olika länspo-
lismästardistrikten inte får betala, för de har faktiskt
ofta inte råd. Det är tragiskt när man får höra att det
blir som på ett ställe där styrkan var ute. Den gjorde
som vanligt ett fantastiskt bra jobb, och polisområ-
deschefen sade: Vi är väldigt tacksamma för hjälpen,
men det kommer att dröja många år innan vi har råd
att anlita er igen. Det är inte väl använda resurser.
Vi har också satsat lite pengar på polisen för att
man ska kunna agera på ett kraftfullt och kompetent
sätt mot mc-gäng och nazister. Det är alltid viktigt att
polisen har god kompetens. Men det är extra viktigt
att man har god kunskap när det gäller så allvarliga
saker som mc-gäng och nazister. Det är viktigt att
komma ihåg att de, som väl är, endast undantagsvis
begår väldigt grova brott. Oftast gör de samma taski-
ga vardagliga brott som många andra, och det är då
svårt för den som inte har kompetensen och över-
blicken att se den röda tråden.
Också vi i Folkpartiet tycker att de åtgärder som
har vidtagits de senaste dagarna mot nazister och
högerextremister är bra, men jag vill passa på att
säga: Glöm inte bort den andra sidan! Det är också
väldigt viktigt att vi verkligen håller rent på vänster-
kanten och mot kommunismen.
När det gäller polisen tycker jag att det  - som i
och för sig på alla andra områden - är väldigt viktigt
att blicka framåt. Det finns i betänkandet ett kapitel
om polisutbildningen. Man ska vara försiktig med att
använda ordet katastrof, men den svenska polisut-
bildningen möts i dag av väldigt allvarlig kritik. Man
säger från elevsidan och även från väldigt många
lärare att polisutbildningen är oacceptabelt dålig. Jag
har också från flera håll hört sägas att den är katastro-
falt dålig.
Varför är den det? Det finns naturligtvis många
olika förklaringar härtill, men det är viktigt att man
gör någonting åt det. Jag vill passa på att fråga justi-
tieministern, som är här i kammaren, om det inte vore
bra om man från regeringens sida omgående såg till
att det gjordes en enkät bland lärare och elever på
Polishögskolan, en enkät som också studenterna får
vara med om att utforma. Man får då ett bra underlag.
Vi hamnar rätt i diskussionen och slipper vissa över-
toner.
Det är också viktigt att polisprogrammet nu utvär-
deras. Det ska då tillses att utvärderingen inte sker
från ett håll där man är i beroendeställning. Det utta-
las nu också önskemål om en utvärdering från Hög-
skoleverket. Det ska ju vara en högskoleutbildning.
Jag vill passa på att fråga om justitieministern kan ge
någon indikation på när det verkligen blir en sådan
här utvärdering av polisprogrammet. Det är viktigt att
den nya polisutbildningen verkligen blir bra. Vi har
alla möjligheter att få en extremt bra polisorganisa-
tion i nästa årtusende, om vi använder oss av den
möjlighet som den nya polisutbildningen ger.
Vi behöver mer än någonsin välutbildade poliser,
både fysiskt och psykiskt. De behöver också ha goda
kunskaper om rättsstatens rättigheter och skyldighe-
ter. En bra utbildad polis vågar ta initiativ och ta tag i
de allra svåraste sakerna. Är man inte säker i sin roll
undviker man att ta tag i problemen. Det är  faktiskt
så för alla människor, även för en polis.
Några ord, herr talman, om åklagarorganisationen.
Vi har i år inte någon särskild reservation när det
gäller Ekobrottsmyndigheten. Det innebär inte att vi
har slopat vår kritik mot Ekobrottsmyndigheten, men
nu är denna genomförd, och vi ska göra det bästa av
den. Från början var vi kritiska mot att man slog
sönder ett samarbete mellan myndigheter som faktiskt
hade börjat komma i gång. Vi ska var medvetna om
att det tar tre till fem år innan en ny organisation
kommer i gång, och då tappar man ytterligare tid. Vi
ska inte heller glömma bort alla de myndigheter som
har blivit sönderslagna.
Vi har i årets folkpartibudget satsat några miljoner
för att få 18 ytterligare åklagaraspiranter och på det
sättet hjälpa den hårt belastade åklagarmyndigheten.
Herr talman! Vi satsar i år mycket pengar på dom-
stolsorganisationen. Vi är som många andra väldigt
oroliga. Naturligtvis ska domstolarna precis som alla
andra myndigheter ha en tuff syn på budgeten, men vi
vill i dag mer diskutera det principiella.
När Domstolsverket infördes 1975 var man på fle-
ra håll väldigt orolig över gränsdragningen mellan
den dömande och den administrativa verksamheten.
Utskottet har också med rätta pekat på att Dom-
stolsverket inte på något sätt får gå in på den
rättstillämpande och dömande verksamheten. Men det
gäller då för oss att komma ihåg att man inom Dom-
stolsverket och domstolarna är offer för verksamhet
som man inte själv kan påverka. Då blir det i varda-
gen så att domstolarna får döma och rättsskipa under
villkor som de inte själva aktivt har kunnat påverka.
Gränsdragningen har inte hållits så som borde ha
skett, vilket innebär att man inte håller fast vid det
som från början var bestämt när Domstolsverket
infördes. Herr talman! Detta gör att vi har ställt oss
bakom en reservation om Domstolsverkets ställning.
Som jag sade inledningsvis har vi i Folkpartiet
satsat pengar på att stärka brottsoffrens ställning.
Brottsofferjourerna gör ett på många sätt fantastiskt
jobb för att hjälpa målsägande och vittnen, men
mycket av deras arbete går åt till administrativ verk-
samhet. Vi menar därför att de ska få pengar från
staten till assistenter som kan klara det administrativa,
så att de andra medarbetarna kan stödja utsatta män-
niskor.
Det kan aldrig nog understrykas hur viktigt det är
att människor vågar och orkar stå upp och göra den
plikt som de faktiskt har, en plikt som man annars ser
till att komma undan genom att inte se och höra.
Några ord, herr talman, om rättshjälpskostnader-
na. Låginkomsttagare blir i dag bevisligen drabbade.
Rättsskyddet har blivit sådant att den som kan tänkas
ha råd att betala sin försäkring också förutsätts göra
det. Nu är det så att alldeles för många inte har råd.
Även om man verkligen får rättshjälp innebär dagens
system att den grundsumma som man själv får betala
är alltför hög. Därför satsar vi pengar på att återinföra
rättshjälpen, med de begränsningar som man natur-
ligtvis måste ha för att över huvud taget ha råd att ta
av statens pengar.
Herr talman! Naturligtvis står vi bakom alla de re-
servationer som vi är antecknade för, men för att inte
stoppa upp arbetet under den tidsnöd som råder yrkar
vi från Folkpartiet bifall till endast en reservation,
nämligen reservation 13.
</anforandetext>
<intressent_id>0806172169007</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174648</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0939/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
