2348586 GN0938 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december 1999/2000 38 1999-12-02 00:00:00 Nationella minoriteter i Sverige 2C587619-ACA4-411C-81FD-F663D673E1FA 27 INGER RENÉ (m) m Fru talman! I detta betänkande föreslås åtgärder som behövs för att Sverige ska kunna ratificera Euro- parådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och deras språk. Minoritetsspråken ska ges stöd för att hållas levande. Moderata samlingspartiet ställer sig bakom betän- kandet där samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar anses vara nationella minoriteter. De tre första, samer, sverigefinnar och tornedalingar har en geografisk bas, och det gör att deras språk föreslås få mer långtgående stöd. De åtgärder som föreslås kommer säkerligen att få stor betydelse i det praktiska livet. Men frågan är om inte symbolvärdet är än större. Detta gör enligt mitt förmenande att dagens beslut inte bara har betydelse för språkens bevarande utan också för annan kulturell uppmärksamhet och utveckling. Jag skulle här vilja ta upp två frågor, även om vi som jag sade står bakom betänkandet. De har varit särskilt aktuella i diskussionen. Den första frågan gäller de döva. Två kriterier för minoritetsspråk uppfylls av teckenspråket, nämligen att det är annorlunda än det officiella språket och att det har använts i Sverige under mycket lång tid - mer än 100 år faktiskt. Dessutom är det en viktig, för att inte säga fundamental, del av de dövas kultur. Men det bygger inte på språkets anknytning till en urbe- folkning eller en nationell minoritet som etnisk grupp. Som exempel kan jag säga att en same som är döv inte byter sin etniska tillhörighet, utan han eller hon är fortfarande same. Naturligtvis finns det ändå mycket starka skäl att stödja teckenspråket, men det får ske i annan ordning. Europaparlamentet har t.ex. tagit upp frågan för bra precis ett år sedan. Den andra frågan som jag särskilt vill kommente- ra och använda som exempel är det finska språkets ställning. Finskan har talats i Sverige under mycket lång tid - 400-500 år talas det om. I dag finns unge- fär ¼ miljon svenskar som använder finska språket, och ytterligare ¼ miljon som har sin identitet i det sverigefinska. En mycket stor del av den finsktalande befolk- ningen bor i Storstockholmsområdet. Här finns också ett stort antal svenskfinska skolor. Inte minst friskole- reformen har ökat möjligheter att starta skolor med annat språk än svenska att använda helt eller delvis. Också inom förskolan har en övergång till fler privata eller kooperativa alternativ givit större möjligheter att bevara finska språket, och i och för sig också ytterli- gare andra språk. Det finns alltså ingenting i lagstiftningen som hindrar att skol- och förskoleverksamhet i detta avse- ende organiseras efter föräldrars och elevers behov och önskemål. Jag vill också peka på socialutskottets yttrande till KU, där vikten poängteras av att särskild uppmärk- samhet ges de äldre, som ofta är bärare av språket på ett särskilt värdefullt sätt. För den enskilda människan är det ofta så att man lättare förlorar det sist inlärda språket, medan det som man lärde som barn blir mer värdefullt och mer användbart ju äldre man blir. I kommuner med större grupper av t.ex. finskta- lande äldre borde det finnas stora möjligheter att erbjuda omsorg på finska. Det behovet torde öka under de närmaste åren. Vi förutsätter att äldreomsor- gen organiseras så att finskspråkig personal i så stor utsträckning som möjligt möter finskspråkiga vård- behövande. Med det ställer vi moderater oss bakom betänkan- det. Jag yrkar bifall, fru talman, till utskottets hem- ställan i betänkandet i dess helhet. 0388920259006 N 2010-01-01 00:00:00 174417 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf27