2348586 GN0938 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december 1999/2000 38 1999-12-02 00:00:00 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande C6A8232E-61EA-4D3B-A4ED-28651AF1D8E3 35 OWE HELLBERG (v) v Fru talman! Också jag vill börja med att hälsa mi- nister Lövdén välkommen hit. Det är roligt att vi nu har en minister som intresserar sig för de bostadspo- litiska frågorna. Dagens debatt behandlar utgiftsområde 18 - inte dess totala ram, utan fördelningen av områdets olika anslag. Debattordningen för budgeten medger inte något annat. Därför är denna debatt kanske mer in- tressant som en allmän bostadspolitisk debatt än som en budgetdebatt. Vänsterpartiet står naturligtvis bakom budgetbe- tänkandet i dess helhet men det hindrar inte att vi tycker att bostadspolitiken behöver förstärkningar på flera områden, både ekonomiskt och lagstiftnings- mässigt. Jag kan konstatera att oppositionen föreslår mind- re pengar, färre regler och en förenklad lagstiftning på flera områden, alltså mer av marknadsanpassning och en större efterfrågestyrning utifrån individens betalningsförmåga. Den vägen tror inte vi på. Den rimmar inte heller med den portalparagraf som alla utom moderaterna ställt sig bakom, nämligen allas rätt till en god bostad till ett rimligt pris - bostaden som en social rättighet. Vi i Vänsterpartiet är oroade över den låga nypro- duktionen av bostäder, framför allt när det gäller hyresrätten, men också över tillgången på studentbo- städer. Även ombyggnationen ligger på en alldeles för låg nivå, vilket sammantaget enligt Byggentrepre- nörerna sedan 1995 leder till att bostadsbeståndets värde sjunker - en viktig fråga eftersom detta värde rör sig om ca 2 000 miljarder och är en stor del av den svenska förmögenheten. Vänsterpartiet har tidigare i motioner föreslagit investeringsstöd för både nyproduktion och ombygg- nation dels för att få ned produktionskostnaderna, dels för att hyresnivåerna inte ska öka. Det gäller främst hyresrätten som vi anser missgynnas mest med 90-talets bostadspolitik och där bor de mest utsatta befolkningsgrupperna. Utskottets majoritet delar Vänsterpartiets oro inför en begynnande bostadsbrist och ett bristande under- håll i det befintliga beståndet och förväntar sig att regeringen återkommer med förslag som sätter fart på bostadsproduktionen. Man hänvisar till en rad utredningar, som alla håller på med sin del av bostadspolitiken, och till Boverkets rapport och Ulf Adelsohns uppdrag för ett ökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen. Det mesta i utredningsväg riktar sig mot kommunernas roll och ansvar och till väldigt liten del mot statens ansvar, förutom när det gäller fastighetsskattefrågan. Kärnan i problematiken är dock själva boende- kostnaden. Det är den som man bör utgå från när man fokuserar problematiken runt allas rätt till en god bostad till ett rimligt pris. Då måste alla intressenter inom bostadspolitikens område ta sitt ansvar, inte minst staten. Vänsterpartiet håller fast vid sitt krav på en boen- dekostnadsdelegation som har som främsta uppgift att komma med förslag som håller nere hyresnivåerna. Staten ska ta sitt ansvar. Det kan gälla fastighetsskatt, räntebidragsregler, investeringsbidrag m.m. Kommu- nerna kan bidra med en annan markpolitik och sänkta avgifter. Byggherrarna får se till att följa byggproces- sen på ett effektivare sätt och ställa högre krav på entreprenörerna. De boendes organisationer och sam- hällsintressena måste tidigt komma in i byggproces- sen för att förhindra fusk och felaktigheter som det i ett senare skede kostar stora pengar att rätta till. Ett samhällskontrakt runt dessa frågor, med sikte på lägre boendekostnader, skulle vara delegationens slutmål. Utskottet påtalar behovet av en större sam- ordning där synpunkter från de olika aktörerna inom bostadssektorn tas till vara. Varför inte låta dem träf- fas inom ramen för det uppdrag jag nyss beskrivit i ett tillkännagivande till regeringen i stället för att jag nu, fru talman, måste yrka bifall till reservation nr 8? När det gäller studentbostäder är det ännu tydliga- re att staten bör ta ett större ansvar. Regering och riksdag sätter höga mål för att de högskolestuderande ska bli betydligt fler, och en utbyggnad av högskolan sker i snabb takt. Tyvärr hänger inte bostadsproduk- tionen med i de svängarna eftersom det inte går att producera bostäder med rimliga hyror som de stude- rande har råd att efterfråga. Inte heller det studie- bidragssystem som ska gälla framöver ger de stude- rande en bättre ekonomi - med undantag av att de studerande tillåts tjäna mer pengar. I våra grannländer Norge och Danmark ger staten betydligt bättre