2348586 GN0938 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december 1999/2000 38 1999-12-02 00:00:00 (forts. från 6 §) Utgiftsområde 18 Sam- hällsplanering, bostadsförsörjning och byggande B7858E01-3C41-4C57-BC41-C4C7CC61E49F 195 Helena Hillar Rosenqvist (mp) mp Fru talman! Enligt Agne Hansson skulle jag kun- na bidra till bostadsproduktionen antingen med murslev i handen eller utrustad med tapetklister. Mitt bidrag med anledning av det här betänkandet kommer dock att begränsa sig till en del miljöaspekter på det lokala investeringsprogrammet för ekologisk hållbar- het och till synpunkter på bostadsförsörjningen ur ett ungdomsperspektiv. Utgiftsområde 18 omfattar nästa år ca 15 ½ mil- jarder kronor. Prioriterat inom området är arbetet med att stödja utvecklingen mot ekologisk hållbarhet. Vidare ska fortsatta insatser göras för ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. För detta avsätts ca 1,7 miljarder kronor nästa år. Stödet till lokala investeringsprogram för ekolo- gisk hållbarhet beslutades av riksdagen i enlighet med ett förslag i budgetpropositionen för 1998. Det för- längs nu med ett år till år 2002. Det är ungefär 40 kommuner per år som får stöd. Enligt förordningen om lokala investeringsprog- ram kan en kommun få bidrag för utgärder som syftar till att - minska belastningen på miljön - öka effektiviteten i användningen av energi och andra naturresurser - gynna användningen av förnybara råvaror - öka återbruk, återanvändning och återvinning - bidra till att bevara och förstärka den biologiska mångfalden samt tillvarata kulturmiljövärden eller - bidra till att förbättra cirkulationen av växtnä- ringsämnen i ett kretslopp. De lokala investeringsprogrammen har fått både ris och ros. De har utsatts för granskning av såväl Riksrevisionsverket som Riksdagens revisorer, för övrigt på förslag av bostadsutskottet. Intresset från kommunerna har varit stort, men projektbeskrivningarna har ibland varit bristfälliga. Reglerna har väl inte alltid varit så klara. Några av dem ändras nu. Bestämmelsen om sista ansöknings- dag slopas, och man ska dessutom i fortsättningen inte få bidrag för sådana åtgärder som omfattas av statligt energistöd. Det positiva i granskningsrapporterna har inte fått så mycket utrymme tidigare i debatten, och jag vill därför nu framhålla en del saker som faktiskt också Riksrevisionsverket pekar på. Jag citerar: "De lokala investeringsprogrammen har bidragit till att miljöprofilen stärkts i flera, ofta redan planera- de, projekt. Redan planerade miljöåtgärder inom de kommunala förvaltningarna har ofta tidigarelagts. I många kommuner finns en utbredd uppfattning att investeringsprogrammet har stärkt den lokala sam- verkan för en ekologiskt hållbar utveckling. Miljöar- betets status har höjts bland företag och kommunala förvaltningar. Investeringsprogrammen har dessutom givit en möjlighet att pröva och utvärdera olika tek- niska lösningar." Allt det här är mycket positivt och förtjänar att påpekas. När det sedan gäller bostadsförsörjningen vet vi alla att det sedan början av 1990-talet blivit en kraftig nedgång i bostadsbyggandet. Det fanns och finns i och för sig också många outhyrda lägenheter, men nu börjar det bli bostadsbrist i storstadsregionerna och på vissa högskoleorter. Det drabbar särskilt ungdomar, studenter och nyinflyttade. De bostäder som ändå byggs blir så dyra att det inte är så många som har råd att bo där. Det finns dock en del nytänkande inom området. Det förekommer att man helt sonika flyttar hus. T.ex. i Finspång, som har överskott på bostäder, monterade man ned ett hus och flyttade det till Linköping, som hade brist på studentbostäder. Miljöpartiet de gröna har en motion, Bo216, med anledning av budgetpropositionen, och den handlar om just studentbostäder. Vi hänvisar till årets bo- stadsrapport från Sveriges Förenade Studentkårer som visar att bostadssituationen fortsätter att försäm- ras, och allra sämst är situationen för funktionshind- rade studenter. Ansvaret för studentbostadssituationen vilar på såväl stat som kommun. Staten fördelar utbildnings- platserna mellan de olika högskoleorterna och utfor- mar regler som påverkar bostadsfinansieringen. Kommunerna å sin sida har ansvar för sina kommu- ninvånare, alltså även studenterna, och i detta ingår ansvaret att se till att det finns ett utbud av bostäder som motsvarar efterfrågan. I dag leder det delade ansvaret till att det inte finns någon helhetssyn på studentboendet. Regeringen ger besked om högskolans expansion och antal utbildningsplatser per kommun cirka två år i förväg. Det ger kommunerna en viss chans att planera för bostadsbyggandet, men det är naturligtvis önsk- värt att de får vetskap långt tidigare. Här finns stora samordningsproblem som stat och kommun måste ta itu med. Den fortsatta utbyggnaden av högskoleplatser som regeringen beslutat om ger runt 300 000 helårsstu- denter år 2000. Detta kan jämföras med att det bara finns ca 63 000 studentbostäder i landet. Av dessa finns det enligt SFS bostadsrapport bara ca 10-20 handikappanpassade studentbostäder. De vanligaste typerna av handikappanpassning är allergisanering och anpassning till rörelsehindrade. Målen med ut- bildningspolitiken har alltid varit att alla ungdomar ska få en gedigen utbildning och en god start i livet. Detta bör gälla även för funktionshindrade studenter. Miljöpartiet anser att staten bör göra en översyn av de funktionshindrades möjligheter till studentbo- stad. Motionen tillgodoses i betänkandet bl.a. på så vis att utskottet ifrågasätter om de kommuner som inte vidtar tillräckliga åtgärder för att tillgodose stu- denternas bostadsbehov ska tilldelas ytterligare ut- bildningsplatser. Med detta, fru talman, yrkar jag slutligen bifall till hemställan i betänkandet BoU1. 0710863816703 N 2010-01-01 00:00:00 174585 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf195