2348586 GN0938 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december 1999/2000 38 1999-12-02 00:00:00 Nationella minoriteter i Sverige F406C7F1-130B-4965-B157-80615B2DDB28 29 ERLING WÄLIVAARA (kd) kd Fru talman! Den kristdemokratiska människosy- nen ger människan ett absolut värde. Den utgör grun- den för individens personliga rättigheter och för skyddet mot alla former av övergrepp och diskrimine- ring. Sveriges nationella minoriteter är en levande del av det svenska samhället. Deras språk är en värdefull del av den svenska kulturen. Genom att tillerkänna dem språkliga och etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella identitet. Propositionen och betänkandet om nationella mi- noriteter är ett steg i rätt riktning, även om det hade varit önskvärt att förslaget hade kommit tidigare - kanske redan för 50 år sedan. Vi har i dag att ta ställning till ett betänkande om de historiska minoriteterna i Sverige, nämligen torne- dalingarna, samerna sverigefinnarna, romerna och judarna samt deras respektive språk. Språkets och kulturarvets betydelse kan inte nog understrykas när vi talar om en människas identitet och självkänsla. Det är därför glädjande att det verkar finnas en klar majoritet i Sveriges riksdag som vill anta propositio- nen. Fru talman! Jag ska i mitt anförande uppehålla mig vid frågan om tornedalingarnas och svergefin- ländarnas rättigheter och stöd vad avser språk och kultur. Jag använder mig avsiktligt av benämningen sverigefinländare för att därigenom omfatta alla med finskt ursprung. I Tornedalen i östra Norrbotten har vi ett eget språk, meänkieli. Meänkieli betyder vårt språk. Ve- tenskapliga rön har på senare tid fastlagt att detta språk talades på Nordkalotten så tidigt som på 800- talet av kvänerna. Mycket tyder på att kvänerna till- sammans med samerna tillhör ursprungsbefolkningen på Nordkalotten. Meänkieli är ett språk som många oinvigda och okunniga förväxlar med det finska språket. Ofta får man också höra att meänkieli egentligen är en finsk dialekt. Ingenting kan vara mer felaktigt. Kanske beror missuppfattningen på att man tidigare benämn- de meänkieli tornedalsfinska. Såtillvida är språken lika att de som talar meänkieli och de som talar riks- finska kan förstå varandra, ungefär på samma sätt som vi svenskar kan förstå det norska språket och vice versa. Under en lång tid har tornedalingarna rent av dis- kriminerats för sitt språks skull. Det fanns en tid i vår historia då de som talade meänkieli uppfattades som en säkerhetsrisk, därför att man inte förstod torneda- lingarnas språk. Man var rädd för att tornedalingarna kunde vara allierade med ryssarna. I skolorna var det förbjudet för barnen - långt in på 1900-talet - att tala sitt modersmål, meänkieli. Det må vara att det var förbjudet under lektionerna - vi har alltid tillhört Sverige och gått i svensk skola - men förbudet gällde också på skolgårdarna under rasterna och på vägen till och från skolan. Många är de elever i Tornedalen som fått utstå bestraffningar i form av både örfilar och kvarsittningar för att några ord på meänkieli halkade ur dem. Jag är själv en av dem. Det här tillämpades i skolan i Tornedalen långt in på 1900-talet. Om detta vill jag berätta - utan att känna någon bitterhet över det som varit. Fru talman! Den här dagen är en historisk dag för många minoritetsgrupper i Sverige. Vi står inför ett historiskt beslut, ett erkännande av minoriteternas rättigheter och deras kultur. Den 2 december 1999 är en upprättelsens dag för många tornedalingar. Det är en dag då Sveriges riksdag erkänner att det var och är inget fel att tala det språk som våra föräldrar talade och som de lärde oss när vi var små, utan det är i stället en rikedom, ett kulturarv som man vill bevara. Som tornedaling och kristdemokrat känner jag mig stolt över att få vara med om att fatta detta beslut som erkänner minoriteternas rättigheter också i vårt land. Vi tar i dag ett första steg i att värna de nationella minoriteternas rättigheter. Men det är också viktigt att fortsätta med att stärka den utveckling som förslaget i propositionen är en del av, inte bara inom det av regeringen föreslagna förvaltningsområdet. Refor- marbetet måste fortsätta så att det blir en positiv ut- veckling för minoritetsspråken och minoriteternas rättigheter i hela vårt land. Jag vill särskilt lyfta fram alla de tusentals sveri- gefinländare som bor och lever på olika orter i vårt land. Det är viktigt att vi också lever upp till de in- tentioner som framhålls i propositionen. Jag citerar från inledningsorden i propositionen: "Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ges stöd för att hållas levande. Förslagen är avsedda att lägga en grund för en samlad svensk minoritets- politik." Fru talman! Jag står bakom samtliga kristdemo- kratiska yrkanden, inklusive min egen motion, men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation 5, som också Björn von der Esch tidigare gjort. 0205071690103 N 2010-01-01 00:00:00 174419 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf29