2348586 GN0938 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december 1999/2000 38 1999-12-02 00:00:00 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande 1AD754AD-3BCD-45AA-8AFE-58159858727A 38 ULF BJÖRKLUND (kd) kd Fru talman! Under en tioårsperiod på 60- och 70- talen byggdes ca 100 000 lägenheter per år i Sverige, det s.k. miljonprogrammet. Det var från början ett svar på den bostadsbrist som uppstod i samband med inflyttningen till bl.a. storstäderna. Få och stora aktö- rer stod för en mycket rationaliserad produktion på bekostnad av sociala och kulturella värden. En om- fattande anonymitet blev följden i många bostadsom- råden. Miljonprogrammens storskaliga byggteknik och kortsiktiga ekonomiska bebyggelseplanering manövrerade ut det arkitektoniska, det sköna. Jag vill slå fast: Att lyfta fram skönhet och kvali- tet i boendet är viktigt för människors välmående. En utveckling som leder till att fler bor och arbetar i ett och samma område, eller i närområdet, är önskvärd. Det gör att anknytningen till det lilla samhället blir starkare, med ökat engagemang, intresse och delak- tighet som följd. Ett boendeområde bör ha varierande bostads- och befolkningssammansättning, så att den mänskliga kontakten mellan generationer, olika na- tionaliteter och yrkesgrupper blir naturlig och själv- klar. En god boendemiljö stimulerar till gemenskap och ett aktivt vardagsliv. Den kristdemokratiska bostadspolitiken har som utgångspunkt att människor ska känna sig trygga i boendet. Trygghet och valfrihet i boendet är en del i Kristdemokraternas familjepolitik. Om - åter vill jag poängtera detta - möjligheter finns väljer huvuddelen av barnfamiljerna ett eget boende. Vi är väl medvetna om att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst också bäst skapar en boendemiljö som främjar en harmo- nisk uppväxt för barn och ungdomar. Det är de små och nära gemenskaperna i familjekretsen som oftast blir avgörande för hela människans utveckling. Detta slog Hem- och familjeutredningen fast redan 1947. Konsekvensbeskrivningar av barnens situation ska alltid göras i samband med utvecklingen av bostads- områden. Det finns all anledning till eftertanke när det gäller barnens situation i våra utsatta bostadsom- råden, inte minst utifrån att barnkonventionen i år lyfts fram med anledning av att den nått tioårsstreck- et. Och hur många av våra invandrarbarn i de utsatta miljonprogramsområdena mår bra respektive dåligt? Risken för social utslagning, anonymitet och drogproblem ökar i en monoton och dyster vardag utan tillit, gemenskap och delaktighet. Den bostadspolitiska utredningen betonade i sitt förslag till målformulering för bostadspolitiken att boendemiljön också skulle bidra till jämlika och vär- diga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Den formuleringen har sedan slagits fast och följt med i flera propositio- ner därefter som en god utgångspunkt för boendefrå- gorna. I årets budgetproposition däremot finns den betoningen inte med. Om den målsättningen fortfa- rande gäller måste familjens roll och betydelse upp- värderas. Fru talman! Enligt uppgift håller Socialstyrelsen på med en ny kartläggning av de hemlösas antal och situation. 1993 års statistik visade på att ca 10 000 personer tillhörde den gruppen. Mycket tyder på att den här situationen har förvärrats. Inte minst finns nu också genom psykiatrireformens ofullständighet psy- kiskt funktionshindrade bland uteliggarna. Inte minst kvinnors hemlöshet måste studeras. Här finns med säkerhet ett betydande mörkertal. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att en stor grupp människor är bostadslösa, varav ett stort antal dessutom betraktas som helt hemlösa. En ny och snabb uppföljning måste göras. Den enskilda perso- nens rätt till ett hem måste garanteras. Den bostads- sociala utredningens förslag måste snabbt tas till vara. Den nybyggnad som sker i dag handlar oftast om exklusiva bostäder i attraktiva lägen för välbärgade personer och sker dessutom huvudsakligen i några s.k. tillväxtregioner. Redan nu finns det problem med bostadsbrist och lågt byggande, särskilt av hyres- bostäder inom Stockholmsregionen. Bristande plan- beredskap, överklagningar, höga produktionskostna- der liksom fastighetsskatteproblematiken och