villkor för produktionen av student- bostäder. I Norge står staten för 60 % av den totala produktionskostnaden, och i Danmark står staten för 80 % och kommunen för 20 % av räntekostnaden. Att studera på högskola är fortfarande i högsta grad en klassfråga. Vi får inte förstärka den genom att boendet också utgör ett hinder för de betalningssvaga. Lösningen är inte heller att försämra boendestandar- den för dessa grupper eller att dra ned på tillgänglig- heten. Även de handikappade måste ha rätt att stude- ra. Riksdag och regering måste komma med förslag som leder till lägre produktionskostnader för den här typen av boende. Sten Lundström kommer i sitt anförande här att ta upp en rad boendesociala frågor. Därför ska jag en- dast beröra bostadsbidragsfrågan. En majoritet av bostadsbidragstagarna är arbetslö- sa, socialbidragstagare eller studerande. Därför är det viktigt att uppmärksamma deras situation med osäkra inkomster som kan variera stort under året och som gör att många har fått stora återbetalningskrav när bidragen stämts av mot den deklarerade inkomsten. Den förändring som genomfördes i våras riktar sig till ett litet fåtal bidragstagare som i praktiken be- dömts vara beroende av socialbidrag för en lång tid framöver. Vi reserverade oss till förmån för den mo- tion som vi hade skrivit och menade att man måste ta betydligt större hänsyn till tidigare nämnda grupper. Vi fick inte gehör för våra synpunkter då. Därför är det glädjande att utskottsmajoriteten nu tycker att dessa frågor ska utredas och att regeringen ska åter- komma med förslag i vårpropositionen. Våra förslag rör möjligheten till eftergift vid åter- betalning, tillfälliga inkomster som egentligen är till för en annan tidsperiod och barns inkomster. I Danmark finns det ett system som ger utrymme för en viss inkomstdifferens i förhållande till deklare- rad inkomst och som ställer lägre krav på återbetal- ning av bidrag. Ett sådant förslag bör utredas närmare, det skulle gynna tillfälligt arbetslösa, socialbidragstagare och studerande som går från studier till jobb eller tvärtom. Ett avgångsvederlag eller en husförsäljning kan ge tillfälliga inkomster som egentligen är avsedda för en annan tidsperiod än det år som är kopplat till bostads- bidraget. Barns förmögenhet kan i vissa fall vara spärrade från användning, men betraktas ändå som användbar tillgång när bostadsbidragen ska beräknas. Vi vill dessutom göra det möjligt för försäkringskas- sorna att bättre kontrollera förmögenhetsuppgifter i bostadsbidragssammanhang. Vi delar även Centerpartiets uppfattning när det gäller rätten till bostadsbidrag vid delad vårdnad, reglerna bör vara lika för båda vårdnadshavarna. Vi har tidigare motionerat i frågan, men eftersom vi har en budgetuppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan vi i nuläget inte stödja det förslaget. Till sist några ord om byggforskningen och dess resurser. Forskningen runt det ekologiskt hållbara boendet är oerhört viktigt inför framtiden, inte minst därför att bostäderna använder ca 40 % av den energi som förbrukas i Sverige. Bostadsutskottet lyckades få igenom en ökning av medel för forskningen för 1999 med 50 miljoner kronor som nu permanentats för de kommande tre åren. Detta skulle gå till just forskning om ett ekolo- giskt hållbart byggande och boende. Byggbranschen bidrar till byggforskningen men ställer naturligtvis krav på hur medlen ska användas och inom vilka områden forskningen ska utföras. En branschstyrd forskning kan komma att kon- trolleras av de stora byggföretagen och försumma de små och medelstora företagen, förstärka tendenserna till ett privat kunskapsmonopol och ge mindre av nydanande och innovativ utveckling. Därför är det viktigt att den oberoende forskningen har tillräckligt med medel för att bedriva sin basforskning. I Gävle tar nu högskolan över verksamheten vid den gren av KTH som kallas för Byggd miljö i Gävle. Basanslaget blir 13 miljoner kronor. Enligt en tidigare utredning behöver basanslaget vara ca 20 miljoner kronor för att trygga verksamhetens kontinuitet. I dag skjuter Byggforskningsrådet till ca 5 miljoner kronor årligen för detta ändamål, men osäkerhet råder år från år, och i övrigt är beroendet av uppdragsforskning stort. Byggd miljö i Gävle är en institution som fram- gångsrikt kan medverka till att basforskningen runt ett ekologiskt hållbart byggande och boende utveck- las på ett positivt sätt och behöver därför få sitt ba- sanslag tryggat. Vi har inte fått gehör för vårt krav nu men tänker återkomma till frågan i det fortsatta bud- getarbetet. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 174425 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf35