<anforande>
<dok_hangar_id>2348586</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:38 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1999-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationella minoriteter i Sverige </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>66D10659-8E11-4099-82AF-8BEDA6566283</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>PÄR-AXEL SAHLBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag inser att den frågan kan diskuteras
utifrån flera olika perspektiv. Det viktigaste skälet för
att vi nu upprätthåller en viss stringens i den här frå-
gan hänger i första hand samman med just kopplingen
mellan de nationella minoriteterna och deras språk.
Jag tycker att det är av sådant värde att man ser
kulturen och språket som så integrerade delar att det
inte är alldeles enkelt att utvidga inom det som vi
kanske betraktar som den svenska språkgruppen. Jag
tycker att det är ett ganska gott argument.
Om det visar sig framöver att det borde definieras
på ett annat sätt är det naturligtvis inget som hindrar
att den här typen av omfattning kan diskuteras senare.
Men själva grunddraget har jag inte riktigt hört något
gott argument emot, och därför tycker jag att det finns
skäl för det valda förslag som utskottet nu står bak-
om.
</anforandetext>
<intressent_id>0476457225115</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>174401</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0938/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