förvalt- ningsmomsen med höga hyror som följd är problem som pockar på lösningar. Samtidigt står enligt SCB mellan 50 000 och 60 000 lägenheter tomma ute i landet. För några år sedan fick man bidrag till att bygga dessa, i dag ges bidrag till rivning av samma lägenheter. Något har gått snett och snara åtgärder krävs. Landsbygden har sina speciella problem när det gäller att både bygga och bo. Ska avfolkningen från landsbygden kunna hejdas måste ett batteri av åtgär- der till. I den regionalpolitiska utredningen är man säkert djupt grubblande över vad det måste betyda. Ska även landsbygden locka måste bl.a. attraktiva boendelägen erbjudas. Strandnära lägen, som med nuvarande lagstiftning omöjliggörs generellt i hela landet, är ett hinder just på landsbygden där tillgång- en på strandnära tomter är riklig. Strandskyddsregler- na bör omarbetas för att rädda skyddsvärda områden, men också för att underlätta strandnära lägen på landsbygden där tillgången på fritt vatten är god, ibland nästan oändlig. Så över till bosparandet. Plånboken behöver inte alltid vara så tjock, åtminstone inte från början, Owe Hellberg. Från kristdemokratiskt håll betonar vi vikten av att planera för framtiden. Ett långsiktigt sparande för att skapa möjligheter till ett självvalt och önskat bo- ende är därför mycket viktigt. Även regeringen har gjort bedömningen att ett eget kapital i samband med större investeringar är av vikt. Trots detta är man inte beredd att stödja någon form av bosparande utöver det nuvarande ungdomsbosparande som tyvärr inte fått den uppbackning som vore önskvärt. Ett högt sparande är av väsentlig betydelse för ett lands långsiktiga tillväxtförutsättningar. Det är därför viktigt att lära ungdomar - vuxna också för den delen - att bosparande ofta är en förutsättning för att man senare i livet ska kunna köpa sin egen bostad eller göra andra investeringar i boendet. Därför kan det också vara motiverat med statliga regler och kanske en stimulans för att uppmuntra inte minst ungdomar att bospara. Det blir en investering i framtiden som skapar stora och många möjligheter. Då finns det, som vi ett antal gånger tidigare har pekat på, ett utmärkt exempel att utgå ifrån, nämligen Bofrämjandets förslag till sparlånesystem. De positi- va effekterna av bosparande är många: · Det ökar tillgången på eget kapital. · Det sänker kapitalkostnaden. · Det sänker skuldsättningsgraden. · Det grundlägger dessutom goda sparvanor. · In- och utlåningsräntan är låg och fast. · Det eliminerar behovet av generella subventioner, som för övrigt håller på att avvecklas. · Det är neutralt mellan nybyggnad och ROT. · Det stärker således statskassan på olika sätt. Regeringen bör således återkomma snarast till riksdagen med ett förslag till bosparsystem. Fru talman! Till sist: Begreppet egnahem är i Sve- rige förknippat med villor eller småhus, alltså ett markboende med lagfart och panträtt som ger lägre ränta. I västeuropeiska länder som Norge, Danmark, Tyskland, Holland och Belgien kan man också bo i egna hem utan markkontakt, dvs. i flerfamiljshus med lagfart och panträtt, precis som i eget hus. Ägarlägen- heten skulle i Sverige bli en femte upplåtelseform vid sidan av det egna huset, bostadsrätt, kooperativ hyres- rätt och hyresrätt. Valfriheten för bostadskonsumen- ten skulle öka. Kristdemokraterna är för valfrihet inom alla om- råden. Hösten 1998 gav riksdagen regeringen i uppdrag att utarbeta förslag till sådana författningsändringar som medger även ägarlägenheter i Sverige. När, bo- stadsminister Lars-Erik Lövdén, får vi se detta förslag och när kan vi hoppas på att regeringen inser värdet av ett bosparsystem som skapar möjligheter till att förverkliga drömmen om ett eget hus eller en ägarlä- genhet? Fru talman! Vi har delat upp arbetet, så övriga viktiga områden som berör boendet kommer att be- handlas av Ulla-Britt Hagström och Harald Berg- ström. Jag vill bara hänvisa till vårt särskilda yttrande som mera i detalj berör situationen, eftersom vårt parti inte förfogar över de ramar som finns under utgiftsområde 18. Jag yrkar bifall till reservation nr 2 som berör Kristdemokraternas syn på bostadspolitikens inrikt- ning. 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 174428 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf38